Stockholmsrusch v/s Hälsingevinter

Kylan biter i skinnet. Jag går in men behåller ullsockarna på. Liksom de fodrade stövlarna, långkalsonger och täckbyxor. Brrr.
Vinter, vinter och åter vinter. I år har vi fått en överdos av snö och kyla redan halvvägs in i årstiden. Trösten ligger i att ljuset åter är på intåg. Och att det är oerhört vackert med snön som tynger grenarna i vårt böljande Hälsingelandskap.
Jag är på Ljusnan nu och det är kul för jag kommer ut, träffar folk och får njuta av vackra vyer.

Jag var nyligen med familjen på ett längre Stockholmsbesök. Där kvittrade fåglarna och snön var brun. Det var halva reapriset i butikerna men Saga var galet trotsig.
Det är underligt hur jag känner mig hemma i Stockholm fortfarande. Hur jag rinner ner för rulltrapporna med planer och scheman i huvudet. Vet var jag ska och när, var det är bäst att gå först och hur jag skall lägga upp de närmsta timmarna. Plötsligt är jag där igen,  i mönstret jag lämnat bakom mig. Det är oväntat roligt. Att springa runt bland affärer och coola restauranger. Putsa min fasad och släppa tankarna på Pellets och snöskottning en stund.
Jag känner mig hemma i Stockholm. Men jag ser orättvisorna tydligare nu. Tiggarna som huttrar i kylan invid husfasaderna på glammiga Stureplan. Det värker i hela mig. Så sorgligt är det att människor i Sverige tvingas bo på gatan. I många minusgrader och blåst. På Stureplan, de vattenkammade frisyrerna och dyra märkesklädernas hemvist. Jag iakttar och jämför. De rika, de fattiga. Stockholm v/s Söderhamn.
Ytan är viktigare i Stockholm. För de som har råd. Och visst är det kul att piffa till sig med nya stövlar och cool handväska. Men på Östermalm känner jag mig ibland som en katt bland hermelinerna. Jag skulle ALDRIG köpa en väska för över 5000 kronor. När jag flyttade till Stockholm skulle jag "ALDRIG" köpa ett märkesplagg. I synnerhet inte på NK. Det var snobbigt och idiotiskt. Men efter tio år i storstan har jag blivit vad jag själv kallar "Stockholmifierad". Van att ha allting framför fötterna ser jag de fina finliret, och plötsligt kan jag lägga en tusenlapp på en Odd Molly-kofta på rea och betala än mer för ytterkläder från Polarn och Pyret. -På rea.

I Söderhamn bryr de sig mindre om kläder. Inte konstigt då det ju inte finns mycket att välja på. Folk prioriterar dessutom annorlunda. Här tänker man mer på vedkorgar, uppvärmning, traktorer, väder och vind. Och strumpbyxor är inget man bär när man ska hämta ved. Jag vet att det inte funkar för jag har testat.
Igår morse när jag gick upp i mörkret för att skotta ut bilen ur garaget. Sådana stunder tänker jag på hur enkelt det var att bo i en lägenhet i Stockholm. Att springa till tunnelbanan i snöyra, vad är det??
Men när jag är på Ljusnan och får åka ut i det vackra landskapet och fotografera som jag älskar. Och när jag får kura framför kakelugnen hemma i vårt fina hus. Då känns det så rätt. Då känns det att jag flyttat hem.

Ett garv och en hatkärlek

Den här reklamen för lägenhestförmedling fann jag i Gärdets tunnelbana. Galet kul med den ditritade kvinnan!!


Och den här tidningen låg i receptionen när jag kom till fyran idag. Jag hyser nån slags hatkärlek till dessa välpolerade hemma-magasin. Inredningsreportagen ser så perfekta ut att det blir tråkigt medan det känns som om man själv bor på en soptipp i jämförelse. Och så alla fåniga tips på "hur man ska tänka" när man inreder sitt hem. Dagens tips var dock av det ovanliga slaget och passade mig väldigt bra!


Och så tycker jag ju det är grymt kul med heminredning. Särskilt nu när vi snart ska skaffa hus..!! :-)

- Postat från min iPhone

Det är tungt nu...

Efter en en vecka och fyra dagar lång bloggpaus är jag tillbaka i redigering 3 på TV4. Idag har jag klippt två inslag om morden i Frankrike. Så fruktansvärt med de raka avrättningarna av familjen som turistade i e fransk by. Mamman och pappan som sköts i huvudet. Den svårt skadade dottern på sju år och hennes fyraåriga syster som hittades efter åtta timmar, gömd under sin döda mammas klänning. Flickorna är nyckelvittnen och måste redogöra för polisen om allt som hänt. Helt fruktansvärt.

Man får perspektiv i det här rummet. I det här jobbet.

Jag har det bra, även om jag inte kunnat njuta av det den sista tiden. Ett bortglömt avtal dök upp på vår mäklares bord förra veckan. Ett avtal om att vi som bor i lägenheterna i området inte kommer att klaga om Rodamco (som tidigare ägde husen) skulle få för sig att bygga utanför våra fönster. Vi skrev på det förra våren för att ombildningen skulle bli av, men då de ändå inte tänkt bygga precis utanför just vår lägenhet släppte vi det för att snart totalt glömma bort det. Inte bra nu när vi sålt lägenheten, för då vill de ju att nästa ägare ska skriva på! Han vägrar, så nu väntar vi på svar på om vår bostadsrättsförening kommer att släppa in honom ändå eller om detta ska bli rättssak. Tungt.
Jag grät hela gårdagen och hela dagen före det. Agnes med. Vi har gråtit i kapp i lägenheten innan vi hämtat Saga på dagis och dagen fått en annan vändning. Tack och lov att vi har Saga.
Mina tårar har fallit över vår ovissa framtid och hopplösheten att gå hemma med en snorig, gråtande, ständigt missnöjd ettåring vilket gör det omöjligt att lobba för arbete uppe i Hälsingland, packa och dona. Värst är dock att vi inte vågar lägga bud på hus vi är intresserade av då det ju alltid finns en risk att Rodamco vinner i rätten och att vår köpare fortfarande vägrar skriva på. I sådana fall har vi plötsligt inte sålt lägenheten..!

Det är inte lätt alla gånger. Jag har känt mig ensam också. Ingen har tid att träffa mig där jag går i smuts och tvätt och slit. Jag fått sova på tok för lite vilket ju påverkar allmäntillståndet. När Agnes har sovit gott har antingen Saga kommit över eller så har min hjärna inte kunnat sluta arbeta. Arbeta ja... Jag skulle behöva semester. Jag fick ju bara 1,5 vecka i somras och där fanns det ingen chans till vila. Inte undra på att jag känner mig riktigt slut stundvis.

Nu ska jag hem snart. Och förhoppningsvis sova gott, för i morgon jobbar jag tio timmar.

Dålig kunskap om bokstavsbarn

Igår kväll gick inslaget jag klippte i fredags om att det satsas alltför lite i lärarutbildningarna på att upptäcka så kallade "bokstavsbarn" och ge dem rätt undervisning och behandling.



Reporter Christian Wigardt.

Lycklig Victoria men stackars syrier!!!

Inslagen jag klippte igår, om ni är intresserade att se dem, är först det med Victorias första kommentar till att de väntar barn. Hon verkar gullig tycker jag!



Betydligt allvarligare och av mycket större vikt är inslaget om Syrien och dess hemske diktator som tydligen började sin karriär som ögonläkare i London. Snacka om att det vände för honom. Ondskan tycks ha intagit hans kropp då hans hemske bror och diktatorfar dog.

Sverige bryter mot Barnkonventionen!

Sverige har stora brister i sin flyktingpolitik.
Hur kan man till exempel ge fem avslag till en mamma som vill få hit de två barn hon tvingats lämna kvar i Somalia då de flydde från dödshot???
Det bryter självklart mot FN:s konvention om barns rättigheter och är minst sagt inhumant.



Jag klippte inslaget tillsammans med Åsa Karlsson igår och det sändes i Nyheterna klockan 19 i kväll.
Läs gärna mer om frågan på Nyhetskanalen!

Han ger mig och många andra kalla kårar...

Tredje morgonen efter det fruktansvärda dådet i Norge. Jag har klippt många inslag om Anders Behring Breivik. Idag jobbade jag med Erik Arnér och klippte många versioner av samma inslag. Breivik vill ha öppna förhandlingar för att sprida sin propaganda. Många många hoppas att han inte får igenom sin önskan.

Fina bilder från gårdagens picknick

Igår slog jag och Saga på stort och gjorde en stor hallon- och vinbärspaj på nyköpta hallon från Spånga och vinbär plockade i Verkskär.
I likadana förkläden och kockmössor rörde vi ihop pajdegar och rensade bär vid köksbordet medan Tias handlade och gjorde mat. Mysigt!
Saga var jätteduktig... men ville helst mumsa i sig bären förstås.

Vi hjälptes åt att platta ut degen i aluminiumformen som köpts för att vi skulle kunna ta med oss pajen till parken.

Saga var målinriktad. Vi skulle ju "täppa Ikak!!"

Träffa Isak alltså, hennes dagiskompis. Och bada!!! Den bästa bollen och favvobilen var med i väskan förstås.
Och först var Saga minsann tuff och skulle ned i den lilla kalla parkbassängen. Jag fick dock inte gå ned för henne... Men efter två blöta vurpor slutade det med att hon helst bara kastade i bollen som jag fick gå ut och hämta. Om och om igen. Kändes lite tokigt, det är ju ändå en barnpool!

Sen kom äntligen Tias med pajen, som var GOD men vattnig då jag glömt potatismjölet...

Isak fick lite specialdessert.

Det var grymt varmt och svettigt...

 Och älsklingen kladdade glatt. Myror i baken som vanligt...

Mysigt var det i alla fall.

Och barnen satt stilla en liiten stund.

Sen gick Ida och Isak till lekparken och lekte lite. Saga njöt av lite blåbär- och äpplelättdryck i gräset.

Mys!

Och jag passade på att fota lite i det fina ljuset.

Solstolen var med ifall jag skulle få ont. Jag fällde upp den men det blev aldrig av att provsitta då jag ju höll kollen på Saga hela fikat...

Gullfia!!

När vi skulle till lekparken kom Ida och Isak tillbaka. De skulle gå hem, då de ju hade varit i Skytteholmsparken i minst en timme mer än oss!

Efter lite lek gick vi också hem, satte på TV:n, och chockades av tragedin i Norge... Jag greppade det inte riktigt förrän jag lagt mig. Och efter några få timmars sömn fick jag en tuff och stressig arbetsdag där jag bland annat klippte ett inslag om gärningsmannaprofilen, den människa som sprängde en jättebomb innan han kallblodigt sköt ihjäl 84 ungdomar genom att i polisuniform locka till sig dem och säga att de är utom fara. -Det är lugnt, det är polisen. han gick runt på ön i två timmar och sköt så många barn och unga han kunde komma åt.
Det är sjukt och helt ofattbart att en människa kan göra någonting sådant. Fullständigt utom allt förstånd.

Vårt älskade grannland...

Jag hade som så många andra svårt att somna igår. Explosionerna och skjutningarna i Norge ekade i skallen och jag tänkte att det lika gärna hade kunnat hända här... Sparkarna i magen och prasslet i spjälsängen fick mina ögon att tåras. Vem gör något sånt här? Och vågar man bo kvar i en av Europas huvudstäder?
Klockan närmar sig 4.30 nu. Jag sitter i en taxi på väg in till TV4. En timme tidigare än vanliga helger. Jag bävar för vilka bilder jag kommer att få se och skulle helst ligga under en filt med händerna för öronen en dag som denna. Istället blir det till att skjutas rakt ut i hetluften efter tre veckors ledighet.
Jag är så innerligt ledsen för det som hänt. Mina tankar går till Norge, de döda, skadade och alla de anhöriga. Jag önskar att allt bara var en dröm.

- Postat från min iPhone

Var är vi på väg?

Ibland undrar man vart Sverige är på väg. Sverige Demokraterna har tredubblat sitt stöd både i Bollnäs och Söderhamn. Mina hemtrakter. Och att ett rasistparti kom in i riksdagen... det känns hemskt!
Jag vaknade av Sagas gråt tio över sju imorse. Hon har jobbig hosta på mornarna. En hosta som får mig och Tias att flyga upp för att titta på henne stup i ett. Så vi hade alla sovit för lite när lillskruttan plötsligt låg på vardagsrumsgolvet och kramade sin nya bamsiga IKEA-hund. Dimman låg som en våt filt över Solna och jag funderade på hur det kunde gå så här i valet 2010. Allians-segern var väntad, men att svenska folket kunde rösta in SD..! Undrar också om Moderaterna får fortsätta styra i Solna, efter sina tolv år vid makten...
Saga grät något fruktansvärt när jag lämnade henne på dagis. Jobbigt...
Nu är jag på väg till Barracuda för att börja klippa State of Style. Det blir nog kul!
Just nu har jag dock lite ångest över att ha lämnat Saga. Samtidigt som tunnelbaneträngsel och halsont gör att allt känns extra jobbigt. Måndagar är alltid tuffa. Särskilt dagen efter ett dåligt val...

- Bloginlägg från mobilen ;-)

Stundande regeringskaos???

Dagens redigeringsjobb... om vilket kaos som kan uppstå om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen.

Saga hade så kul på dagis idag att hon ville leka mer fastän hennes pappa kommit för att hämta. Härligt!!!
Jag sitter på TV4 med träningsvärk i hela kroppen. Men strax nalkas hemgång, sömn och snart... helg!!!

Värna Vavilovinstitutet!

Ett av inslagen jag redigerat idag handlar om ett världsberömda Vavilovinstitutet, som har unika odlingar och en av världens största genbanker. Institutet ligger i St Petersburg och Medvedev vill förstöra alltihop och bygga lyxbostäder i området. Sjukt!!!

Assange, miljösortering och förskola

Idag hade jag redigerat två inslag i 19-sändningen. Ett om våldtäcktsmisstankarna (brottsrubriceringen har dock ändrats nu) mot Julian Assange och ett inslag om hur bra vi är på att leva miljövänligt i olika delar av landet.
Det senare klippte jag i fredags. kolla från tretton minuter in i sändningen!!

Jag har haft en tuff dag, då jag gick upp halv åtta för att lämna Saga på dagis. Hennes andra dag där utan mig eller Tias. Och det började inte så bra... Precis när jag skulle gå ramlade Saga och slog huvudet i golvet! Hon skrek något hemskt och jag fick trösta massor innan jag satte henne hos fröken för att själv kunna gå iväg. Saga började skrika igen förstås. Stackars liten. Jag lyckades hålla tårarna inne denna gång även om det kändes jättehemskt.
Jag hämtade henne efter två timmar. Hon hade ramlat en gång till och varit lite ledsen, men annars hade det gått bra. Nu satt hon med Isak på en liten matta och lekte med skor. Personalen sa att Saga är klättrigast i gruppen. Skönt att de har upptäckt det!
;-)
Tias gjorde mat åt oss. Sen har jag jobbat sedan klockan tre. Nu är det dags att gå hem och SOVA! Jag har ju blivit förkyld också, så jag är extra trött.

Stöd översvämningens offer!

Hjälp folket i Pakistan! Situationen är fruktansvärd och fortsätter att förvärras efter översvämningarna.
Jag träffade Läkare utan gränser igår och de har fått in alltför lite pengar då folk i vårt land inte insett hur omfattande katastrofen i Pakistan är.

Lämna ett bidrag till Läkare utan gränser via webben eller sms:a LIV till 72990, så bidrar du med 50 kr. Sätt annars in valfritt bidrag på PG 900603-2 eller BG 900-60 32!    

Vardagsförändring

Mäh, Arlas lättfil har bytt skepnad!!


Å de nya förpackningarna är svårare att tömma helt och vika snyggt i insamlingen. Sämre för miljön alltså. Den enda fördelen är att de är lätta att stuva in i kylskåpet, då man kan skruva på korken och lägga dem ned.

- Bloginlägg från mobilen ;-)

Jobb, dagisansökningar, hårfix... å lite gnäll

Jag jobbar så jag inte hinner blogga. TV4 och Creo varannan dag sedan i lördags. Superbra! Men jag är trött nu. Jobbar imorgon med. Onsdagen är oviss men på torsdag är jag definitivt mammaledig. Det är ibland lika tufft som att jobba, så vila är det inte tal om.
Det är jobbigt också att inte veta hur de närmsta veckorna ser ut. Och jag förstår inte hur jag ska hinna kolla upp olika dagis så vi kan ställa Saga i rätt köer... vilket måste ske före påsk. Det är omöjligt.
Jag har bokat en vansklig klipptid också. Vet inte om jag kan klippa och slinga mig just då... eller någonsin! Egentligen har jag inte tid med sånt. Men jag kan ju inte se ut så här på bilderna till min nya hemsida... som också ska fixas... eller på TV4:s SJF-fest! Risken är dock överhängande, att jag alltför sent får reda på att jag har jobb den dag jag tänkt fixa frisyren. Så det kan bli party med tråkfärgat hår och utväxt.
Jag är lite gnällig idag som ni märker. Behöver klaga. Fy.
Kobra handlade förra veckan om lycka och att tänka positivt. Det ifrågasattes om glädje-ältandet är bra eller dåligt för oss. Intressant var det... och jag borde redogöra för diskussionen här och nu men orkar inte. Jag vill bara hålla med personen som sa att det är provocerande med lyckliga människor. För det är ju sant!!! Haha, tyvärr... Ju lyckligare man själv känner sig desto lättare är det dock att glädjas åt andras lycka. Har man en dålig dag vill man inte se statusrader på Facebook som lyder: "Vi solar och badar. Det är trettio grader i skuggan, maten är god och vi bor på ett fantastiskt hotell. Ha det bra alla där hemma i snöiga Sverige!"
Vi har sett på Arn och Saltön ikväll. Härligt! Nu ska jag nog lägga mig. Har ju ändå varit vaken sen före fyra imorse. Ok jag vilade lite på eftermiddagen, men ändå...
Kram på er, alla lyckliga och olyckliga människor!

Busig tjej på framfart!

Nu händer det saker. Saga har under de närmsta dagarna ställt sig på knä med hjälp av att dra sig upp i närmsta möbel. Ofta hamnar hon för långt ifrån eller nästan under den populära fotpallen... Men ibland lyckas hon riktigt bra!
När jag äter frukost brukar Saga snurra runt i hela vardagsrummet. Ibland kan hon vara svår att se, då hon gömmer sig under möbler...
... och rotar i sin favorithylla med tidningar...
... riva och kämpa tills tidningen hon gett sig på är halvt söndersliten. Hon vill gärna äta upp den också men det får hon inte.
Nästa lekstund på favvogolvet får Saga när mamma äter lunch. Då bär det av till leksakskorgarna. Saga tar tag och drar sig upp på knä för att undersöka innehållet i den stora korgen.
Här finns det ju massor med roliga saker! Det är lite svårt att få upp dem bara...
Vipps så står Saga upp!!! Så har hon bara gjort en gång förut och då satt hon i mitt knä och drog sig upp i min kofta.
Nu var det helt plötsligt lättare att nå klossar och andra roliga saker. Saga glömmer nästan att hon står. Hon håller i sig med en hand innan hon släpper även den! Sådana gånger är det tur att hon har en fotonörd till mamma, för jag kunde fånga henne så hon slapp dunsa i golvet.
Saga ålar sig fortfarande fram för det mesta, men idag kröp hon fem steg! Det var rekord. Och hon har kommit upp lite från golvet som ni ser.
Det är kul att återupptäcka sina leksaker lite från ovan tycker Saga.
Vi inser att vi måste barnsäkra hemmet alltmer.
Jag och Saga har haft en bra dag idag förutom mitt dåliga humör på förmiddagen. Sen blev jag glad igen.
Vi hämtade ut mitt presskort i stan och fick ett liiitet takras över oss från ett hus på Vasagatan. Det kunde ha varit värre för solen sken på de ännu snövita taken. Istapparna gnistrade och droppade och skyltarna varnar alla om samma sak. Jag tänkte på fjortonåringen som dödades av en fallande istapp för några år sedan. På Drottninggatan. Fruktansvärt! I år har bilar krossats så fönsterrutorna splittrats över gatorna då hela isflak fallit från de farliga hustaken. Jag önskar att det blir varmare nu och att all snö försvinner så vi slipper oroa oss för sådana här dumheter. Jag önskar mig också barmark så vi slipper halka eller kämpa med vagnen i snömodd. Och värme så vi slipper frysa. Det går att beskriva min önskan med ett ord; VÅR!

