God Jul!

Vi firar vår första jul i nya stora huset, och det är helt underbart fint. Många vakna nätter har det blivit men nu bor vi i ett sagohus.
Må så gott alla!

En älskad faster har gått ur tiden.

Ingen kunde leka med Saga som Ankis. Det flög kuddar och nallar i Sagarummet. Vilda affärer gjordes i det stora torgstånd Saga fått av Ankis när hon fyllde år. Leksakspengarna rullade och träfrukter liksom chokladbollar i tyg räcktes över disk.

Ankis var en klippa. Sagolikt snäll, givmild och bekräftande. Saga och Agnes fick så mycket av henne. Massor med villkorslös kärlek. Och så kläder i högsta kvalitet, den största hunden i leksaksaffären, den bästa, dyraste barnstolen, den finaste växa-sängen, den största dockan och den finaste spisen. Inga kompromisser, bara det bästa av det bästa.

Sista sommaren var Ankis mycket med Saga i Verkskär där den nyköpta lekstugan väntat över vintern. Verkskär, platsen för återhämtning och släktkalas. När det bjöds till grillfest i Verkskär lagades mat för tjugo personer fast vi var sju. Massor med gott så alla skulle få äta så mycket de ville. Det var viktigt. 

Ankis värnade alltid om sin omgivning. Brydde sig om sina närmaste och tog dem under sina vingar. Det gjorde hon ända till slutet.

I två och ett halvt år hade hon kämpat mot cancern innan hon somnade in den 25 november i år.

Sist vi träffades var i oktober, på hospice i Uppsala. Vi trodde vi skulle ses snart igen, kanske på vår gård i Hälsingland. Sorgligt nog hann inte Ankis hit.

Vi går nu genom en mörk tid. Saga undrar och frågar om sin älskade faster och jag har förklarat att hon är borta men att hon kanske ser oss och är med oss just nu. Eller att hon är i himlen.
Saga undrar om Ankis springer fort i himlen... Och igår tittade hon upp mot himlen och frågade "Var är Ankis?" -Och undrade om hon var i "det där rosa molnet?".

Jag bara hoppas att hon mår bra nu, och att hon fått se vår fina gård och en lycklig Saga krypa runt i den nyfallna snön här ute. Ankis hade älskat det. Hon var så glad att vi flyttat ut på landet så Saga och Agnes skulle få växa upp nära naturen.

Vi är så många som sörjer. Och vi kommer alltid att sakna vår fina fina Ankis.

Vila i frid.

Måndag i paradiset

Måndaag morgon. Nattens täta dimmor har lättat och blåljuset lämnat vår åker efter morgonens avåkning. Jag tittar sömnigt upp på min lyckliga bebis som slutat skrika nu när hon sett sin mammas någorlunda vakna ansikte. Klockan är nio och jag är överraskad och glad att jag fått sova så länge samtidigt som jag är mindre glad åt min värkande hals. Jag vet att jag varit vaken länge någon gång vid sjutiden. Och jag inser att min räddning ligger i en Bamyl Koffein och en stor mugg Yogi-te.
Jag byter på lillan och bär henne ner för trappan. Kaffebryggaren puttrar och svärmor har bänkat sig i köket. Jag försöker heja men får knappt fram ett ljud. Fixar välling, dricker Bamyl och klär på mig medan teet drar. Undrar var Tias tagit vägen men minns Sagas rop i natten. Nu springer hon upp mot mig och säger att jag är "den snälla mamman och inte som förut". Jag känner att det här måste redas ut. Och trots att jag får pressa fram rösten tar jag mig tid att förklara för Saga om drömmens värld samtidigt som jag förstår varför hon ropade på pappa i natt. Lilla gumman. Snart försvinner den oroliga blicken och jag får en stor kram. "Jag älskar dig upp till månen!"
I dag var både brödet och filen slut. Nästan mjölken också, men den räckte till en sats amerikanska frukostplättar som jag och Saga snodde ihop. Det gäller att handla i god tid nu när vi bor ute på landet med en mil till närmsta affär. Jag gjorde en kålgryta till lunch innan jag fick skynda mig in i mormors gamla Toyota för att först stanna till vid Apoteket och köpa en hel hög med förkylningspreparat för att sedan dra till jobbet nästan fyra mil bort.
Det känns lyxigt att köra på torra vägar mitt på ljusa dan. Jag pressar ner gasen för att komma fort fram. Byter radions knastriga vetenskapsprat mot Spotify i telefonen. Parkeringsplatsen jag brukar ta är upptagen. Jag åker längre bort, parkerar och försöker bylsa på mig täckjackan i den alltför trånga bilen innan jag går med raska steg mot Ljusnan. Med Eminem i lurarna. Jag mimar som en tonåring. Kan inte låta bli. Hoppas ingen ser mig.
Väl inne på redaktionen undrar jag om jag ska försöka heja eller inte. Försöker men det kommer bara ut ett väsande ljud.
Som tur var ser det ut att bli en ganska lugn kväll. Utmaningen är att fotografera en vinnarhäst i mörker. Det kan bli spännande. Tills dess håller jag till godo med Bamyl, Zyx, Alvedon, Nezeril och just nu en kopp citronte jag just blev serverad av min fotokollega.
Inte så tokigt.
Ha en fortsatt trevlig måndag alla!!

Ny fotoblogg på G!!

Nu har Tias flyttat hem igen. Det har blivit lite mer ordning och jag har fått ett treveckorsvikariat på Ljusnan. Jag har också startat en fotoblogg, så kolla in på fotografidafrid.blogspot.se för att se mina senaste bilder i jobbet!
Jag vet inte ännu hur framtiden för denna blogg ser ut, men jag kommer nog på något så håll till godo!!
;-)

Liten glesbygdsrapport

Ensam med barnen denna vecka. Tur att jag har ett nätverk mitt i röran.


Vi bor ju i en flyttkartong av stora mått och vissa viktiga grejer som kökssop med skyffel samt Agnes vantar är som bortblåsta. Även sömnen lyser med sin frånvaro då Agnes blivit mer förkyld igen. Trots, stress, svartsjuka, vägran och ilska har också hägrat i vårt hus.


Ljuspunkterna har varit att vi fått mysa med barnens älskade mormor på hennes lediga måndag samt att vi plockat äpplen och målat hemma på gården.


Idag efter tredje dagen av dagisinskolning myser vi hos min mormor i Trönö.

Hemma!!!

 Totalt glädjefnatt utbröt när vi i tisdags anlände till vår fina hälsingegård.

 Äntligen ett eget hus med en fantastisk trädgård!

 Saga hittade ett jättestort äpple...

.. och pappa var med förstås. Han hade ju nyckeln efter att han och Jan låst upp åt oss!

 Line och Hedda hade varit elaktiga i välkomsthälsningen på köksbordet.

Och nu är vår första vecka till ända. Vi har haft sammanlagt nitton personer på besök medan vi levt i kartongkaos och pendlat mellan lyckotårar och migränanfall. Jag älskar huset och trädgården. Allt känns så rätt samtidigt som jag stressat på tok för mycket.

Mamma kom hit nu i kväll och röjde i vardagsrummet som nu förändrats från kaos till MYYYS!!! Tack mamma!! Och tack alla andra som hjälpt oss med barnpassning och flytt!! Vi hade aldrig klarat det utan er!

Nu ska jag dyka ner i sängen, vår andra natt i huset.

I morgon börjar Saga på dagis och vår ovissa vardag i kylig höst och vinter närmar sig...

Kram!

Grattis Älskade Agnes!!!

Mitt i flyttkaoset fyller Agnes 1 år!! Vår vackra, starka lilla tjej som redan visat på stor envishet och snabba humörväxlingar. -Hon med!! Vilka tjejer vi har!

Vi har sålt lägenheten på nytt denna vecka och i samma veva köpt hus uppe i Hälsingland! Nu skall vi vara ute ur lägenheten på måndag så denna dag liksom gårdagen har varit galet kaosig. Agnes har som grädde på moset dragit åt sig värsta förkylningen.


Tänk att Agnes snart inte är bebis längre... Det är svårt att förstå!


Mina finaste. <3 br="br">


Även jag hade gjort mig lite fin dagen till ära.


Jag har varit i farten som en Duracellkanin denna dag. Så det blev inga bilder på mina minicupcakes. Och tårta blev det ingen alls. Känns ledsamt men det fanns ingen tid.


Mysmiddag med syrrans familj blev i stället dagens festlighet medan vi skjuter tårtkalaset på framtiden. Tyvärr blev det så sent med maten att vi fick strunta i dessert..! Jag å Tias tig gokaffe å cupcakes först vid tiotiden. Och alla presenter är inte ens öppnade. :-(


Hon får öppna resten av paketen i morgon bitti.

Fina tjejer har vi, och snart bor vi i Hälsingland, långt bort från den grå Stockholmsbetongen!!
:-)

- Postat från min iPhone

Liten helg i Trönö

Vackra Trönö.


Vi har varit i Trönö från lördag till nu på måndagsmorgonen. Himla härligt.


En promenad innan solen gick ner på lördagskvällen...


Och dagen efter husvisning i Norrala.


På den gården hade det bott en Ida förut. En ko!


Vi köpte lingon alldeles för billigt av bästa Marita och fick en klase nyplockade vindruvor på köpet.


Så rensade vi och kokade sylt.


Många burkar blev det


Nu rullar vi mot Solna igen vilket känns lagom skoj. Hoppas allt reder ut sig nu så vi kan flytta upp till Hälsingland om bara två veckor!!
;-)

- Postat från min iPhone

Laserparty i söderort

Förra lördagen, mitt emellan flyttlassen, var jag på fest minsann! Det händer inte ofta. Och min håruppsättning var så skum att jag tänkte fotografera den och skicka till Tias för att få ett omdöme. Men det hanns inte med så den fick bestå i ren chansning.

Premiär för Desigual-kappan blev det också. Jag köpte den för ett och ett halvt år sedan när jag var gravid.
Upptäckte att jag inte heller nu kan knäppa igen den utan att likna en stoppad korv.


En kul fest blev det i varje fall. Christian hade jobbat bra.


Och laserstrålarna på dansgolvet gjorde roliga bilder.


Det tog några timmar innan det blev dans-drag...


Men sen så!!


Här är partyfixaren himself!


Och jag var extra glad att träffa på Stina som jag hängt med på så många fester men nu inte sett på jättelänge!


- Postat från min iPhone

Ett garv och en hatkärlek

Den här reklamen för lägenhestförmedling fann jag i Gärdets tunnelbana. Galet kul med den ditritade kvinnan!!


Och den här tidningen låg i receptionen när jag kom till fyran idag. Jag hyser nån slags hatkärlek till dessa välpolerade hemma-magasin. Inredningsreportagen ser så perfekta ut att det blir tråkigt medan det känns som om man själv bor på en soptipp i jämförelse. Och så alla fåniga tips på "hur man ska tänka" när man inreder sitt hem. Dagens tips var dock av det ovanliga slaget och passade mig väldigt bra!


Och så tycker jag ju det är grymt kul med heminredning. Särskilt nu när vi snart ska skaffa hus..!! :-)

- Postat från min iPhone

Det är tungt nu...

Efter en en vecka och fyra dagar lång bloggpaus är jag tillbaka i redigering 3 på TV4. Idag har jag klippt två inslag om morden i Frankrike. Så fruktansvärt med de raka avrättningarna av familjen som turistade i e fransk by. Mamman och pappan som sköts i huvudet. Den svårt skadade dottern på sju år och hennes fyraåriga syster som hittades efter åtta timmar, gömd under sin döda mammas klänning. Flickorna är nyckelvittnen och måste redogöra för polisen om allt som hänt. Helt fruktansvärt.

