Stockholmsrusch v/s Hälsingevinter

Kylan biter i skinnet. Jag går in men behåller ullsockarna på. Liksom de fodrade stövlarna, långkalsonger och täckbyxor. Brrr.
Vinter, vinter och åter vinter. I år har vi fått en överdos av snö och kyla redan halvvägs in i årstiden. Trösten ligger i att ljuset åter är på intåg. Och att det är oerhört vackert med snön som tynger grenarna i vårt böljande Hälsingelandskap.
Jag är på Ljusnan nu och det är kul för jag kommer ut, träffar folk och får njuta av vackra vyer.

Jag var nyligen med familjen på ett längre Stockholmsbesök. Där kvittrade fåglarna och snön var brun. Det var halva reapriset i butikerna men Saga var galet trotsig.
Det är underligt hur jag känner mig hemma i Stockholm fortfarande. Hur jag rinner ner för rulltrapporna med planer och scheman i huvudet. Vet var jag ska och när, var det är bäst att gå först och hur jag skall lägga upp de närmsta timmarna. Plötsligt är jag där igen,  i mönstret jag lämnat bakom mig. Det är oväntat roligt. Att springa runt bland affärer och coola restauranger. Putsa min fasad och släppa tankarna på Pellets och snöskottning en stund.
Jag känner mig hemma i Stockholm. Men jag ser orättvisorna tydligare nu. Tiggarna som huttrar i kylan invid husfasaderna på glammiga Stureplan. Det värker i hela mig. Så sorgligt är det att människor i Sverige tvingas bo på gatan. I många minusgrader och blåst. På Stureplan, de vattenkammade frisyrerna och dyra märkesklädernas hemvist. Jag iakttar och jämför. De rika, de fattiga. Stockholm v/s Söderhamn.
Ytan är viktigare i Stockholm. För de som har råd. Och visst är det kul att piffa till sig med nya stövlar och cool handväska. Men på Östermalm känner jag mig ibland som en katt bland hermelinerna. Jag skulle ALDRIG köpa en väska för över 5000 kronor. När jag flyttade till Stockholm skulle jag "ALDRIG" köpa ett märkesplagg. I synnerhet inte på NK. Det var snobbigt och idiotiskt. Men efter tio år i storstan har jag blivit vad jag själv kallar "Stockholmifierad". Van att ha allting framför fötterna ser jag de fina finliret, och plötsligt kan jag lägga en tusenlapp på en Odd Molly-kofta på rea och betala än mer för ytterkläder från Polarn och Pyret. -På rea.

I Söderhamn bryr de sig mindre om kläder. Inte konstigt då det ju inte finns mycket att välja på. Folk prioriterar dessutom annorlunda. Här tänker man mer på vedkorgar, uppvärmning, traktorer, väder och vind. Och strumpbyxor är inget man bär när man ska hämta ved. Jag vet att det inte funkar för jag har testat.
Igår morse när jag gick upp i mörkret för att skotta ut bilen ur garaget. Sådana stunder tänker jag på hur enkelt det var att bo i en lägenhet i Stockholm. Att springa till tunnelbanan i snöyra, vad är det??
Men när jag är på Ljusnan och får åka ut i det vackra landskapet och fotografera som jag älskar. Och när jag får kura framför kakelugnen hemma i vårt fina hus. Då känns det så rätt. Då känns det att jag flyttat hem.

Saga och Agnes mys med mormor

 I fredags fick vi en härlig heldag med min älskade mamma här i Solna. Hon kom vid tiotiden på morgonen efter en nästan sömnlös natt för min del samt en ganska tuff morgon då jag som final kämpat upp för jobbiga snömoddiga backar med två små tunga barn på och i vagnen. Saga fick vara på dagis mellan tio och ett bara för att jag och Agnes skulle få lite "mormortid. Jag fick vila en halvtimme vilket jag var tacksam för.

 Och så hämtade vi Saga som blev glad över stundande fredagsmys med mormor.

Mycket kläder skulle på i vanlig ordning och mormor som är nybliven pressfotograf passade på att dokumentera vår vardag. Kul!!

Vi gick förstås till "Gotti gotti pajken" och lekte en stund som vi brukar.

 Sagas vantar flög av men kylan gjorde att hon ändå ville ha på sig dem igen.

 Rutschkaneåk och gungning blev det.

 Saga var superglad åt att få leka med mormor.

 Därför blev hon ganska sur när JAG satte mig och gungade lite med henne..!
Efter ett tag skulle vi hemåt.

 Det blev en liten russindiskussion innan vi upptog kampen mot snömodden.

 Mössavtagning i gallerian...

 ... och sen Saga Style mot Balders bröd!

 Varsin supergod lyxsemla köpte vi. Och eftersom Balders saknade plats för oss gick vi hem och fikade.

 MUMS!!!

 Efter fikat fick Saga en hel hög med fina Fem myror-kläder samt en Bollibompa-bok av morfar Christer, då de stängt TV-butiken och sålt ut. Saga blev lika glad som hennes mor för de underbara kläderna. Och mormor fick läsa boken om Bollibompa-drakens födelsedagsfest tre gånger.

 Agnes sov lite middag...

 ... medan vårljuset flödade in i lägenheten.

 Kärlek!

 Eh... kärlek?? Eller en bit toscansk salami?

 Köket hade plötsligt förvandlats till värsta pizzerian och Tias gjorde lyxpizzor som jag hjälpte till att garnera.

 MUMS vad goda de blev!!!

 -I vanlig ordning.

 Sen var Saga tröttare än tröttast. Så vi nattade.

 Och mamma fick mata Agnes med nappflaska.

 Vi imponerades över att denna lilla bebisflicka under sin tredje nappflaskätning kunde hålla flaskan själv!!!

 Och så imponerades vi av styrkan inte bara i hennes armar, fingrar (hon nöp en kompis i armen så han skrek högt i lördags) och axlar utan öven i hennes TÅR!!

Vår lilla underbara tok-tjej!!
Efter det har vi haft en intensiv helg som det också lär komma bilder ifrån så snart jag orkar.
Nu... GOD NATT!!! Zzzzzzzzz..................

Ages fina dop 120204

 Så här glad var Agnes på dopdagen för en vecka sedan.

 Och det fanns mycket att vara glad över. Som att alla dopgäster var friska och att solen sken så de lätt kunde ta sig till Trönö! Vi hade ju fastnat på vägen länge och väl dagen innan så det fanns anledning till oro.

 Min mormor hade fixat dopklänningen i vanlig ordning. Den behöver stärkas extra nu då den börjat bli skör. Mormor sydde den så tidigt som 1962 till min morbror Daniels dop, och sedan dess har många burit den. Daniel förstås, jag, Elin, Axel, Oscar, Alvar, Saga och nu Agnes.

 En liten go och glad bebis som sovit en lång stund denna dag och laddat inför det som komma skulle medan vi övriga stressat till tusen.
Jag och Tias hade ju räknat med en extra förberedelsedag vilket vädret nu satt stopp för. Så jag, Tias och Elin var på församlingshemmet och jobbade järnet först en dryg timme innan dopet. Puh!!!

Medan Tias sedan hämtade Saga, Sebastian och Zakarias samt champagneglas hemma på gården rusade jag och syrran till sakristian för att klä på Agnes, amma och fixa det sista. Det var oerhört vackert  i dalen då den fyllts av en tät låg dimma som lyste som solen. Jag bar min lilla älskade dotter under jackan med en filt runt henne som extra skydd för kylan.

 Vi förberedde oss i sista minuten. Zakarias, Sebastian och Elin var de stolta faddrarna.

 Jag och syster fick inte igen den översta knappen på dopkläningen när vi klädde vår lilla sessa.

 Älskade mulliga gullunge!

 Vacker som en dag är hon.

Nn nöjd och glad.

Ute i kyrkorummet väntade Våra nära och kära.

Kusinerna Alvar och Oscar satt på första parkett.

Pappa och Elin spelade en norsk brudmarsch när vi tågade in längs altargången. Först gick Zakarias med Agnes i famnen. Sedan Sebastian och därefter jag och Tias med Saga emellan oss. Prästen Krister Bohman gick sist. Och det var en fantastisk känsla att gå in, hållandes Sagas lilla hand. Fina, duktiga Saga. Jag kände mig så rik och stolt. Jag har två underbara, fina döttrar.
Lycka.

Den känslan bar jag med mig under hela dopceremonin.

 Och det var så vackert. Krister läste så fint. Vi sjöng alla Jag lyfter ögat.

 Mamma läste vackra "Lyckans minut" av Eric Lindorm. Och pappa oc Elin spelade Tösavalsen av Otôrgs Kaisa.

 Agnes blev välsignad medan hon sög på dopklänningsbandet.

 Saga ville ta med mig och pappa på äventyr...

 ... så jag förklarade att hon gärna fick springa runt men att vi måste stå kvar en stund till.

 Sedan stannade Saga hos oss under hela dopceremonin. Jätteduktigt!

 Agnes liten hade somnat så tryggt i Zakarias famn att vi tyst funderade på hur det skulle gå nu..!?

 Sebastian hällde vattnet i dopfunten...

 ... och Agnes vaknade med ett ryck och började gråta då prästen plötsligt lyfte henne ur Zackes armar.

 Inte kul att sedan få vatten på huvudet. Nyvaken och känslig.

 Lilla gumman...

 Men hon var bara ledsen ett litet tag.

 Sen skulle hon ju ut i och hälsa på församlingen och det är ju jättekul för en social liten tös!

 Nyfiken och fin.

 Älskad av så många.

 Charmig och go.

 Mys!

 Sedan sjöng Elin vackra "Alltid dig nära", Sofia Karlssons text till Väsens "Josefins Dopvals". Pappa kompade. Fiiint!!

 Så tågade vi ut ur kyrkorummet.

 Agnes var pigg och glad. Och vi passade på att ta lite gruppbilder.

 Agnes med sina faddrar och sin doppräst, Krister Bohman som skulle hålla sin avskedsgudstjänst dagen efter.
-Vi tackar innerligt för att du åtog dig att döpa Agnes, Krister!

 Mostern misstänker att dopsessan har gjort något i blöjan..!

 Och så har vi lilla goda familjen.

 Mys igen!!!
Sen var det dags att åter rusa till församlingshemmet med en bebbe instoppad under dunjackan.

 Nu skulle kakfaten fyllas. Minicupcakesen hade jag bakat natten innan, trött och seg. Det hade tagit mig flera timmar och gjort att jag inte kom i säng förrän halv tre! Syrran gjorde frostingen på dopdagen och spritsade medan jag tryckte dit minigeléhallon och strösslade sprinkles. Mitt i stresskaoset. Fint blev det. Leilas bästa Dumlecupcakes i miniformat!

 Elin fick ligga i... Tur att vi har henne!!!

 Och smörgåstårtorna Iren på Trönö Lanthandel gjort var helt suveräna.

 Bebismöte blev det när Agnes fick hälsa på sin lilla morbror Olle.

 Men nu fanns det inte mycket krafter kvar. Det hade varit en lång dag för vår lilla tjej.

 Snart sov hon i mim morbror Daniels famn.

 Himla trevligt dopkalas blev det.

 Masssor med roliga samtal. Och mitt i alltihop en liten Olle som ville det skulle synas var han suttit! En stor bit av duken var som bortblåst.

Och Olle såg väldans oskyldig ut..!

Alla fick skriva hälsningar i Agnes egna bok.

 Och barnen lekte massor. Saga och Alvar har blivit tajta. Här leks det tåg minsann!

 Agnes var poppis förstås, dagen till ära.

 Och kakfaten såg spännande ut för en liten Saga och hennes faster.

 MUMS!!! Mamma hade gjort mandelformar och brännvinslöv. Gun hade bidragit med massor av kaksorter och hennes väninna hade tillverkat de urtjusiga punschrosorna.

 Åke var först på kaffet.

 Och Saga hittade sin pappas välkomponerade kakfat. -Ett riktigt fynd!

 Sötaste chokladmumsaren man skådat.

 Ja, mycket gott fanns det här.

 Och snart blev det bebismöte igen.

 Agnes tyckte det var jättekul att snacka med Olle.

 Riktig närkontakt fick de. Olle kysste Agnes på handen!

 Söta små bebbar är de vill jag lova.

 Nu närmade sig festen sitt slut.

 Vi öppnade alla fina presenter och så dansade Oscar till en Michael Jackson-låt...

 ... innan vi alla for hemåt i -30 graders kyla. Nöjda och belåtna efter Agnes fina dopdag.
:-)