Vägen till att bli mamma

Pappa fick ta veckans magbild och här är resultatet!

Så här stor är min mage efter 32 fullgångna graviditetsveckor.

Två månader kvar...

Tiden rinner iväg och jag kan knappt förstå att jag snart är mamma.

Att ha en liten fjunig och go unge i magen är sann lycka. Och längtan är stor. Längtan att hålla henne, fnusa henne i nacken och gosa med hennes mjuka mage. Lukta på henne.

Jag tänker på det när jag har svårt att härda ut. Att vara gravid är både underbart och jobbigt.

Det blir allt svårare att ta på mig strumpor och byxor för varje dag som går. Jag orkar mindre och mindre, blir fruktansvärt trött och ständigt kissnödig, plötsligt hungrig eller alltför mätt. Hormonerna åker berg och dalbana och ibland måste jag bara få gråta floder utan att behöva formulera varför.
Kroppens förändring gör att det blir svårt att klä sig. Jag är stolt över min mage men rädd att se tjock ut. Jag provar plagg på plagg men känner mig fel i det mesta. Vill behålla min stil men känner mig som en barbamamma...
Jag vill röra på mig massor men är rädd att ta ut mig. Jag går för långa promenader och känner att det inte är så bra. Ischjasnerven eller ligamenterna värker men jag vet att jag bör behålla min kondition. Jag vill unna mig att äta gott ibland men är rädd att bli fet. Särskilt då jag måste trappa ner på promenader och träning.
Idag har jag haft pappa här och tagit det riktigt lugnt. Den största prestationen var att åka in till stan, promenera med min syster och smågrabbarna innan vi fikade på Tösses.
När jag sedan lämnat av pappa på busstationen for jag hem och däckade i soffan.
Medan Tias gick på sitt första möte med en pappagrupp satte jag mig i solen på balkongen med gravidläsning på hög nivå, en tallrik nyponsoppa och två goda mackor. Där satt jag sedan länge. Intullad i en filt. Lyssnade på fåglarna... och de brölande Bajen-fansen och Djurgårdarna från kullen mitt emot.
Meditativt att få stänga av allt en stund och bara vara.
Nu har Tias kommit hem. Det blir intressant att över en kopp te få höra hur mötet med pappagruppen var.
Saga trycker huvudet uppåt i min mage och påminner om vad som komma skall. Lilla gulliga unge!