lördag 6 februari 2010

Ett litet mirakel

Här händer det saker. Att fasa ut amningen har känts som ett stort och dramatiskt projekt. Folk säger att det går fort när man väl anstränger sig. Men att det ändå kan ta en vecka av gråt och långa vaknätter innan det plötsligt funkar och allt känns lättare. Jag och Tias har tänkt att jag borde sova i arbetsrummet så inte Saga ska känna mjölkdoft och vilja amma när hon vaknar på natten. Själva insomnandet på kvällen har vi inte ens haft en lösning för. Vi har bara tänkt "Hur ska det gå???"
Jag har haft hemska kriser under veckan som gått. Saga betyder så oerhört mycket för mig och jag är rädd att hon ska känna sig sviken om jag plötsligt inte finns där för henne. Jag har önskat så att jag ska slippa ta avstånd från Saga under processen... Så igår kväll testade vi om jag kunde sitta i fåtöljen med Saga i knät och mata henne med välling. Som jag berättade blev hon rosenrasande, så vi satte henne i matstolen igen, där hon åt och grät om vartannat och gav mig onda ögat.
Vi körde sedan våra kvällsrutiner; Tias borstade Sagas tänder och jag ammade henne till sömns vid nio. Två timmar vaknade hon och var ledsen. Jag tog upp henne och tröstade. Så fick vi för oss att åter testa att mata henne i fåtöljen. Den här gången drack hon trettio mililiter!!! Utan protester alltså. Ett framsteg. Men sen var hon vaken lääänge... Det slutade med att jag lade mig och ammade henne kvart över ett på natten.
Ikväll gav jag Saga kvällsvällingen då vi satt och myste framför Blåsningen... av alla program, på TV3. Saga hade varit trött och gnällig. Nu satt hon rakt upp och var lite skeptisk till matningen tills hon började sjunka ihop mer och mer. Till slut låg hon i min famn och sög i sig vällingen på exakt samma sätt som när hon ammar, medan jag sjöng för henne. Ögonlocken började fladdra. Hon blev tyngre och var snart helt avslappnad. Snart sov hon. Både jag och Tias blev näst intill chockade.
Jag bar Saga till spjälsängen och lade ned henne försiktigt. Klockan var bara åtta, och hon hade somnat av140 milliliter välling istället för att amma sig till sömns.
Jag blev så snopen och glad att det kändes som om jag vunnit högsta vinsten på lotteri. Vi hann äta kladdkaka med glass och kolla på alla bidrag i Melodifestivalen samt meddela syster om det för oss STORA miraklet. Sen vaknade Saga.
Klockan var nio och Saga var jätteledsen... Men efter tröst och gos lyckades vi nästan göra om samma grej igen. Hon drack 60 milliliter välling denna gång och somnade bara nästan... Sedan vaknade hon till och började skrika igen. Denna gång lyckades dock Tias söva henne på vår säng, där hon lekte med en napp tills hon somnade. Hon tar ju inte napp annars, men nu sög hon lite, bet och släppte och höll på. Lite meditativt kanske.
Så helt plötsligt känns det som att det finns hopp. Även om det kommer bakslag inatt eller nästa natt så har vi kommit ett steg längre. Vi kommer att klara det!!!

Inga kommentarer: