Igår kväll tapetserade vi en svart, ursnygg fondvägg i sovrummet. Easy up heter det, den nya tekniken som bara kräver att man har klister på väggen innan man trycker tapeten. Lätt var det dock inte. Jag förstår varför mamma och Christer var så rädda för mönsterpassning när vi valde tapeter förr i tiden. Vi flyttade ju några ggr, och fick nya rum. De första tapeterna vi valde var de med rosa och blå fåglar på. Då var Elin och jag 6 och 8 år tror jag, och flyttade hem till Trönöhuset efter knappt två år i Söderhamn. I Sundsvall blev det lilaflammiga väggar för min del. Jag skulle börja sexan, vi fick nya sängar och skrivbord… Jag kommer fortfarande ihåg dofterna av det nya och hur fiiint det kändes.
I bandspelaren rullade mitt band med ABBA på ena sidan och Europes nya skiva på den andra. I vardagsrummet stod CD:n, och där var det Phil Collins, Mariah Carey och Whitney Huoston som gällde. Min fösta CD fick jag självklart av morbror Daniel. John Farnham! Riktigt bra, så den spelade vi också en hel del. 1989 hade vi ju ännu mest LP-skivor. Och blandband till tusen.
Nä nu ska jag ut på fotojobb.
Heja Sverige!!! Slå Grekland ikväll!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar