Bond-fest i redigeringen!

Större delen av den här morgonen har jag och Christian Wigardt ägnat åt James Bond minsann!! Kul för oss även om ämnet är mindre skoj...

 Nu ska jag -efter tre tidiga morgonjobbardagar och i natt bara tre timmars sömn- hem och ta hand om två barn, servera både lunch och middag och förmodligen inte få sova förrän i kväll. Har varit uppe sedan två i natt så det känns jobbigt. Är galet trött helt enkelt. Men men, sånt är livet för mig i detta nu.

Morgontankar...

Det var lyskväll både i Söderhamns Skärgård och i Sundsvall igår. Mörker och lyktor. Ett vackert men sorgligt farväl till sommaren.
Är sommaren slut nu?? Jag vill verkligen inte tro det. Jag famlar efter de sista stråna av denna underliga, intensiva, regniga sommar då jag jobbat hårt medan Saga slutat med blöjor och Agnes fått en massa tänder. Denna sommar då vi sålt lägenheten i Stockholm och bestämt oss för att flytta upp till Hälsingland där en del av mitt hjärta ännu bor.
Det är en speciell tid i livet. Nuet är förgängligt och snart omges vår familj av stora skogar, vackra berg och dalar, vajande åkrar, kossor och hälsingar. Låter underbart och jag hoppas hoppas allt kommer att kännas rätt.
Jag skrollar ner på Facebooksidan, observerar bland mina vänner att en mediaprofil dött i en cykeelolycka... Sorg. 
Någon blivit av med sin bil medan andra reser eller tar sommarens sista dopp. Min syster har återigen koordinerat ett fantastiskt bröllop medan en gammal klasskamrat ska gifta sig om tre veckor.
Våra liv är så olika. Ibland sprider Facebook stress omkring sig. Ibland lugn.
Jag är nu bänkad framför redigeringen på TV4. Alla TV-skärmar runt mig sänder ut bilder på det som händer i världen. Neil Armstrong, första människan på månen, gick bort igår. Kanske var det därför månen var så stor och magisk vid havsbandet i Sundsvall.
Tältlägren i Haiti skrämmer mig. Där lever barnfamiljerna ännu i fattigdom och misär. Så långt efter skalven i Port au Prince.
Kriget i Syrien har dödat uppemot 25 000 människor. Massor med barn förstås. Så fruktansvärt sorgligt. Kan vi göra någonting för dem?
Jag gråter ibland över barnen i Syrien och i Haiti medan jag sömnigt kämpar på med nattjobb, tidiga mornar och ingen vila. Jag har det ändå grymt bra. Önskar alla människor fick leva så bra som jag.
Igår stressade jag i ett kör med krånglande teknik från 5.30 när jag började till 13.30 då jag äntligen fick åka hem och sova. Familjen hade då rest till stugan i Roslagen. Så det var riktigt kul att min Borlängekompis Sussi kom och åt blåbärspaj med mig på balkongen medan solen gick ner.

Nu smäller det snart till. Reportern kommer och det är dags att klippa nyheter för brinnande livet.

God Morgon!!

Vanlig, ovanlig vardag...

Nu är vardagen i full gång igen.


Det brukar kännas både ledsamt och skönt att landa hemma i vardagslivet efter en skön sommar. Men den här hösten är inte som andra höstar. Det finns inget att landa i. Vi ska ju snart iväg och vet inte riktigt var. Ibland känns det som att det är krig i mitt huvud. Eller jordbävning. Tryggheten skakar och jag har inget att hålla i. Andra gånger längtar jag bara. Till lugnet, landet och tystnaden.


Det var i alla fall mysigt att på egen hand rå om min lilla Agnes efter en jobbsommar med för lite bebisgos. Hon ger mig långa pussar nu. Med öppen mun mot min kind. Söt. Och så älskar hon att äta själv. Ärtor, nudlar och skalade fiskpinnar fick hon till lunch.


Lite Hem till Gården hör ju mammaledigheten till. Och så lyckades vi handla innan Saga skulle hämtas på dagis.


När vi hämtat Saga träffade vi Siri och Remi i parken.


Agnes tyckte det var jättekul att få känna på en annan bebis.


Hon ville förstås äta allt hon fann på marken också...


... medan Saga och Siri plockade blommor och sprang runt. Glädjefnatt över att ses igen tycktes det.


Jag hade lite ångest för att detta är tillfälligt. Vi vet vad vi har men inte vad vi får.
På dagis var de lite sorgsna över att Saga ska flytta. Hoppas HOPPAS det går minst lika bra för henne på nästa ställe!


Gårdagen var ännu jobbigare mentalt för en stressad mamma. En guldstund var när vi anlänt hemma efter dagis och lekpark. Bänkat oss vid Bamse tagit fram russin-askarna (och jag tagit en huvudvärkstablett).


Idag kör jag morgonpass på TV4. Har jobbat från tre på natten och kommer inte att få vila innan jag hämtar Saga på dagis klockan tre på eftermiddagen för att gå till parken och sedan laga middag.. Tias har Agnes tills jag kommer, sen tar jag över kajutan.


Morgonen har varit helt ok men långt ifrån någon bildfest.
Jag sitter i utrikesredigeringen igen och bilderna från Syrien tränger in i mig. Stackars stackars människor. Jag önskar jag kunde göra någonting!! :-(

- Postat från min iPhone

Vägen till doppet

Idag skulle det äntligen ske. Sista dagen innan Stockholmsvardagen kör igång skulle vi väl äntligen lyckas bada..!


Jag, småtjejerna och svärmor började med lunch på Måns-Ols i Sala. Men då försvann plötsligt solen och regnet tilltog i styrka tills det dånade mot markisen vi satt under och vi fick flytta oss en andra gång då Agnes visst blivit blöt i håret. Åskan dånade den med, men när Saga äntligen började bli klar med sin portion efter någon timme kom solen fram igen!!


Vi kunde alltså bre ut picknickfilten och äta nybakade bullar på stranden innan jag och Saga fick plaska i två timmar innan hemfärd.


Skönt!


Jag fick till och med simma lite på egen hand! ÄNTLIGEN!!


Sen for vi hem till Heby för middag och packande.


Väl i bilen på väg hem till Solna sedan fick Agnes titta på Bamse för första gången, på DVD!


Sen somnade hon och det blev Pippi för hela slanten.


Nu är vi nästan hemma. Tur det för jag börjar mitt pass på TV4 klockan 5.30 i morgon bitti.

- Postat från min iPhone

Lååång kväll i Heby

Just nu är jag frustrerad. Varför sover hon inte???!! Det ska räcka med att ge henne välling om hon vaknar halv tolv på natten men ICKE!!! Agnes är... pigg.
Jag gav henne en flaska då och en nyss, strax före ett. Men nu står hon upp i resesängen igen. Otålig förstås. Glädje som byts mot ilska. Hon vill inte stå där. Hon vill upp!! Och när jag sätter henne på köksgolvet vill hon att jag ska leka med henne. Annars blir hon arg. Gaaah!!! Jag som preciiis var på väg in i badrummet med tandborsten när hon plötsligt gastade klarvaket i sin säng.
Annars så...

Agnes fick bada i kväll efter en varm dag. Gnäll byttes nu mot glädje och plaskande. Myyys!
Gun gjorde god middag och jag fixade så vi kunde sitta ute och äta. Väldans skönt. Måste ju passa på när tillfälle ges.
Mysigt men lite kaosigt var det förstås.
Saga tokade sig å var galet söt som vanligt.
Sen gick jag en promenad medan Gun och Saga bakade. Kan aldrig passera denna spegel utan att ta fram någon form av kamera!
Jag passade på att vattna svärfars grav också.
Å sen har jag hunnit surra lite hus med svärmor mellan Sagas somnande vid tio och Agnes vaknande 1,5 timme senare.
Nu sitter jag uppe med söt men jobbig bebis...
Och när jag ändå är lika gnällig och arg som min gullunge... kan jag väl passa på att ilskna till över den här skitsommaren!!! Kallt och regnigt, hagel och åska... Ingen chans till bad för en plaskfia som jag. Nej nej... Men NU!!! -När man först ska tillbringa ett dygn i en lägenhet i Heby för att sedan fortsätta bastu-lägenhets-livet i Solna, DÅ passar det!!! Jag vill bara spy på alltihop. Bitter som en grapefrukt. Spy på alla res- och badstatusar på Facebook. MORRRRR!!!
Bitter, kokhet och tokless ska jag nu äntligen lägga mig. Agnes tycks ha somnat. 01.24. Hoppas jag lyckas göra detsamma.
GOD NATT!!!

- Postat från min iPhone

Små avslut och nya tankar...

Nu har jag lämnat Trönö för den här gången.


Sommarens sista arbetspass på Ljusnan gjorde jag igår kväll. Jag bjöd på kladdkaka med marsmallows vilket blev väldigt populärt. Och så roddade jag med tågresor och husvisningar innan jag och bästa Åsa besökte ett Nattis med härliga ungar. Många fina bilder blev det och de kommer i en bilaga med tema "barn" den 25 augusti.


I morse åt jag frukost på mormors altan. Det är ju ÄNTLIGEN varmt igen! Och det här är en av mina favoritplatser i världen.


Mormor och Morris var mitt sällskap.
Sen var det dags att gå på dagens husvisningar. De första i Trönö faktiskt.


Med huvudet fullt och mycket att begrunda satte jag mig i kyrkans atrium en stund.


Det är så vackert här... och morfars grav är så fin.


Jag tog en fika hos mormor sen. Daniel och Lena var där, nyfikna förstås. Så vi hann surra lite innan Line hämtade mig före klockan ett.


Nu sitter jag på tåget. Mätt och nöjd. Glad åt att det är ganska lite folk här, att det finns eluttag och är gott om plats vid varje säte samtidigt som det är billigare än Y-buss. Och att jag snart får gosa med mina barn!!!
:-)

- Postat från min iPhone

Location:Klockgärdsvägen,Älvkarleby,Sverige

Hantverk i vackra Hälsingland

 I helgen gjorde jag och Sofia ett reportage för Ljusnan på en utställning och försäljning på hälsingegården Ol-Mats i Undersvik. -Ännu en av alla vackra platser här i Hälsingland.

 Anna Hansers Rutäng hade jobbat med att skapa en linje i utställningen...

 ... som bestod av träkonstverk av olika slag under temat "Res med oss i tiden".

I det ena rummet samlade se mer nytänkande krafterna medan äldre hantverk visades upp i det andra rummet.

 Anna-Karin Söderlind höll i en worshop för barn där de plockade sådant de hittade i naturen för att göra fåglar att hänga i det träd som Anna-Karin målat och placerat utanför Ol-Mats.

Vi lämnade stället med känslan av att det faktiskt inte behöver vara så pretentiöst med konsthantverk. Vem som helst kan börja skapa och det är bara fantasin som sätter gränserna.

Livet är spännande nu...

I kväll jobbar jag mitt näst sista pass på Ljusnan för i sommar. Det känns tråkigt. Jag skulle gärna ha stannat kvar både i Hälsingland och på Ljusnan men innan flyttlasset går i slutet av september ska det packas, gås till dagis och lekas i parker i Solna. Jag jobbar morgon på TV4 i helgen och kommer att känna slitningarna då det inte finns en chans för vår familj att komma till Hälsingland och titta på hus de närmsta veckorna. En och en halv månad har vi på oss innan vi måste lämna lägenheten. Och då, den första oktober, ska vi helst ha ett hus att flytta till.
Det är spännande nu. Och allt tycks gå i ultrarapid. Lååångsamt framåt på en slingrig väg med många avfarter. Var ska vi ta vägen?
Sist jag for till Stockholm hade jag drabbats av en mindre livskris. Helt plötsligt visste jag inte vad jag ville. Skulle vi lämna allt i Stockholm och bara fly hit på vinst och förlust? Jag förlorar ju chansen att fortsätta frilansa för de arbetsplatser där de behöver redigerare veckovis och inte över en helg. Nej, någon häftig karriär inom TV-branschen blir det knappast tal om ifall vi drar uppåt.
Jag hade varit ifrån barnen i åtta dagar då tankarna började dra iväg åt detta håll. Jag hade börjat fundera på om jag verkligen passade in här. Hade vi tänkt helt galet?
När jag sedan kom fram till Willy´s i Uppsala där Y-bussen stannar för avstigning... och jag såg en glatt vinkande Saga genom bussfönstret började jag nästan gråta. Jag kramade mina små, höll dem länge, och vi drog mot Stockholm. Känslan jag haft större delen av sommaren var åter tillbaka. Det kändes fel att vara i Stockholm.
Jag har svårt att se charmen med Stockholm när jag jämför med livet här uppe. Och i sommar har jag ju verkligen få grotta ner mig i Hälsingeliv med evenemang, vackra vyer, grönska. De evenemang som skapas här uppe är ofta hjärtligare än i storstan. Byavandringar, hemslöjdsutställningar i vackra vyer med saft och brödportion i gräset, långa loppisar med stora fyndchanser, marknader med kokosbollar och handflätade linkransar, karuseller och stickade barnkläder. Julmarknader där barnen kan få åka hästsläde utan att köa i en timme.
Naturligtvis är inte allt toppen här uppe heller och jag räds de tunga, kalla vintrarna. Men jag vill att barnen skall växa upp i en lugn, trygg lantmiljö där de får plats och inte alltid måste trängas med andra barn och vuxna för att nå någionstans, för att få se och få uppleva.
Jag ville göra något roligt med Saga den lilla sväng vi var hemma så vi besökte Mulle Meck-parken i Solna. Det blev enbart en jobbig upplevelse då det rusade omkring kaxiga ungar överallt och Saga var blyg medan jag fick lekparksångest. Sist vi var på Träslottet i Arbrå njöt jag bara. Så lugna, vackra omgivningar, lagom mycket barn, gofika med de finaste koppar och hembakat bröd och två skrattande ungar i varsin gunga. Det är så det ska vara. En egen gårdstomt där vi kan springa omkring bäst vi vill. Sparka bollar, kratta löv och fika i bersån. Detta i stället för att leka i en trång lägenhet och fika på en livsfarlig balkong sex våningar upp... eller leka ute på en liten gräsplätt utanför ett radhus i Sollentuna om vi skulle ha köpt det i stället.
Så fort jag lämnat Stockholm den där gången så knöts säcken ihop. Nu visste jag och jag vet fortfarande vad jag vill. Jag hör hemma här uppe i de böljande landskapen, i lugnet och den lantliga mentaliteten. Det är här vi ska bo.
Vi tittade på ett hus igår. Ett hus som är stort och vackert och ligger fritt bland åkrar och lador. Huset är delvis riktigt välrenoverat och snyggt, men köket behövs fixas samtidigt som vi skulle behöva tapetsera om i flera rum. Stora fina uthus hör till gården liksom bärbuskar och äppelträd. Vi är riktigt intresserade men vi är inte de enda. Och om någon vill köpa gården samt skogen som för tillfället hör till får de företräde. Skogen är dyr nu så där har vi inte en chans. Vi hoppas de styckar upp marken och att vi får köpa huset.
En och en halv månad har vi på oss. Allt går mycket långsamt och vi bara hoppas. Att det ska ordna sig snart och att det ska gå så smidigt som möjligt. Jag pendlar mellan olika känslotillstånd. Lyckorus och eufori varvas med ångest. Jag skrattar för att i nästa stund bara vilja storgråta. Det känns som en pånyttfödelse. Jag ska tillbaka där jag en gång började mitt liv. Fast denna gång är jag vuxen och har en egen familj. Två små barn som kommer att få växa upp på landet. Precis som jag gjorde. Jag längtar efter det livet! Det är spännande nu...

Alftakarnevalen!

 Igår plåtade jag karnevalen i Alfta för tidningen Ljusnans räkning. Riktigt kul! Samhällssatir och revy på hjul skulle man kunna kalla det. Texten Josefin skrev samt dt rörliga bilderna hon tog kan ni se här!

 OS på Alfta-vis. En massa grenar visades och här gör "Bult sin segergest"!

 Han-hon-HEN-debatten!

 Och den kungliga tronarvingen i annorlunda tappning.

 Estelle??!?

 Våldsamt snöfall över publiken i "Grannfejden".

 Lite svartsjuka i Hälsingegårdsbråket.

 Strömlöst har det varit.

 Och svenska fotbollsfloppen illustrerades på flera sätt.

Sist rullade en lång karavan av stiliga vrålåk. Något att fascineras över. "En sån skulle man ha!"