Efter en en vecka och fyra dagar lång bloggpaus är jag tillbaka i redigering 3 på TV4. Idag har jag klippt två inslag om morden i Frankrike. Så fruktansvärt med de raka avrättningarna av familjen som turistade i e fransk by. Mamman och pappan som sköts i huvudet. Den svårt skadade dottern på sju år och hennes fyraåriga syster som hittades efter åtta timmar, gömd under sin döda mammas klänning. Flickorna är nyckelvittnen och måste redogöra för polisen om allt som hänt. Helt fruktansvärt.
Man får perspektiv i det här rummet. I det här jobbet.
Jag har det bra, även om jag inte kunnat njuta av det den sista tiden. Ett bortglömt avtal dök upp på vår mäklares bord förra veckan. Ett avtal om att vi som bor i lägenheterna i området inte kommer att klaga om Rodamco (som tidigare ägde husen) skulle få för sig att bygga utanför våra fönster. Vi skrev på det förra våren för att ombildningen skulle bli av, men då de ändå inte tänkt bygga precis utanför just
vår lägenhet släppte vi det för att snart totalt glömma bort det. Inte bra nu när vi sålt lägenheten, för då vill de ju att nästa ägare ska skriva på! Han vägrar, så nu väntar vi på svar på om vår bostadsrättsförening kommer att släppa in honom ändå eller om detta ska bli rättssak. Tungt.
Jag grät hela gårdagen och hela dagen före det. Agnes med. Vi har gråtit i kapp i lägenheten innan vi hämtat Saga på dagis och dagen fått en annan vändning. Tack och lov att vi har Saga.
Mina tårar har fallit över vår ovissa framtid och hopplösheten att gå hemma med en snorig, gråtande, ständigt missnöjd ettåring vilket gör det omöjligt att lobba för arbete uppe i Hälsingland, packa och dona. Värst är dock att vi inte vågar lägga bud på hus vi är intresserade av då det ju alltid finns en risk att Rodamco vinner i rätten och att vår köpare fortfarande vägrar skriva på. I sådana fall har vi plötsligt inte sålt lägenheten..!
Det är inte lätt alla gånger. Jag har känt mig ensam också. Ingen har tid att träffa mig där jag går i smuts och tvätt och slit. Jag fått sova på tok för lite vilket ju påverkar allmäntillståndet. När Agnes har sovit gott har antingen Saga kommit över eller så har min hjärna inte kunnat sluta arbeta. Arbeta ja... Jag skulle behöva semester. Jag fick ju bara 1,5 vecka i somras och där fanns det ingen chans till vila. Inte undra på att jag känner mig riktigt slut stundvis.
Nu ska jag hem snart. Och förhoppningsvis sova gott, för i morgon jobbar jag tio timmar.
