Stockholmsrusch v/s Hälsingevinter

Kylan biter i skinnet. Jag går in men behåller ullsockarna på. Liksom de fodrade stövlarna, långkalsonger och täckbyxor. Brrr.
Vinter, vinter och åter vinter. I år har vi fått en överdos av snö och kyla redan halvvägs in i årstiden. Trösten ligger i att ljuset åter är på intåg. Och att det är oerhört vackert med snön som tynger grenarna i vårt böljande Hälsingelandskap.
Jag är på Ljusnan nu och det är kul för jag kommer ut, träffar folk och får njuta av vackra vyer.

Jag var nyligen med familjen på ett längre Stockholmsbesök. Där kvittrade fåglarna och snön var brun. Det var halva reapriset i butikerna men Saga var galet trotsig.
Det är underligt hur jag känner mig hemma i Stockholm fortfarande. Hur jag rinner ner för rulltrapporna med planer och scheman i huvudet. Vet var jag ska och när, var det är bäst att gå först och hur jag skall lägga upp de närmsta timmarna. Plötsligt är jag där igen,  i mönstret jag lämnat bakom mig. Det är oväntat roligt. Att springa runt bland affärer och coola restauranger. Putsa min fasad och släppa tankarna på Pellets och snöskottning en stund.
Jag känner mig hemma i Stockholm. Men jag ser orättvisorna tydligare nu. Tiggarna som huttrar i kylan invid husfasaderna på glammiga Stureplan. Det värker i hela mig. Så sorgligt är det att människor i Sverige tvingas bo på gatan. I många minusgrader och blåst. På Stureplan, de vattenkammade frisyrerna och dyra märkesklädernas hemvist. Jag iakttar och jämför. De rika, de fattiga. Stockholm v/s Söderhamn.
Ytan är viktigare i Stockholm. För de som har råd. Och visst är det kul att piffa till sig med nya stövlar och cool handväska. Men på Östermalm känner jag mig ibland som en katt bland hermelinerna. Jag skulle ALDRIG köpa en väska för över 5000 kronor. När jag flyttade till Stockholm skulle jag "ALDRIG" köpa ett märkesplagg. I synnerhet inte på NK. Det var snobbigt och idiotiskt. Men efter tio år i storstan har jag blivit vad jag själv kallar "Stockholmifierad". Van att ha allting framför fötterna ser jag de fina finliret, och plötsligt kan jag lägga en tusenlapp på en Odd Molly-kofta på rea och betala än mer för ytterkläder från Polarn och Pyret. -På rea.

I Söderhamn bryr de sig mindre om kläder. Inte konstigt då det ju inte finns mycket att välja på. Folk prioriterar dessutom annorlunda. Här tänker man mer på vedkorgar, uppvärmning, traktorer, väder och vind. Och strumpbyxor är inget man bär när man ska hämta ved. Jag vet att det inte funkar för jag har testat.
Igår morse när jag gick upp i mörkret för att skotta ut bilen ur garaget. Sådana stunder tänker jag på hur enkelt det var att bo i en lägenhet i Stockholm. Att springa till tunnelbanan i snöyra, vad är det??
Men när jag är på Ljusnan och får åka ut i det vackra landskapet och fotografera som jag älskar. Och när jag får kura framför kakelugnen hemma i vårt fina hus. Då känns det så rätt. Då känns det att jag flyttat hem.

Frihet

Jag har börjat komma överens med vintern nu. Hela mitt liv har jag nästintill hatat de kalla vita flingorna som singlat ner från skyn för att lägga sig som ett täcke över den frusna marken och stanna alldeles för långt in på våren. Mitt hopp när flyttlasset gick norrut var att jag skulle kunna njuta av vintern. Ta fram skidorna, grilla korv och gå knastriga promenader i den isande kylan. Känna kärlek till landskapet och allt det vackra. Jag bar också på en rädsla. Isiga vägar i mörker och yrsnö, fruset vatten och strömavbrott. Det är ingenting man önskar ens i paradiset.
Vintern kom med buller och brak. Yrande snö, ett kort strömavbrott, dåliga vägar och trafikvarningar. Stundvis har jag frågat mig själv vad vi gett oss in på. Men när vi letat oss utanför husets trygga väggar och promenerat ur på åkrarna med pulka och barn... När Saga ropat "Hallååå" så det dånar över vidderna och fått ett eko till svar medan Agnes lyckligt smakat på den alldeles vita snön som fastnat på hennes små tumvantar... Det är Frihet.

Morgontankar...

Det var lyskväll både i Söderhamns Skärgård och i Sundsvall igår. Mörker och lyktor. Ett vackert men sorgligt farväl till sommaren.
Är sommaren slut nu?? Jag vill verkligen inte tro det. Jag famlar efter de sista stråna av denna underliga, intensiva, regniga sommar då jag jobbat hårt medan Saga slutat med blöjor och Agnes fått en massa tänder. Denna sommar då vi sålt lägenheten i Stockholm och bestämt oss för att flytta upp till Hälsingland där en del av mitt hjärta ännu bor.
Det är en speciell tid i livet. Nuet är förgängligt och snart omges vår familj av stora skogar, vackra berg och dalar, vajande åkrar, kossor och hälsingar. Låter underbart och jag hoppas hoppas allt kommer att kännas rätt.
Jag skrollar ner på Facebooksidan, observerar bland mina vänner att en mediaprofil dött i en cykeelolycka... Sorg. 
Någon blivit av med sin bil medan andra reser eller tar sommarens sista dopp. Min syster har återigen koordinerat ett fantastiskt bröllop medan en gammal klasskamrat ska gifta sig om tre veckor.
Våra liv är så olika. Ibland sprider Facebook stress omkring sig. Ibland lugn.
Jag är nu bänkad framför redigeringen på TV4. Alla TV-skärmar runt mig sänder ut bilder på det som händer i världen. Neil Armstrong, första människan på månen, gick bort igår. Kanske var det därför månen var så stor och magisk vid havsbandet i Sundsvall.
Tältlägren i Haiti skrämmer mig. Där lever barnfamiljerna ännu i fattigdom och misär. Så långt efter skalven i Port au Prince.
Kriget i Syrien har dödat uppemot 25 000 människor. Massor med barn förstås. Så fruktansvärt sorgligt. Kan vi göra någonting för dem?
Jag gråter ibland över barnen i Syrien och i Haiti medan jag sömnigt kämpar på med nattjobb, tidiga mornar och ingen vila. Jag har det ändå grymt bra. Önskar alla människor fick leva så bra som jag.
Igår stressade jag i ett kör med krånglande teknik från 5.30 när jag började till 13.30 då jag äntligen fick åka hem och sova. Familjen hade då rest till stugan i Roslagen. Så det var riktigt kul att min Borlängekompis Sussi kom och åt blåbärspaj med mig på balkongen medan solen gick ner.

Nu smäller det snart till. Reportern kommer och det är dags att klippa nyheter för brinnande livet.

God Morgon!!

Livet är spännande nu...

I kväll jobbar jag mitt näst sista pass på Ljusnan för i sommar. Det känns tråkigt. Jag skulle gärna ha stannat kvar både i Hälsingland och på Ljusnan men innan flyttlasset går i slutet av september ska det packas, gås till dagis och lekas i parker i Solna. Jag jobbar morgon på TV4 i helgen och kommer att känna slitningarna då det inte finns en chans för vår familj att komma till Hälsingland och titta på hus de närmsta veckorna. En och en halv månad har vi på oss innan vi måste lämna lägenheten. Och då, den första oktober, ska vi helst ha ett hus att flytta till.
Det är spännande nu. Och allt tycks gå i ultrarapid. Lååångsamt framåt på en slingrig väg med många avfarter. Var ska vi ta vägen?
Sist jag for till Stockholm hade jag drabbats av en mindre livskris. Helt plötsligt visste jag inte vad jag ville. Skulle vi lämna allt i Stockholm och bara fly hit på vinst och förlust? Jag förlorar ju chansen att fortsätta frilansa för de arbetsplatser där de behöver redigerare veckovis och inte över en helg. Nej, någon häftig karriär inom TV-branschen blir det knappast tal om ifall vi drar uppåt.
Jag hade varit ifrån barnen i åtta dagar då tankarna började dra iväg åt detta håll. Jag hade börjat fundera på om jag verkligen passade in här. Hade vi tänkt helt galet?
När jag sedan kom fram till Willy´s i Uppsala där Y-bussen stannar för avstigning... och jag såg en glatt vinkande Saga genom bussfönstret började jag nästan gråta. Jag kramade mina små, höll dem länge, och vi drog mot Stockholm. Känslan jag haft större delen av sommaren var åter tillbaka. Det kändes fel att vara i Stockholm.
Jag har svårt att se charmen med Stockholm när jag jämför med livet här uppe. Och i sommar har jag ju verkligen få grotta ner mig i Hälsingeliv med evenemang, vackra vyer, grönska. De evenemang som skapas här uppe är ofta hjärtligare än i storstan. Byavandringar, hemslöjdsutställningar i vackra vyer med saft och brödportion i gräset, långa loppisar med stora fyndchanser, marknader med kokosbollar och handflätade linkransar, karuseller och stickade barnkläder. Julmarknader där barnen kan få åka hästsläde utan att köa i en timme.
Naturligtvis är inte allt toppen här uppe heller och jag räds de tunga, kalla vintrarna. Men jag vill att barnen skall växa upp i en lugn, trygg lantmiljö där de får plats och inte alltid måste trängas med andra barn och vuxna för att nå någionstans, för att få se och få uppleva.
Jag ville göra något roligt med Saga den lilla sväng vi var hemma så vi besökte Mulle Meck-parken i Solna. Det blev enbart en jobbig upplevelse då det rusade omkring kaxiga ungar överallt och Saga var blyg medan jag fick lekparksångest. Sist vi var på Träslottet i Arbrå njöt jag bara. Så lugna, vackra omgivningar, lagom mycket barn, gofika med de finaste koppar och hembakat bröd och två skrattande ungar i varsin gunga. Det är så det ska vara. En egen gårdstomt där vi kan springa omkring bäst vi vill. Sparka bollar, kratta löv och fika i bersån. Detta i stället för att leka i en trång lägenhet och fika på en livsfarlig balkong sex våningar upp... eller leka ute på en liten gräsplätt utanför ett radhus i Sollentuna om vi skulle ha köpt det i stället.
Så fort jag lämnat Stockholm den där gången så knöts säcken ihop. Nu visste jag och jag vet fortfarande vad jag vill. Jag hör hemma här uppe i de böljande landskapen, i lugnet och den lantliga mentaliteten. Det är här vi ska bo.
Vi tittade på ett hus igår. Ett hus som är stort och vackert och ligger fritt bland åkrar och lador. Huset är delvis riktigt välrenoverat och snyggt, men köket behövs fixas samtidigt som vi skulle behöva tapetsera om i flera rum. Stora fina uthus hör till gården liksom bärbuskar och äppelträd. Vi är riktigt intresserade men vi är inte de enda. Och om någon vill köpa gården samt skogen som för tillfället hör till får de företräde. Skogen är dyr nu så där har vi inte en chans. Vi hoppas de styckar upp marken och att vi får köpa huset.
En och en halv månad har vi på oss. Allt går mycket långsamt och vi bara hoppas. Att det ska ordna sig snart och att det ska gå så smidigt som möjligt. Jag pendlar mellan olika känslotillstånd. Lyckorus och eufori varvas med ångest. Jag skrattar för att i nästa stund bara vilja storgråta. Det känns som en pånyttfödelse. Jag ska tillbaka där jag en gång började mitt liv. Fast denna gång är jag vuxen och har en egen familj. Två små barn som kommer att få växa upp på landet. Precis som jag gjorde. Jag längtar efter det livet! Det är spännande nu...

Ska vi våga hoppa och testa om vingarna bär?

Tillbaka igen. I mitt köpcentrum. I knappt tre månader till kommer jag att vistas i Solna Centrum. Sen blir det någon annanstans. Undrar var...


Det är mycket att fundera på nu. Jag har precis jobbat två tidiga mornar på TV4. I morse var det tufft då jag legat vaken till ett på natten och tänkt in i det evinnerliga. Hjärnan arbetar på högvarv även när jag försöker stänga av.


Jag väger Trönö mot Stockholm och just nu väger Trönö tyngst. Det känns som om jag är färdig med Stockholm. Jag ser inte charmen med stan längre.