Man får perspektiv i det här rummet. I det här jobbet.

Jag har det bra, även om jag inte kunnat njuta av det den sista tiden. Ett bortglömt avtal dök upp på vår mäklares bord förra veckan. Ett avtal om att vi som bor i lägenheterna i området inte kommer att klaga om Rodamco (som tidigare ägde husen) skulle få för sig att bygga utanför våra fönster. Vi skrev på det förra våren för att ombildningen skulle bli av, men då de ändå inte tänkt bygga precis utanför just vår lägenhet släppte vi det för att snart totalt glömma bort det. Inte bra nu när vi sålt lägenheten, för då vill de ju att nästa ägare ska skriva på! Han vägrar, så nu väntar vi på svar på om vår bostadsrättsförening kommer att släppa in honom ändå eller om detta ska bli rättssak. Tungt.
Jag grät hela gårdagen och hela dagen före det. Agnes med. Vi har gråtit i kapp i lägenheten innan vi hämtat Saga på dagis och dagen fått en annan vändning. Tack och lov att vi har Saga.
Mina tårar har fallit över vår ovissa framtid och hopplösheten att gå hemma med en snorig, gråtande, ständigt missnöjd ettåring vilket gör det omöjligt att lobba för arbete uppe i Hälsingland, packa och dona. Värst är dock att vi inte vågar lägga bud på hus vi är intresserade av då det ju alltid finns en risk att Rodamco vinner i rätten och att vår köpare fortfarande vägrar skriva på. I sådana fall har vi plötsligt inte sålt lägenheten..!

Det är inte lätt alla gånger. Jag har känt mig ensam också. Ingen har tid att träffa mig där jag går i smuts och tvätt och slit. Jag fått sova på tok för lite vilket ju påverkar allmäntillståndet. När Agnes har sovit gott har antingen Saga kommit över eller så har min hjärna inte kunnat sluta arbeta. Arbeta ja... Jag skulle behöva semester. Jag fick ju bara 1,5 vecka i somras och där fanns det ingen chans till vila. Inte undra på att jag känner mig riktigt slut stundvis.

Nu ska jag hem snart. Och förhoppningsvis sova gott, för i morgon jobbar jag tio timmar.

Bond-fest i redigeringen!

Större delen av den här morgonen har jag och Christian Wigardt ägnat åt James Bond minsann!! Kul för oss även om ämnet är mindre skoj...

 Nu ska jag -efter tre tidiga morgonjobbardagar och i natt bara tre timmars sömn- hem och ta hand om två barn, servera både lunch och middag och förmodligen inte få sova förrän i kväll. Har varit uppe sedan två i natt så det känns jobbigt. Är galet trött helt enkelt. Men men, sånt är livet för mig i detta nu.

Morgontankar...

Det var lyskväll både i Söderhamns Skärgård och i Sundsvall igår. Mörker och lyktor. Ett vackert men sorgligt farväl till sommaren.
Är sommaren slut nu?? Jag vill verkligen inte tro det. Jag famlar efter de sista stråna av denna underliga, intensiva, regniga sommar då jag jobbat hårt medan Saga slutat med blöjor och Agnes fått en massa tänder. Denna sommar då vi sålt lägenheten i Stockholm och bestämt oss för att flytta upp till Hälsingland där en del av mitt hjärta ännu bor.
Det är en speciell tid i livet. Nuet är förgängligt och snart omges vår familj av stora skogar, vackra berg och dalar, vajande åkrar, kossor och hälsingar. Låter underbart och jag hoppas hoppas allt kommer att kännas rätt.
Jag skrollar ner på Facebooksidan, observerar bland mina vänner att en mediaprofil dött i en cykeelolycka... Sorg. 
Någon blivit av med sin bil medan andra reser eller tar sommarens sista dopp. Min syster har återigen koordinerat ett fantastiskt bröllop medan en gammal klasskamrat ska gifta sig om tre veckor.
Våra liv är så olika. Ibland sprider Facebook stress omkring sig. Ibland lugn.
Jag är nu bänkad framför redigeringen på TV4. Alla TV-skärmar runt mig sänder ut bilder på det som händer i världen. Neil Armstrong, första människan på månen, gick bort igår. Kanske var det därför månen var så stor och magisk vid havsbandet i Sundsvall.
Tältlägren i Haiti skrämmer mig. Där lever barnfamiljerna ännu i fattigdom och misär. Så långt efter skalven i Port au Prince.
Kriget i Syrien har dödat uppemot 25 000 människor. Massor med barn förstås. Så fruktansvärt sorgligt. Kan vi göra någonting för dem?
Jag gråter ibland över barnen i Syrien och i Haiti medan jag sömnigt kämpar på med nattjobb, tidiga mornar och ingen vila. Jag har det ändå grymt bra. Önskar alla människor fick leva så bra som jag.
Igår stressade jag i ett kör med krånglande teknik från 5.30 när jag började till 13.30 då jag äntligen fick åka hem och sova. Familjen hade då rest till stugan i Roslagen. Så det var riktigt kul att min Borlängekompis Sussi kom och åt blåbärspaj med mig på balkongen medan solen gick ner.

Nu smäller det snart till. Reportern kommer och det är dags att klippa nyheter för brinnande livet.

God Morgon!!

Vanlig, ovanlig vardag...

Nu är vardagen i full gång igen.


Det brukar kännas både ledsamt och skönt att landa hemma i vardagslivet efter en skön sommar. Men den här hösten är inte som andra höstar. Det finns inget att landa i. Vi ska ju snart iväg och vet inte riktigt var. Ibland känns det som att det är krig i mitt huvud. Eller jordbävning. Tryggheten skakar och jag har inget att hålla i. Andra gånger längtar jag bara. Till lugnet, landet och tystnaden.


Det var i alla fall mysigt att på egen hand rå om min lilla Agnes efter en jobbsommar med för lite bebisgos. Hon ger mig långa pussar nu. Med öppen mun mot min kind. Söt. Och så älskar hon att äta själv. Ärtor, nudlar och skalade fiskpinnar fick hon till lunch.


Lite Hem till Gården hör ju mammaledigheten till. Och så lyckades vi handla innan Saga skulle hämtas på dagis.


När vi hämtat Saga träffade vi Siri och Remi i parken.


Agnes tyckte det var jättekul att få känna på en annan bebis.


Hon ville förstås äta allt hon fann på marken också...


... medan Saga och Siri plockade blommor och sprang runt. Glädjefnatt över att ses igen tycktes det.


Jag hade lite ångest för att detta är tillfälligt. Vi vet vad vi har men inte vad vi får.
På dagis var de lite sorgsna över att Saga ska flytta. Hoppas HOPPAS det går minst lika bra för henne på nästa ställe!


Gårdagen var ännu jobbigare mentalt för en stressad mamma. En guldstund var när vi anlänt hemma efter dagis och lekpark. Bänkat oss vid Bamse tagit fram russin-askarna (och jag tagit en huvudvärkstablett).


Idag kör jag morgonpass på TV4. Har jobbat från tre på natten och kommer inte att få vila innan jag hämtar Saga på dagis klockan tre på eftermiddagen för att gå till parken och sedan laga middag.. Tias har Agnes tills jag kommer, sen tar jag över kajutan.


Morgonen har varit helt ok men långt ifrån någon bildfest.
Jag sitter i utrikesredigeringen igen och bilderna från Syrien tränger in i mig. Stackars stackars människor. Jag önskar jag kunde göra någonting!! :-(

- Postat från min iPhone