Sommarmys i paradiset

 Jag känner mig mer hemma och mer levande än någonsin denna sommar. Aldrig förut har jag plockat bär med glädje, kokat sylt och myst.

Jag älskar att bo på landet och få öppna dörren på morgonen för att känna solens varma strålar och låta fötterna smekas av gräset.

Aldrig förr har jag ätit så mycket vinbär.

Frukost på vår uteplats är drömmen. Och helst äter jag fil eller mjölk i något vackert loppisfynd. Jag har ju gått och blivit en sann loppisnörd också. Nästa sommar blir det sommarloppis i vår ladugård. Det ser jag fram emot.

Och jag tror att även barnen myser. Ofta. Även om en fyraårings rastlöshet kan ta överhanden i bland.

 Vi har hunnit träffa släkten mer än vanligt denna sommar.

 Myst i Dammbroa och även fått hem kusiner till vår fina gård. Vi bor verkligen på rätt ställe sommartid. Och jag har till och med börjat spela mer fiol, precis vad jag hoppats på att jag skulle.

 I kväll plockade jag min tredje 2,5-litersbunke med svartvinbär. Denna gång från grannens buske. Vi har snälla grannar.

 Vi har drabbats av oväder också. Täkten blev en sjö efter ovädret som sköljde över oss 11 augusti. Det åskade 9.30-17.30 och grannens regnmätare stod på 110. Vi fick lite vatten i källaren men klarade oss skapligt.

Syrrans familj hade sovit över,. och först vid sjutiden vågade vi oss ut för att kolla på vägskador och sjöfåglar. Det regnade lite men inte i närheten av vad det tidigare gjort.

Nu myser jag på mitt kontor som förvandlats till något mysigt, från att ha sett ut såhär..!!!

Igår målade jag en hylla vi hittat i garaget...

... i en vågad färg som jag försökte beskriva mig till på färgaffären under stor möda.

Jag är galet nöjd med resultatet. Trivs som fisken i vattnet och ska snart börja plocka upp grejer i den.
Har idag fakturerat, fixat bröllopsbilder och lyssnat på mina gamla spellistor i datorn medan barnen haft jättekul på dagis, första dagen på länge. Underbart!!

Jag jobbar en hel del på Kuriren i sommaren har haft lite "semester" nu. Skönt, för det behövde jag.

Ha det gott, alla!!

Fullt ös i köket!

 Så här kan en morgon med småtjejerna se ut nu när vi ÄNTLIGEN fått högtalare så vi kan spela musik och DANSA!!! :-)

Frihet

Jag har börjat komma överens med vintern nu. Hela mitt liv har jag nästintill hatat de kalla vita flingorna som singlat ner från skyn för att lägga sig som ett täcke över den frusna marken och stanna alldeles för långt in på våren. Mitt hopp när flyttlasset gick norrut var att jag skulle kunna njuta av vintern. Ta fram skidorna, grilla korv och gå knastriga promenader i den isande kylan. Känna kärlek till landskapet och allt det vackra. Jag bar också på en rädsla. Isiga vägar i mörker och yrsnö, fruset vatten och strömavbrott. Det är ingenting man önskar ens i paradiset.
Vintern kom med buller och brak. Yrande snö, ett kort strömavbrott, dåliga vägar och trafikvarningar. Stundvis har jag frågat mig själv vad vi gett oss in på. Men när vi letat oss utanför husets trygga väggar och promenerat ur på åkrarna med pulka och barn... När Saga ropat "Hallååå" så det dånar över vidderna och fått ett eko till svar medan Agnes lyckligt smakat på den alldeles vita snön som fastnat på hennes små tumvantar... Det är Frihet.

Måndag i paradiset

Måndaag morgon. Nattens täta dimmor har lättat och blåljuset lämnat vår åker efter morgonens avåkning. Jag tittar sömnigt upp på min lyckliga bebis som slutat skrika nu när hon sett sin mammas någorlunda vakna ansikte. Klockan är nio och jag är överraskad och glad att jag fått sova så länge samtidigt som jag är mindre glad åt min värkande hals. Jag vet att jag varit vaken länge någon gång vid sjutiden. Och jag inser att min räddning ligger i en Bamyl Koffein och en stor mugg Yogi-te.
Jag byter på lillan och bär henne ner för trappan. Kaffebryggaren puttrar och svärmor har bänkat sig i köket. Jag försöker heja men får knappt fram ett ljud. Fixar välling, dricker Bamyl och klär på mig medan teet drar. Undrar var Tias tagit vägen men minns Sagas rop i natten. Nu springer hon upp mot mig och säger att jag är "den snälla mamman och inte som förut". Jag känner att det här måste redas ut. Och trots att jag får pressa fram rösten tar jag mig tid att förklara för Saga om drömmens värld samtidigt som jag förstår varför hon ropade på pappa i natt. Lilla gumman. Snart försvinner den oroliga blicken och jag får en stor kram. "Jag älskar dig upp till månen!"
I dag var både brödet och filen slut. Nästan mjölken också, men den räckte till en sats amerikanska frukostplättar som jag och Saga snodde ihop. Det gäller att handla i god tid nu när vi bor ute på landet med en mil till närmsta affär. Jag gjorde en kålgryta till lunch innan jag fick skynda mig in i mormors gamla Toyota för att först stanna till vid Apoteket och köpa en hel hög med förkylningspreparat för att sedan dra till jobbet nästan fyra mil bort.
Det känns lyxigt att köra på torra vägar mitt på ljusa dan. Jag pressar ner gasen för att komma fort fram. Byter radions knastriga vetenskapsprat mot Spotify i telefonen. Parkeringsplatsen jag brukar ta är upptagen. Jag åker längre bort, parkerar och försöker bylsa på mig täckjackan i den alltför trånga bilen innan jag går med raska steg mot Ljusnan. Med Eminem i lurarna. Jag mimar som en tonåring. Kan inte låta bli. Hoppas ingen ser mig.
Väl inne på redaktionen undrar jag om jag ska försöka heja eller inte. Försöker men det kommer bara ut ett väsande ljud.
Som tur var ser det ut att bli en ganska lugn kväll. Utmaningen är att fotografera en vinnarhäst i mörker. Det kan bli spännande. Tills dess håller jag till godo med Bamyl, Zyx, Alvedon, Nezeril och just nu en kopp citronte jag just blev serverad av min fotokollega.
Inte så tokigt.
Ha en fortsatt trevlig måndag alla!!