fredag 16 september 2011

Höstmys med bebismagen

 Idag går jag in i vecka 39. Om knappt två veckor är födseln av vår lilla tjej beräknad. Om det nu blir en tjej. Jag längtar!!!

Jag och Saga var sena till dagis i morse, och hon var lite mammig så det var inte helt lätt att lämna henne. Dagisgrupperna med de minsta barnen var inne och bakade medan Saga ville ut och leka. Men när jag väl lyckats sätta henne på en stol och hämtat en bakkavel till den stora rosa degklump som låg framför henne var hon nöjd. Hon älskar ju att baka!
 Jag brukar alltid gå raka vägen hem efter dagislämningen men idag lockade höstsolen. Värmen har hållit sig kvar länge i år, men pinad av gårdagens morgonkyla var jag beredd på det värsta när jag lämnade hemmet med mage och tvååring i morse. Saga fick ha på sig både mössa och vantar, och jag hade letat fram ett par långbyxor ur garderoben, en varm gravidkofta och jackan jag köpte i våras. Skönt, för det var kallt även idag.
Jag älskar hösten. Den höga, friska, klara höstluften. Det var härligt att slå sig ned på en bänk och bara mysa en stund innan hemgång.

Jag hade velat vara ute mycket mycket nu men orkar inte. Får ont i kroppen och blir kissnödig hela tiden. Och tjatet om att man ska röra på sig mycket när man är gravid behöver jag knappast lyssna på  då jag är bosatt i Stockholm och har en tvååring på ett dagis som ligger uppför en massa backar. Jag får ju röra mig en hel del varken jag vill eller inte.
Jag är riktigt trött på dagarna nu. Måste nästan sova middag för att orka med eftermiddagar och kvällar. Samtidigt har jag så mycket att göra att det aldrig tar slut. Och så är jag hungrig hela tiden.
Jag är väldigt spänd inför när bebben kommer att titta ut. Och jag hoppas hon föds innan mamma åker till Italien! Knasigt att så många i min bekantskapskrets ska ut och resa precis nu. Liksom att det gick en redig våg i att komma igång och börja träna i vintras när jag var nygravid. Jag tycker dock det är helt fantastiskt att min älskade mamma vunnit rekreationsstipendiet till Toscana. Hon är värd det mer än någon annan. Fast hon får nog lite svårt att njuta av vistelsen om jag ligger på förlossningen eller precis har fått bebis. En bebis som ju även hon längtat så innerligt efter att få träffa.
Nu ska jag lägga mig en sväng. Vilar före maten idag. Tröttheten får styra.

Inga kommentarer: