Retrobebisen gör fotavtryck

Idag var Saga en retrobebis igen. Riktigt söt blev hon i mina gamla plyschbyxor från sjuttiotalet och lejonbodyn från Kappahl.Saga älskar sin Laban-bok som vi köpte för några veckor sedan. Den prasslar och kan pipa om man trycker på den på rätt ställe. Pipet lyckas inte Saga åstadkomma än. Men det gör inget för hon är mästare på att pipa själv, med sin egen röst.
Trasdockan fick hon i doppresent av mormors mor Ulla. En Sia-docka som var en av de första sakerna hon riktigt uppskattade då den är lätt att få grepp om och god att suga på. Waldorfsdockan fick hon av faster när hon var nyfödd, masken som skallrar fick hon också av faster Ankis. Flugsvampen är en älskad speldosa från mormor Kirsten. Sitter hon i babysittern och får speldosan i famnen skiner hon upp som en sol.
Den här dagen har varit riktigt lugn och skön. Efter en riktigt soft förmiddag mötte vi upp Malin och Stella och tog en tur till Öppna Förskolan där Saga skulle få göra ett fotavtryck i trolldeg, något som sedan ska bli en liten gipsavgjutning! Det gick jättebra. Saga spretade duktigt med tårna. Särskilt med stortån, så det blev nästan som en liten apfot!

Sen fick de små ligga och leka lite på golvet. Utforska roliga saker och andra bebisar. Ganska trevligt.
Saga var vid gott mod. Stella tittade på Saga och grät...
Det är inte lätt att vara bebis alla gånger.
Barn i 4-5-månadersåldern går ju in i så många olika faser. Nya rädslor dyker upp när världen vidgas.

Rummet som nyss varit fullt med barn blev plötsligt tomt förutom vi fyra. Lugnt och skönt.

Sedan stängde förskolan och vi fick skynda oss att packa ihop, byta blöjor och kämpa oss därifrån med vårt pick och pack..
Saga blev förstås helt tokig när jag lade henne i vagnen och skulle lirka på henne overallen... Och liksom förra gången hann vi gå långt innan hon äntligen slutade skrika och somnade.
Imorgon tar vi tåget till Trönö. Vi åker med Christer, vilket känns jätteskönt. Sist var det riktigt jobbigt, men nu har jag fått lära mig att om man åker X2000 med barnvagn eller om man är handikappad ska man sitta i vagn 6! Varför skriver inte SJ det klart och tydligt på sin hemsida????? Imorgon sitter vi i vagn tre. Men vi är två vuxna vilket skapar fler möjligheter än om man åker som ensam ammande mamma med vagn och bebis.
Det känns skönt att få komma till Trönö igen. Det var ju över en månad sedan sist. En vecka har vi tänkt stanna. Jobbigt att vara utan Tias... och ännu värre för honom att vara utan Saga, antar jag! Men härligt att få känna lantluften och hinna umgås med alla där uppe!
Idag är det exakt ett år sedan vi fick veta att jag var gravid. Jag blev helt förlamad när jag såg plusset på stickan. Kunde inte tro att det var sant. Jag skakade i hela kroppen. Kände mig liten, rädd och chockad innan en stor lycka spred sig i min kropp.
Helt otroligt att tänka på att det var en liten liten Saga som redan då låg i min mage. Och som skulle bli den underbara unge vi har idag. En rörande tanke. Och vad mycket kärlek hon väckt. Vårt älskade lilla barn.