Kajen längs Strandvägen må vara en fin promenadväg... men i jämförelse med att springa i gräset hemma i Trönö och sparka boll med Saga ter sig denna ytliga, stela stockholmsmiljö väldigt trist.
Ja, jag har tröttnat på ytligheten här. Att man får en stämpel i pannan efter hur man går klädd eller vad man har för väska. Jag har tröttnat på vita väggar och ekparkett, perfekt städning och borstat stål. Ord som "stilrent" tråkar ut mig och det känns fel att shopping har en sådan viktig roll i mitt liv.
Jag behöver inte många dagar i Hälsingland för att landa och värdera om. Plötsligt missar jag varenda TV-program jag brukar följa till förmån för samtal och promenader i grönskan. Jag njuter av att se älvdanserna på ängarna och att kliva i daggvått gräs om morgonen. Jag glömmer att blogga och funderar på att börja virka...
Det är vintrarna som är tuffa där uppe. I vintras hade vi rejäl otur då vi lyckades pricka in två strömavbrott. Ett kring jul och nästa när Agnes döptes. Det var de enda strömavbrotten på gården den vintern men vi var där... och det var inte kul alls. Hoppas nu att vi hittar ett hus med självtryck på vattnet så åtminstone toaletterna funkar sådana gånger.
Snöskottningen kommer att bli jobbig... och jag som nästan hatar vintern kommer nog att få det tufft mellan november och mars-april. Men vi hoppas kunna vända även delar av vintern till det positiva. Pulk-kalas med korvgrillning kan man ju alltid ha. Och kanske kan vi börja åka skidor hela familjen! Höga ambitioner,  hoppas jag orkar...
Julmarknaderna där uppe är riktigt mysiga och tänk vilka fester vi kunde ha! Ett stort eget hus där vi kan bjuda in hela släkten eller vännerna från storstan.
Och så har vi det viktigaste; jobb.
Får någon av oss ett fast jobb där uppe klarar vi oss tills vidare... Och jag hoppas kunna rycka in på Hälsingetidningarna vid behov samt åka någon helg då och då till Stockholm och jobba på TV4.
Fördelen är att husen i Hälsingland kostar mycket mindre än här. Vi kommer inte på långa vägar att behöva dra in lika mycket pengar som om vi har ett hus i Sollentuna.
Tias ska komma hem med småtjejerna i morgon och då ska här kollas på både hus och jobb.
Vi har inte riktigt bestämt oss för vad vi vill än. För bara en månad sedan såg det ut som om vi skulle landa i Sollentuna... nu lutar det åt Trönö. Jag pendlar mellan nästan euforisk glädje och panikkänslor. Ibland känner jag mig som ett vilset djur om natten. Vet inte vad jag vill och är rädd för att göra fel. Har för lite tid att landa, känna och prata.


Och plötsligt sköljer sentimentaliteten över mig och jag tänker på att vi fått båda våra barn här. Att Saga har ett bra dagis med kompisar hon tycker om.
Det är alltid läskigt att bryta upp. Man vet vad man har men inte vad man får.
Men Saga älskar naturen och behöver ut precis som jag och Tias. Och Agnes kommer inte alls att minnas sin tid i Solna.
Vi måste våga tro på våra drömmar för att våga påverka våra liv. Hoppas vi fattar rätt beslut och att vingarna bär när vi väl hoppar!

Höstmys med bebismagen

 Idag går jag in i vecka 39. Om knappt två veckor är födseln av vår lilla tjej beräknad. Om det nu blir en tjej. Jag längtar!!!

Jag och Saga var sena till dagis i morse, och hon var lite mammig så det var inte helt lätt att lämna henne. Dagisgrupperna med de minsta barnen var inne och bakade medan Saga ville ut och leka. Men när jag väl lyckats sätta henne på en stol och hämtat en bakkavel till den stora rosa degklump som låg framför henne var hon nöjd. Hon älskar ju att baka!

 Jag brukar alltid gå raka vägen hem efter dagislämningen men idag lockade höstsolen. Värmen har hållit sig kvar länge i år, men pinad av gårdagens morgonkyla var jag beredd på det värsta när jag lämnade hemmet med mage och tvååring i morse. Saga fick ha på sig både mössa och vantar, och jag hade letat fram ett par långbyxor ur garderoben, en varm gravidkofta och jackan jag köpte i våras. Skönt, för det var kallt även idag.

Jag älskar hösten. Den höga, friska, klara höstluften. Det var härligt att slå sig ned på en bänk och bara mysa en stund innan hemgång.

Jag hade velat vara ute mycket mycket nu men orkar inte. Får ont i kroppen och blir kissnödig hela tiden. Och tjatet om att man ska röra på sig mycket när man är gravid behöver jag knappast lyssna på  då jag är bosatt i Stockholm och har en tvååring på ett dagis som ligger uppför en massa backar. Jag får ju röra mig en hel del varken jag vill eller inte.
Jag är riktigt trött på dagarna nu. Måste nästan sova middag för att orka med eftermiddagar och kvällar. Samtidigt har jag så mycket att göra att det aldrig tar slut. Och så är jag hungrig hela tiden.
Jag är väldigt spänd inför när bebben kommer att titta ut. Och jag hoppas hon föds innan mamma åker till Italien! Knasigt att så många i min bekantskapskrets ska ut och resa precis nu. Liksom att det gick en redig våg i att komma igång och börja träna i vintras när jag var nygravid. Jag tycker dock det är helt fantastiskt att min älskade mamma vunnit rekreationsstipendiet till Toscana. Hon är värd det mer än någon annan. Fast hon får nog lite svårt att njuta av vistelsen om jag ligger på förlossningen eller precis har fått bebis. En bebis som ju även hon längtat så innerligt efter att få träffa.
Nu ska jag lägga mig en sväng. Vilar före maten idag. Tröttheten får styra.

Snart är det dags!!!

Jag har haft riktigt bloggtorka de senaste dagarna. Mitt fokus ligger i att både få vila och att hinna med bildfix, album, viktiga inköp etcetra innan bebisen kommer. Och då det inte hänt mycket på någon front har jag inte kommit på något intressant blogginlägg. Jag har ju knappt ens fotograferat dessa dagar!
I torsdags grät och grät jag över den kommande förlossningen och kände mig livrädd för allt. Ärenden på stan stoppade inte mina tårar... tyvärr. Så jag  bölade mig ner i Hötorgets tunnelbana, genom ett utdraget tågbyte på Fridhemsplan och nästan ända till barnmorskemottagningen här i Solna, där jag bokat tid med en läkare... som turligt nog var sen och inte inledde vårt möte med frasen "Hur mår du?"
Nej, jag lyckades hålla mig för gråt medan doktorn letade i sina papper, bland paragrafer och annat, efter faror med nattarbete och stress, så han kunde skriva ett intyg till Försäkringskassan om att jag borde stanna hemma tills bebben ska komma.
Jag fick också veta det jag i och för sig redan visste; att jag inte kan få värkstimulerande dropp, då jag gjorde kejsarsnitt förra gången. Och så faxade han ett dokument till BB Stockholm om min förlossningsrädsla och sa att någon därifrån förhoppningsvis ringer upp mig.
Vid 19-tiden samma dag vändes mitt fokus helt bort från mig själv då Saga började gnälla om att det kliade och gjorde ont i ena örat.Vi ringde närakuten och fick komma dit på en gång. Lillfia sa hela vägen dit att "Doktorn måtte titta på mitt öja!" Hon var superduktig när vi väl träffade läkaren. Och hon hade någon utbucktning i örat som kunde vara var, i så fall öroninflammation, eller någon annan vätska. Väl hemma gav vi Saga alvedon och nässpray innan vi nattade henne i ungefär en timme!! Hon ville inte sova... När hon väl somnat 20.30 sov hon bara till klockan tio innan hon började gnälla och leva om i sömnen. Till slut vaknade hon och efter ett tag kräktes hon. Liten, ledsen och skakis var hon när vi ställde henne i duschen. Stackars!!! Men efter duschning och tröstning somnade hon och sov lugnt hela natten. Hon var hemma med mig under fredagen och var jättego! Pigg och glad. Och det verkar som att den där vätskan i örat (peppar peppar) hade kommit ut nu, och att det trots allt inte var någon öroninflammation. Skönt!
Farmor Gun kom samtidigt som pappa Tias lagom till fredagsfikat igår, och allt har känts bättre på alla plan. Jag har inte haft någon förlossningsångest på i alla fall två dagar nu. Och jag har fått lite tid för bildfixande och till och med en timme och fyrtiofem minuters vila före middagen idag, då hade jag och Tias varit på IKEA vilket gjorde mig så trött, hungrig och totalt matt att jag knappt orkade gå från bilen sedan när vi kom hem. På IKEA hade jag suttit länge i en visningssoffa vid utgångskassorna medan Tias sprang runt och forskade i lådhurtsträsket. Är man höggravid så är man.
Jag gick in i vecka 37 igår, och det är nu mindre än fyra veckor till beräknad födsel. Spännande! Bebben är vaken långa stunder på kvällarna, ungefär mellan klockan tio och tolv. Och jag ser hur ben och fötter skjuter ut ur magen och rör sig hit och dit medan de små händerna tycks boxa nedåt. Lite spooky och inte särskilt skönt samtidigt som det ju känns jättebra att vår lilla unge rör på sig och verkar pigg!
Jag har nu i kväll skrivit ett långt brev till släkten om hur den som kommer hit först efter att vi åkt till förlossningen skall passa Saga! Det är ju mycket som ska förberedas från vårt håll så allt flyter på och Saga kan känna sig trygg. Och så att vår första tid efter BB blir så bra som möjligt.
Imorgon ska vi ta ner vaggan från vinden liksom täcken och lakan, nyfödingskläder och amningskläder. Sen skall här packas BB-väska, tvättas, bäddas och göras i ordning. Inte en dag för tidigt.
Jag mår illa av och till och igår molade det lite vagt i de nedre magregionerna hela dagen. Lite ligamentsmärtor har jag också känt av. Magen är ju så stor att det tänjer väl ut ligamenterna mer än sist kanske?! Bebisen trycker mot alla organ så jag knappt kan böja mig framåt. Hon tycks fortfarande ligga högt upp i magen vilket för med sig halsbränna och grejer för min del. Om man säger så; det känns underbart att jag snart får hålla min andra lilla prinsessa i famnen och snusa henne på huvudet.

Kärlek!!!

Vila, värk, kärlek och kaffedrinkar

 Jag fick en ledig dag idag inför kvällsjobb i morgon istället. Skööönt! För det har ju blivit övertid och tokstress samt resor ståendes med magen i vädret i rusningstrafik både under onsdagens och torsdagens 9-18-pass. Helgerna brukar vara relativt lugna... om det inte smäller till någonstans och blir hett nyhetsläge.

 Jag vilade hela förmiddagen idag men for in till stan efter lunch. Kände att jag kanske inte borde... men var så gott som säker på att jag skulle få tag på ett fint fotoalbum på Åhléns City, och att jag sedan kunde dra hemåt.
Men trasiga rulltrappor och väntan på hiss gjorde att jag missade ett tåg i Solna och fick vänta i tio minuter på nästa. Och sen är det ju det jobbiga tågbytet på Fridhemsplan (då man måste gå jättelångt) bara för att de håller på att bygga Citybanan... Och så hade de slutat sälja Bookbinders Design på Åhléns... för TVÅ ÅR sedan! Deras egna sortiment samt Ordning och reda hade inget som kändes värdigt för bilderna från Sagas födelse... så jag fick dra mot NK. Slank in på Lagerhouse först men de har liksom många andra minskat ner kraftigt på försäljningen av fotoalbum. Så det blev NK och Bookbinders där jag efter många långa funderingar och överväganden hit och dit köpte ett rostrött, glänsande album i tvåfärgad väv samt två fina glittriga pennor i ljusgrönt och rödrosa. Lite dyrt blev det... Och sen kom jag på att jag ju vill stansa in Sagas namn också... så jag måste dit igen och punga ut 250 kr till!
Efter NK kom jag på att jag ju hade en "dagispåse" (från nåt event...) att hämta ut på Åléns Citys barnavdelning (på andra våningen). Envis som jag är fixade jag det innan jag for hem... superkissnödig, vrålhungrig och nästan svimfärdig. Laddade med en persika, ett plommon och lite kexchoklad innan jag gick till dagis och hämtade min glada, gulliga äsklingstjej som lekte med en kompis och var riktigt nöjd där i sandlådan.

 Vi hade mys hemma tills pappa kom. Jag hade passerat 10 000 steg (stegräknaren sitter på förstås...) vilket är PÅ TOK för mycket nu. Jag hade vrålont i hela kroppen. Hängde ändå dagens andra fulla tvättmaskin innan jag var tvungen ner i soffan ett tag. Saga fick titta på bilder på datorn vilket hon älskar. Och sen hjälpte vi hennes far att sno ihop två halvinbakade pizzor.

 Brittsommaren till ära åt vi förstås ute på balkongen.

 Urmyyysigt i kvällssolen.

 Solen som går ner allt tidigare för varje kväll nu...

 Efter maten fick Saga en delad Piggelin i en skål (hon vill ha det så) innan vi vuxna tog varsin kaffe. Tias drack en stark espresso medan jag tog mig en vaniljlatte. Mmmmm...

 Saga fick också smaka förstås. Hon älskar ju kaffe av alla slag!!
Jag hade en kompis från TV4 här igår, och hon ska börja sälja espressomaskiner och riktigt fint Fairtrade-kaffe. Hon hade med sig en mer van försäljare och de gav oss smakprov på allt möjligt. Då vi var lite veliga men gillade grejerna fick vi låna maskinen med kaffe och allt till någon gång i helgen. Så nu kan vi lyxa gratis en stund!

Lillgumsan var riktigt trött när vi lade henne vid nio. Jag sjöng "Sov alla" och "Alla ska sova för nu är det natt". Tills hon somnade. Det är hennes älsklingsvisor just nu.
Jag har haft grymt ont i kropen i kväll. Det är väl mest ischiasen även om det känns som om det snarare värker i varenda muskel i hela kroppen. Har för övrigt mått illa av och till sedan i förrgår men det har avtagit lite nu. Det är visst inte så ovanligt så här i slutet av graviditeten. Även om jag igår kväll började misstänka att det skulle gå vidare med värkar, då jag förra graviditeten mådde redigt illa en hel dag innan värkarna satte igång på förmiddagen dagen efter. Och kom TÄTT på en gång!
Det är dags för oss att förvarna vår omgivning på nattliga samtal och akututryckning mot Solna för att ta hand om Saga så jag å Tias kan sticka till BB snabbt när det väl börjar. BB-väskan ska packas och förlossningsplan skrivas. Vagn måste hittas och problemet med var i bilen vi ska kunna sätta fast babyskyddet måste lösas.
Samtidigt ligger vi efter med lägenhetsrenovering och fotografering... ifall det skulle dyka upp något hus vi vill köpa. Jag kunde inte somna i natt för jag låg och oroade mig över hur allt ska gå...
Nu ska jag lägga mig igen. Hoppas jag kan slappna av och att jag får sova gott i natt.

En annorlunda SPÄNNANDE höst :-)

Nu har jag lämnat saga på dagis för första gången på terminen. Det kändes oväntat bra då vi ju som alltid fick ett varmt välkomnande av hennes fina förskolepedagoger. Saga höll hårt i sin vovve när vi rullade in på dagisgården. Och hon stod länge tålmodigt och väntade medan jag pratade med hennes fröken. Sedan gick de två iväg hand i hand medan jag vände och gick hemåt med blandade känslor.
- En sentimentalitet som fick mig att vilja gråta samtidigt som jag kände ett lugn och ett glatt och lurigt pirr i magen. Nu är hösten nästan här och livet känns otroligt spännande. De klassiska höstförberedelserna med jobbfix, viktiga inköp och laddning inför ännu ett år som frilansare i Stockholm uteblir. Istället skall syskonvagn inköpas liksom babyskydd. BB-väskan ska packas och nyfödingskläderna som Saga hade för drygt två år sedan skall plockas fram. Allt känns så spännande. Jag älskar hösten än mer än vanligt i år. Nu är den äntligen här!

I natt sov jag riktigt dåligt. Vår älskade Saga var orolig och vaknade klockan tolv. Hon ville ligga mellan oss vilket bara kändes mysigt. Lite svårt att somna var det dock när hon klättrade på mitt huvud och sedan kravlade längs min rygg. Gosigt.
Jag var upp på toa vid tretiden och tog Renässans fusknässpray om och om igen under hela natten utan att bli av med nästäppa och muntorrhet. Och så vaknade jag av sådan där elak värk i nacken av att envist ligga på vänster sida. Igen. Konstigt egentligen med tanke på vår dyra fina säng! För den värken har jag sluppit i fulsängen i Trönö. Att händerna domnar är en annan av gravidåkommorna som väcker mig om natten.
Saga vaknade före sju, men hon hade inte alls bråttom upp idag. Hon tycktes bara nöjd och glad över att få vakna upp bredvid sin mamma. Mysigt! Jag hade lätt kunnat förvandlas till ett åskmoln denna morgon med tanke på min jobbiga natt. Men att vakna till Sagas underbara leende då hon strök med sina små lena barnahänder längs min arm, gosade med fötterna mot mitt ben, kramades och myste kunde jag ju inte bli annat än lycklig. Saga är så underbar. Och hon var riktigt glad hela morgonen. Oväntat satt hon i vagnen hela vägen till dagis också. Vagnen som hon ratat sedan i maj!

Hon kommer att bli en gullig storasyster vår Saga. Och jag är tacksam över att man här i Solna får ha storasyster trettio timmar på dagis då man har en nyföding. Om man behöver. Det känns som en trygghet då ingen vet hur trött jag kommer att vara den första tiden. Egentligen vet vi inte någonting alls mer än att den här hösten kommer att bli annorlunda. Att vi har en fantastisk dotter och en till unge på väg.

Det är en stor LYCKA i livet!!!

Framtidstankar och plask i solen

Jag har haft lite svårt att slappna av idag. Tröttheten efter uppesittarnatten då jag, Tias, syrran och Erik satt och surrade till efter två och sedan den tidiga morgonen med Saga har präglat dagen liksom tankarna på vad som komma skall, med Sagas inskolning på dagis, fixandet med min nya hemsida och ovissheten om jobb i höst.
Mycket känns ovant och nervöst. Så vi hoppas att allt går riktigt bra.
Annars har det varit en härligt solig sommardag med vagnpromenad, baljplask och spring i vattenspridaren för barnen, och som avslut på kvällen grillning och chokladfondue.

- Bloginlägg från mobilen ;-)

Vi har det så bra...

Teb här härliga sommarbilden tog Tias på mig och Saga när vi badade i havsviken i Roslagen. Sommar när den är som bäst.
Ett härligt långt dopp i havet efter en het och svettig dag.

Idag jobbade jag åter igen 10-20 på TV4. Och det blev en lite hattig dag som började med bearbetning av seriekrocken jag råkade ut för i Salem för några veckor sedan. Denna gång fick jag åka själv till Södertälje och hämta upp en fotograf på en bilverkstad. Det gick bra. Men jag förstår att det händer grejer efter E20 kring trafikplats Salem. För trafiken är minst sagt lynnig. Vägarbeten gör att det blir oväntade stopp lite då och då, gärna precis när man fått upp farten. Så den här gången körde jag riktigt långsamt hela tiden.

Nästa jobb blev en synk vid Förvarshögkvarteret.

Sist på dagen redigerade jag ett inslag om att gårdagens fruktansvärda trafikolycka på E4 norr om Piteå kunde ha undvikits om det funnits ett vajerräcke i mitten av vägen.
Jag kan inte låta bli att tänka mig in i de fruktansvärda omständigheterna kring olyckan. Föräldrarna och den femåriga flickan dog. Tioåringen ligger på intensiven med svåra skador och 1,5-åringen klarade sig. Tänk om den tioåriga tjejen överlever. Hur ska hon orka? Och hur blir det med bebisen? Och alla närstående... vilken fruktansvärd tragedi!

När jag kom hem kramade jag saga hårt och tänkte att det aldrig någonsin får hända henne något. Hon är det finaste som finns i hela världen. Vår älskade lilla flicka.

Seriekrockad!

Idag var jag med om nåt riktigt läskigt. En seriekrock på E4:n mot Södertälje.
Vi skulle göra ett reportage om klubben där dubbelmordet ägde rum igår natt. Men vi kom inte längre än till Salem, och nu är jag glad att jag sitter här.

Ombyggnationerna längs vägen skapade bilköer och bilarna i mitt körfält låg för nära varann. Plötsligt hade en stillastående kö bildats och jag började bromsa in. Jag försökte bromsa så sakta det gick för att bakomvarande bil skulle hinna bromsa han med. När jag nästan stannat såg jag i backspegeln att bilen bakom körde i på tok för hög hastighet. Jag hann stanna och få ur mig "Bara han inte kör in i oss!" Sen small det. Vi blev krockade och for därmed in i bilen framför.
Jag blev så rädd och chockad att jag med ens började gråta. Sen grät jag i över en halvtimme, så fort någon frågade hur det var med mig. Och många frågade. Alla inblandade i olyckan samt polisen, brandmännen och ambulanspersonalen.
Vi intervjuades om händelseförloppet och killen som körde in i mig fick böter. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda än jag gjorde. Skönt. När jag visste att jag inte bar någon skuld i det hela slutade jag gråta.
Det blev en timmes väntan på bärgningsbilen och en färd med denna. Jag hade bränt mig i solen. IGEN. Och det var stekhett, så vi öppnade fönstren för att få luft.
Vi fick en taxi sedan från Bilia till St Görans Sjukhus där vi skulle undersökas. Men det var så mycket folk på akuten att vi skickades vidare till Solnas Närakut.
Vi hämtade reporterns bil på TV4 och träffade många som frågade hur det var med mig. Jag började INTE gråta den här gången. Tyckte bara att folk var gulliga. Och så fick jag med mig mina jordgubbar som jag lagt in i kylskåpet under morgonen.
Klockan tio i fem lämnade jag närakuten, undersökt och klar. En liten låsning i nacken har jag. Något som en kiropraktor kan fixa. Det kan även gå över av sig själv, så jag tänker avvakta med att söka hjälp. Reportern har mer ont så jag hoppas det går bra även för honom.
Halv sex fick jag äntligen "lunch", inhandlad på Sandys.
Efter att Tias, mamma, syrran och mormor ringt och uttryckt sin lättnad över att det är bra med mig har jag till slut insett att det hade kunnat gå mycket värre. Så jag är oerhört tacksam att jag sitter här nu, hel och hållen.
Jag längtar dock väldigt efter min familj. De skulle ha varit här nu... Det blir härligt att få pussa på dem imorgon!

Sista dagen före första jobbdagen..!

Efter ännu en jobbig natt med för lite sömn... blev det söndag. En lugn dag med en kort parkromenad i kylan, stor-rensning i skåp för att få mer plats för Sagas nappflaskor, plasttallrikar och annat viktigt och slutligen finmiddag hos Ankis och Ulf i Spånga.
Saga var söt som socker när vi skulle gå ner till bilen. Den fina vinterkappan fick hon av sin morfar i julklapp.
Hon har varit lite småförkyld och ovanligt kinkig med maten nu de senaste dagarna. Idag fick blev hon jätteledsen och arg då jag matat henne med en sked fiskgryta till lunch... Och samma sak upprepade sig då hon fick pasta med mozarella i Spånga. Båda måltiderna slutade med att hon fick sitta i knät och mumsa fruktdessert. Annars har hon varit mestadels glad och kelig. Härligt!!!
Imorgon och två dagar till kommer jag att lämna hemmet vid niotiden och komma tillbaka först efter åtta. TV-jobb står på agendan, och jag hoppas verkligen att jag hinner träffa Saga innan jag åker på morgonen och när jag kommit hem. Det kommer att kännas konstigt att vara ifrån Saga så länge!!!
Tias är jätteglad att få vara pappaledig några dagar i veckan i alla fall. Och det känns skönt för mig att få komma ut och göra något annat, även om det är blandade känslor. Allra skönast är det att Tias tar nattvaket. -För att jag ska vara någorlunda pigg på jobbet.
Jag har tänkt lägga mig supertidigt inatt för att öka oddsen att få mycket sömn. Det känns att jag inte sovit riktigt bra på länge, så jag gör gärna någonting åt saken.
Håll nu tummarna för mig att jag klarar morgondagen galant!!!

Både mamma och TV-fotograf..!

Inatt blev det jobbigt igen. Kanske för att Saga är lite förkyld. Hon är mest förkyld just på natten. Särskilt när hon vaknar. Då är det ledsamt och snörvligt...
Idag har Saga varit ganska gnällig. Och jag har varit rastlös. Ingen härlig kombination. Framåt eftermiddagen märkte jag att Saga bara var mammig och kelsjuk. Fick hon vara med mig så blev hon nöjd. Så hon satt snällt i sin matstol och tittade på när jag gjorde mina godaste snickerskakor. Och så satt hon bredvid mig i soffan när jag åt middag. Mysigt! Vi kelat massor också. Saga är lite väl hårdhänt ibland när hon gosar. Hon nyps och rivs utan att veta om det... eller nästan hänger i mitt hår!!!
Tias hade kvällsmöte och kom hem efter sju, så jag och Saga fick en lååång dag idag.
Jag är i någon slags mellankristid nu. Mammaledigheten ska ge vika för jobb. Tre dagar nästa vecka ska jag fota och redigera nyheter på TV4. Separationsångesten i att vara ifrån Saga tre hela dagar blandas med en stark nervositet. Hur mycket yrkesskicklighet sitter egentligen kvar i mig efter graviditet och mammaledighet? Det känns lite läskigt men också spännande. Jag laddar inför jobbprestationen genom att gå in i ett jobb-tänk när jag ser inslag på TV-Nyheterna samt träna mentalt både på bilkörning och TV-foto. Det är svårt att få tid till min mentala träning, men jag försöker. Och jag är ganska säker på att det mesta sitter. Jag har hållit på så länge att mina kunskaper måste ha rotat sig skapligt vid det här laget!
Självklart känns det skönt också att få börja jobba. Att få komma ifrån det stora ansvaret för Saga ett tag, kunna rå mig själv och samtidigt dra in pengar. Det som känns mest jobbigt är nog själva vetskapen att min mammaledighet håller på att rinna ut! Jag kan ju inte jobba halvtid resten av livet för att hinna mysa med Saga... Det känns lite ledsamt. Jag tröstar mig med att jag säkert kommer att få en till bebis nåt tag... och att jag då blir mammaledig igen.
Imorgon ska jag och Saga till BVC på åttamånaderskontroll. Det blir riktigt spännande med tanke på att vi inte har vägt och mätt henne sedan början av december.
Nu hoppas vi på en bra natt med en frisk bebis!

Hjälp folket i Haiti!!!

Jag tänkte skriva om dagen som varit. Städningen av badrumshyllorna. Vår promenad i ett vintrigt Solna. Den underbara konserten med Sting nyss på TV. Kathryn Tickell och hennes lillebror som höjde musikupplevelsen och gav mig gamla minnen från Falun Folkmusikfestival 1992 då jag för första gången hörde Kathryn Tickell Band.
Men sedan gick Rapport för andra gången ikväll, och Stefan Åsbergs rapportering från Haiti sändes i repris. Så naket, starkt, ärligt och fruktansvärt. Allt annat bleknar. En bild visas på en nyss räddad liten flicka, sexton månader gammal. Hennes nacke och runda kinder påminner om Saga. Jag kan inte föreställa mig hur hemskt det vore om samma sak hände här. Tvåhundratusen döda. Sorg, saknad, panik, hunger och smärta. Ingen stans att bo. Barn som förlorat sina föräldrar. Och barn som krossats under rasmassorna... Det är för hemskt för att vara sant. Men ändå den verklighet människorna i Port-au-Prince upplever just nu.
Det enda vi kan göra är att skänka pengar till någon hjälporganisation. Röda Korset finns på plats i Haiti. De behöver alla bidrag de kan få, liksom Läkare utan gränser.

Gotlandsvyer och tidsfunderingar

Vår nyårsresa känns redan ganska avlägsen. Tiden rinner iväg på ett underligt sätt och jag puffas mot framtiden snabbare än jag önskar. Jag skulle gärna stanna tåget en stund och bara njuta av nuet. Gå ut och dra in den friska luft som omger mig och min lilla familj.
Hinner jag njuta tillräckligt av Sagas bebistid? Den rinner ju iväg som sand mellan mina fingrar. Jag fångar alla sandkorn jag kommer åt men det räcker att titta bort en stund så har jag missat något. Ikväll stod denna lilla bebisflicka på alla fyra i sin säng. När bara pappa såg. Det är mycket som tyder på att hon snart kommer att ila över parketten. -Röja allt i sin väg och stoppa allt hon kommer åt i munnen. Öppna alla skåp och lådor och utforska varenda millimeter... Nåväl, jag blir sååå lycklig för alla framsteg hon gör. Men gruvar mig liiite för krypa-gå-äta-riva ner-fasen.....
Nåväl, det var ju GOTLAND jag skulle skriva om. Här är snygg-hotellet vi bodde på! Och vi tog en riktigt härlig promenad den första dagen detta nya decennium. 2010.Molnen sprack äntligen upp denna nyårsdag. Vi checkade ut från hotellet klockan elva och gick en långpromenad ned mot havet via Almedalen.
Isande vindar varvades med värmande sol.
Ringmuren lyses upp och min fantasi vaknar till liv.
Jag ser medeltidsgubbar titta ut genom de svarta luckorna för att upptäcka fienden på väg över havet...
Havet... Nyfallen snö. Isiga stenar. Änder som kämpar i vinden. Vågor som skummar mot strandkanten.
Den frusna stranden... Visby Beach Club har lågsäsong. Inga badare i sikte.
En klätterställning eller ett konstverk undrar vi.
Och så har vi domkyrkan. Den vackra. Vi var inne och värmde oss där första dagen på resan. Idag traskade vi vidare.
Många vackra vyer mötte oss. Och jag älskar de gamla ruinerna!
... och domkyrkan.
Nästan alla restauranger var stängda på Nyårsdagen. Men vi fann ett ställe.
Där hade de Gotländsk lammgryta som var riktigt god. En viss liten prinsessa ville inte ligga mer i vagnen sedan. Så det blev en tung men gosig promenad till hotellet där vi ammade och hämtade väskor innan vi drog vidare mot Gotlandsfärjan.
Idag har jag och Tias busat lite. Hans syster kom och var barnvakt på förmiddagen och vi for in till stan och rände runt i affärer. Jag lyckades rea-fynda två topar, två par overknees och ett bälte på MQ samt ett par hängselbyxor till Saga på Zara. Skoj var det! Tias hittade inget han behövde men var nöjd ändå. När vi skulle hem nästan sprang vi till tunnelbanan. Tänkte att Saga nog var hungrig efter tre och en halv timme utan mat. Och det stämde. Hon hade varit duktig och inte gnällt det minsta när vi var borta. Men när jag kom hem och slank in på toaletten gnydde hon. Sedan tog jag henne i famnen. Hon lade huvudet mot min axel och sög på min sjal, märkbart glad över att återse sin mamma. Söööt!!! Jag ammade henne och sedan har vi haft en mysig dag med massor av kel.

Ior i höstrusket...

Den här dagen blev inte den bästa i mitt liv. Den har mestadels gått åt till grubbel och depp. Jag har varit en Ior. Gått med sänkt huvud och inte kunnat se några ljuspunkter. Det blir extra svårt att se ljuspunkter då det är mörkt ute från då man stiger upp ur sängen tills dess att man går och lägger sig på kvällen.
Den våta, tunga, grå filt som lade sig med ett plask över hela vårt avlånga land så fort november trädde in i våra liv... Kan den inte lätta snart och släppa in solen??!!! Det är så deprimerande med mörkret, dimman och det eviga regnandet!
Idag har jag inte varit utanför gallerian... som jag ju bor mitt i. Jag har inte velat gå ut, för det har regnat. Och regnat. Och regnat. Så jag har gått igenom affärerna här på hemmaplan i jakt efter glamrocks-outfit till på lördag då syrran har 30-årsfest med glamrock-tema. Presenter åt henne har jag också letat. Men det tar sin tid då man hela tiden måste följa sin bebis. Är hon vaken och skriker kan jag ju knappast gå runt lugnt och metodiskt, prova kläder i provhytter och titta på varje pinal. Jag får alltså jobba snabbt när hon sover eller snällt ligger och tittar i vagnen med sina stora blå, för när hon börjar vrida på sig vet jag vad klockan är slagen!
Nu ska jag prova min nyinskaffade glamrock-outfit, innan jag stupar i säng.

Sovtankar och höstminnen

Det är knepigt att bli förälder. Rätt vad det är har man bara bebis i huvudet. Nu satt jag mig ned för att skriva... utan att ha en aning om vad. Och vad tänker jag? Jo på Sagas udda sovtider. Hur kul är det för er att läsa? Jag vet att många av mina bloggläsare är genuint intresserad av denna tös. Men jag gissar att vissa önskar att det var mer TV-jobb och action i bloggen, som förr i tiden.
Hösten är speciell för mig. Den överöser mig med minnen som ingen annan årstid. Min barndom dyker upp med lövhögarna hemma vid jordkällaren i Trönö. Jag vill hoppa i löven och galet kasta dem omkring mig! Men det kan jag ju inte göra... Så rätt vad det är står jag på Aftonbladets redaktion, nyanställd och på väg ut för att följa Reinfeldts alla steg genom den kalla valnatten. Hela den hösten på Aftonbladet var så intensiv. Och valnatten var helt galen. Så tung, jobbig, kall och spännande... Och från den kastas jag in i en värld av bebistankar och illamående, förra höstens graviditet. Speciella minnen. Kolla in i min hemliga gravidblogg om ni vill! Den ligger kvar.
Sovtiderna, ja... För er som är intresserade vaknade Saga två gånger i morse. Åt och somnade om. Och sov till halv ett!!!!! Galet länge! Jag gick upp elva och hann med det mesta innan Saga vaknade.
Någon babymassage blev det inte som ni förstår, och det var tur med tanke på både Sagas och mitt sömnbehov.
Sagas icke existerande sömnrutiner är som ni förstår väldigt intressanta, för de styr mitt liv mer eller mindre. Därför ska jag sluta skriva nu så jag hinner ta en macka (HUNGRIG), göra liiite nytta å sen gå och lägga mig. Vem vet när bebisen vill upp imorgon bitti???!

Från Trönö till Solna

Det har varit underbart att vara så länge i Trönö. Lugnet, lantluften, tystnaden. Elden i spisen och i braskaminen, det levande huset med knarrande trägolv. Utsikten från de stora gamla fönstren. Trönö i höstskrud.
Ingen TV. Istället har jag och Saga tillbringat mornarna med att elda upp värmen i köket. Mysigt!
Idag bar det av till Solna igen. Saga som mestadels tyckt att bilåkande varit helt okej får allt högre krav. Om hon inte har något att pyssla med får hon tråksjuka och skriker högt. Idag fick trasdockan Esmeralda roa henne.
Esmeralda sjöng roliga sånger och gick från bas till ljus falsett. Jag fick ont i halsen på kuppen.
Men Saga skrattade!
Vi åt på vårt favvoställe sedan i somras, Amazing Thai i Uppsala. Rullade sedan vidare genom regn och rusk för att komma till Solna vid femtiden.
Det kändes förvånansvärt okej att vara hemma igen. Kanske för att Tias tände alla ljus i vardagsrummet och gjorde det riktigt mysigt. Och för att Saga nöjt lekte i sitt babygym medan jag städade skafferiet och Tias tvättade kläder.
Jag gav Saga babymassage innan hon gjordes i ordning inför natten. Hon tittade leende på mig med sina stora ögon och jollrade medan jag rullade hennes tår mellan mina fingrar och strök henne över magen.
Sedan fikade jag och Tias med flatrökt skinka och ko-ost från Trönö Lanthandel. Värmande te och gott bröd. Medan Saga ammades, hoppade i våra knän och inte visste vad hon ville.
Hon somnade mitt i Wallanderfilmen som var något av det bästa jag sett. Dessa engelska filmatiseringar av Mankells Wallanderböcker är otroliga. Så snyggt foto!!! Riktigt bra musik och fantastiska skådespelarprestationer. Täta dialoger. Polisfilmer brukar inte vara så välgjorda som dessa. Och framför allt inte så vackra!
Saga sover nu i sin säng. Tvätten hänger på tork. Det doftar nytvättat och det enda som hörs är Tias surrande dator och mina tangnter som smattrar i natten.

Höstmys kring Råsunda

Jag har haft en sån härlig förmiddag. Badat bebis, satt på henne fin klänning och strumpbyxor med ankstjärt, tvättat, bäddat och fixat lite och sedan tagit en skön höstpromenad. Saga somnade i vagnen och jag bestämde mig för att planlöst glida in på diverse småvägar och kolla in vackra villor med mysiga trädgårdar och drömma mig bort. Jag tittade på skyltar och funderade på var vi skulle vilja bo. Flerfamiljshus med lummiga trädgårdar och stora balkonger funkar också.
Solen lyste så starkt att jag fick sätta på mig solglasögon. Mina solglasögon gör färgerna starkare och världen blir ännu vackrare. Luften var hög och himlen blå. Höst.
Jag avslutade promenaden med en sväng i Skytteholmsparken innan jag gick in på H&M och köpte strumpbyxor i härliga färger. Det hör hösten till.
Vi tog hissen upp till sexan, och på vår hallmatta låg en ny Vi Föräldrar. Saga sov ju, så jag kunde lugnt steka på lite ugnsrostade rotsaker och kotletter och sätta mig tillrätta vid köksbordet med en ny tidning och en riktigt god lunch.
Härligt!
Nu väntar jag bara på att min kompis Anna ska höra av sig för att sedan komma hit på eftermiddagsfika, middag och Saga-mys.