Hjälp folket i Haiti!!!

Jag tänkte skriva om dagen som varit. Städningen av badrumshyllorna. Vår promenad i ett vintrigt Solna. Den underbara konserten med Sting nyss på TV. Kathryn Tickell och hennes lillebror som höjde musikupplevelsen och gav mig gamla minnen från Falun Folkmusikfestival 1992 då jag för första gången hörde Kathryn Tickell Band.
Men sedan gick Rapport för andra gången ikväll, och Stefan Åsbergs rapportering från Haiti sändes i repris. Så naket, starkt, ärligt och fruktansvärt. Allt annat bleknar. En bild visas på en nyss räddad liten flicka, sexton månader gammal. Hennes nacke och runda kinder påminner om Saga. Jag kan inte föreställa mig hur hemskt det vore om samma sak hände här. Tvåhundratusen döda. Sorg, saknad, panik, hunger och smärta. Ingen stans att bo. Barn som förlorat sina föräldrar. Och barn som krossats under rasmassorna... Det är för hemskt för att vara sant. Men ändå den verklighet människorna i Port-au-Prince upplever just nu.
Det enda vi kan göra är att skänka pengar till någon hjälporganisation. Röda Korset finns på plats i Haiti. De behöver alla bidrag de kan få, liksom Läkare utan gränser.

Ruskad och skakad

Lika trött denna kväll... Puh...
-Men ack så roligt jag har haft! -Idag som TV-fotograf på Stockholmsredaktionen, dvs ute på vift i Nacka där jag gått loss ordentligt med kameran och träffat en polis och en Folkets Hus-entusiast, fotograferat nyuppbyggning av Folkan samt rivning av en skola. Där gick en gubbe förbi och muttrade; "Den borde de ha rivit för länge sen..."
Sen klippte vi ihop det och jag bara myyyste för att det kändes så inspirerande! I looove my job! -När jag får göra riktiga inslag och låta inspirationen flöööda!
När jag skulle hem var jag dock supertrött och hade huvudvärk. Var helt stirrig... Trött...
Piggades upp av Povel Ramel på TV. Varrenda gång jag ser honom blir jag alldeles häpen över hur bra han är! Man börjar liksom spontant asgarva när man minst anar det! Haha...

Men sedan blev det alvar. Den danska dokumentären "En kapplöpning med tiden" drog igång och kastade oss in i en värld långt borta... för hemsk för att greppa. Afrika. Aids. Nära mötte vi barnen som kommer att förlora sina föräldrar inom två år... Den aidssjuke pappans tårfyllda ögon... den tioåriga dottern som beter sig som fem och håller sig nära sin döende mor medan de andra barnen leker runt omkring... Vi träffar den 15-åriga flickan som prostituerar sig för 4 kr per kund. Hon måste ta 15-20 kunder om dagen för att ha råd med hyran. Har hon råd att säga nej till en man som vägrar använda kondom? Undrar om hon ens har råd att äta sig mätt... 12 miljoner barn i Afrika har mist någon av sina föräldrar i aids, siffran kan stiga till 18 miljoner inom tre år. Vi måste göra nåt! Massor!
Tänk vad man bara lever sitt liv och deppar för skitsaker... Vi har det ju så löjligt bra! Och tänk vad pengar kan göra skilnad! Jag måste börja donera. Jag lovar att kolla upp det imorgon.
Vi syns då! Sov gott!