lördag 29 september 2007

Höstrusket härskar...

Seg morgon. Regnet skvätter på rutan, himlen ärgråvit, en vag dimma ligger som en mjölkliknande hinna över Solna, och man vill inte gå ut. Det blev mer jobb än tänkt denna vecka, samt lite socialt liv med kompisar. Min tid som gräsänka är över, och partyfixet tar vid. Nästa lördag kan vi bli många i vår lilla tvåa, och min ovana för sådana här tillställningar skapar viss oro samt sömnsvårigheter. Jag kan vakna mitt i natten och fundera på om jag har koll på gäster, mat och annat som jag tycker är viktigt. Och när hjärnan sätter igång kan den inte sluta.
Men vi börjar med en lugn lördagmorgon. Riktigt lugn. Vädret inspirerar mer till kinaschack och tända ljus än till höstpromenader.
Mysigt, tycker jag. Sen frukost blir det, äggröra och bacon, och så bor vi ju i en galleria, där det är "Superhelg i Solna" fär tillfället. Erbjudanden åt höger och vänster, så lite party-shopping kan det bli.
Nu ska jag hjälpa min nybakade beredskapspolis med brunchen!
En trevlig helg önskar jag eder alla!
Stor kram i höstmörkret!

måndag 24 september 2007

Gräsänka i ett rörigt Solna

En helikopter snurrar runt över Solna. Nere på marken ligger Mc Donalds- kartonger och ölburkar kastade. Inne i gallerian väller folk fram. Nästan alla är svartklädda med gula detaljer. De går med stadiga steg, raka ryggar och granskande blickar. Följer man strömmen ut, möts man av fyllevrål, ungdommar som dricker och vrålar hejaramsor samt nån gubbe som står och pissar mot en husvägg. Många vinglar trots att klockan bara hunnit bil halv sju på kvällen...
Solna, mitt Solna... i början tyckte jag det var lite kul med den DERBY-feber som bryter ut stup i ett då man bor nära Råsunda-stadion. Men glädjen blev rätt kortlivad. Det blir ett sånt liv varje gång! Men det händer en del småroliga saker... som när en medelålders man på tunnelbanan, iklädd Bajen-utstyrsel, skrek hejaramsor själv så det stod härliga till. En efter en i rulltrappan började snart dra på smilbanden. Min irritation byttes mot ett stilla skratt.
Nu sitter jag här ensam i min mörka lägenhet, och undrar hur Tias har det borta i Enköping... Tomt är det. Och tjatigt att inte ha nån att spela kina-schack med, eller fika med... Jag har suttit vid datorn hela dan. Fixat de sista bröllopsbilderna från i somras. Skönt att ha det gjort! Jag har också hämtat mitt pass idag, samt varit ute lite på Facebook, lagt upp ett helt nytt album med bröllopsbilder på min hemsida m.m. Skött mig, skulle jag skälv säga.
Nu jublades det på stadion. Kanske gjorde AIK ett mål... Hejaramsorna dånar som en ständig ljudmatta. Jag är lite sömnig. Ska nog ta mig en kopp te... och en cholkadbit... Mums!
Kram på er!

lördag 8 september 2007

On the road again... (det gör ont)

Min semestervecka blev helt underbar!!! Uppe i Trönö. Jag jobbade lite med bilder samt fotograferade min kusin Axel, men tog det annars rätt lugnt. Gick promenader, grillade och myste. Var tillbaka i Sthlm på måndag förmiddag, och redan på onsdag morgon blev jag väckt av Aftonbladet. Tre slitiga dagar blev det... och två väntar nästa vecka.
Igår var jag på ett sånt där trängseluppdrag igen... Jag kan inte gilla sånt, hur mycket jag än försöker! Stativ finns det ingen chans till att hinna använda, eller lyckas få blats med i pressvimlet. Kommer man för nära nån vakt, knuffar de en, helt enkelt. Och det gäller hela tiden att vara först och längst fram, för att få några bilder. Och gårdagens kamera är t.o.m. tyngre än SVT´s kameror, pga extra mottagare och grejer som hängts på. Ont.
Det var Reinfeldts möte med ambassadörer, angående rondellhunden som Lars Vilks ritat som Muhammed, å som publicerats i Nerikes Allehanda. Uppgift: fånga ambassadörer som går in på Rosenbad, ta klippbilder utanför, bl a på alla diplomatbilar (hann ta nån enstaka bild med stativ... ett tungt stativ). Sedan skulle vi stå inne, bakom ett rött rep, och försöka lyckas prata med ambassadörer som kom ut. Trångt som f-n... och sen kom det värsta av allt; Reinfeldt. Det gäller liksom att få med allt han säger. Och helst ha en duglig bild när han säger just DET som reportern vill ha. Han stannar först för långt bort, och vi vet att han kommer närmare sen, så jag passar på att ta bilder på hans händer, samt avståndsbilder som kan behövas i redigeringen. Han närmar sig sedan, och jag står bra till. Min reporter håller fram micken och får in allt ljud samt lyckas få fram några egna frågor. Han byter position efter ca 10 minuter. Vid det laget gör det så ont i min rygg att jag vill lägga mig på golvet och skrika. Men en till fråga ska vi ha svar på. Och det är verkligen inte bara vi... Trångt, väntan, AAAJJJ! Just att behöva hålla kameran på samma axel, och dessutom rikta den uppåt. Det gör hemskans ont! Och jag har ju redan ont i svanken... så detta var lagom för att ge mig ont i resten av ryggen. Jag tror vi stod där vid Reinfeldt i 20-25 minuter, och min rygg värkte redan efter fem!!!
Nåväl, det blev ett inslag till slut. Lite övertid i redigeringen, för att vi höll på att visa den bild som ABSOLUT inte fick komma ut!
Men halv sex traskade jag hemåt. Och idag sitter jag med värkande axlar och önskar att jag får göra lugnare, konstnärliga jobb på torsdag, fredag.
Trevlig HELG!!! ; )