I torsdags grät och grät jag över den kommande förlossningen och kände mig livrädd för allt. Ärenden på stan stoppade inte mina tårar... tyvärr. Så jag bölade mig ner i Hötorgets tunnelbana, genom ett utdraget tågbyte på Fridhemsplan och nästan ända till barnmorskemottagningen här i Solna, där jag bokat tid med en läkare... som turligt nog var sen och inte inledde vårt möte med frasen "Hur mår du?"
Nej, jag lyckades hålla mig för gråt medan doktorn letade i sina papper, bland paragrafer och annat, efter faror med nattarbete och stress, så han kunde skriva ett intyg till Försäkringskassan om att jag borde stanna hemma tills bebben ska komma.
Jag fick också veta det jag i och för sig redan visste; att jag inte kan få värkstimulerande dropp, då jag gjorde kejsarsnitt förra gången. Och så faxade han ett dokument till BB Stockholm om min förlossningsrädsla och sa att någon därifrån förhoppningsvis ringer upp mig.
Vid 19-tiden samma dag vändes mitt fokus helt bort från mig själv då Saga började gnälla om att det kliade och gjorde ont i ena örat.Vi ringde närakuten och fick komma dit på en gång. Lillfia sa hela vägen dit att "Doktorn måtte titta på mitt öja!" Hon var superduktig när vi väl träffade läkaren. Och hon hade någon utbucktning i örat som kunde vara var, i så fall öroninflammation, eller någon annan vätska. Väl hemma gav vi Saga alvedon och nässpray innan vi nattade henne i ungefär en timme!! Hon ville inte sova... När hon väl somnat 20.30 sov hon bara till klockan tio innan hon började gnälla och leva om i sömnen. Till slut vaknade hon och efter ett tag kräktes hon. Liten, ledsen och skakis var hon när vi ställde henne i duschen. Stackars!!! Men efter duschning och tröstning somnade hon och sov lugnt hela natten. Hon var hemma med mig under fredagen och var jättego! Pigg och glad. Och det verkar som att den där vätskan i örat (peppar peppar) hade kommit ut nu, och att det trots allt inte var någon öroninflammation. Skönt!
Farmor Gun kom samtidigt som pappa Tias lagom till fredagsfikat igår, och allt har känts bättre på alla plan. Jag har inte haft någon förlossningsångest på i alla fall två dagar nu. Och jag har fått lite tid för bildfixande och till och med en timme och fyrtiofem minuters vila före middagen idag, då hade jag och Tias varit på IKEA vilket gjorde mig så trött, hungrig och totalt matt att jag knappt orkade gå från bilen sedan när vi kom hem. På IKEA hade jag suttit länge i en visningssoffa vid utgångskassorna medan Tias sprang runt och forskade i lådhurtsträsket. Är man höggravid så är man.
Jag gick in i vecka 37 igår, och det är nu mindre än fyra veckor till beräknad födsel. Spännande! Bebben är vaken långa stunder på kvällarna, ungefär mellan klockan tio och tolv. Och jag ser hur ben och fötter skjuter ut ur magen och rör sig hit och dit medan de små händerna tycks boxa nedåt. Lite spooky och inte särskilt skönt samtidigt som det ju känns jättebra att vår lilla unge rör på sig och verkar pigg!
Jag har nu i kväll skrivit ett långt brev till släkten om hur den som kommer hit först efter att vi åkt till förlossningen skall passa Saga! Det är ju mycket som ska förberedas från vårt håll så allt flyter på och Saga kan känna sig trygg. Och så att vår första tid efter BB blir så bra som möjligt.
Imorgon ska vi ta ner vaggan från vinden liksom täcken och lakan, nyfödingskläder och amningskläder. Sen skall här packas BB-väska, tvättas, bäddas och göras i ordning. Inte en dag för tidigt.
Jag mår illa av och till och igår molade det lite vagt i de nedre magregionerna hela dagen. Lite ligamentsmärtor har jag också känt av. Magen är ju så stor att det tänjer väl ut ligamenterna mer än sist kanske?! Bebisen trycker mot alla organ så jag knappt kan böja mig framåt. Hon tycks fortfarande ligga högt upp i magen vilket för med sig halsbränna och grejer för min del. Om man säger så; det känns underbart att jag snart får hålla min andra lilla prinsessa i famnen och snusa henne på huvudet.
Kärlek!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar