



Sedan hände något konstigt. Saga somnade i babysittern! Halv åtta! Jag lyfte upp henne och hon somnade om i min famn. Hon sov när jag tog av henne det röda sidenbandet och satte på henne pyjamasbyxor. Hon sov när jag lade ned henne i spjälsängen. En vag förhoppning hade jag... om att hennes dygnsrytm skulle kunna börja likna andra bebisars. Att hon kanske kanske hade somnat för natten...
Men det blev istället som jag befarat. I ett känsligt ögonblick. Smörkolan puttrar på spisen och chokladen smälter i vattenbadet. Ur högtalarna närmar sig O Helga Natt de grande finale. Musiken tilltar, jag gör ett kulprov och inser att kolan måste hällas upp snart för att inte bli stenhård. Jag rusar till sovrummet för att titta till min bebis som vrider lite på sig och öppnar ögonen. Folk fall nu neder! Jag rusar till köket, rör lite i kolan och rusar tillbaka sovrummet. Saga har börjat gråta. Jag måste ta upp henne. Tröstar så effektivt jag kan, rusar med älsklingen till köket och sätter ned henne i babysittern. Grabbar tag i kolakastrullen. O helga NAAAT. Kolan flyter ut över bakplåtspappret, jag ropar på Tias som får skrapa kastrullen och trösta dottern.


Jag har gjort dem en gång förut. Jag tror det var två år sedan. Och jag misslyckades totalt. De blev hårda som sten. Nu har jag lärt mig att koka på lägre värme. Det gör susen!
Kram och god natt på er!
Nu vill jag göra som resten av familjen och stupa i säng!!!!!
4 kommentarer:
Verkligen en otroligt söt lucia!
Ha det gott!/ Therese
Det var den sötaste lucia jag någonsin har sett. Har redan tapetserat väggarna på jobbet med bilderna.
Mormor
Åhh min lilla goding. Så himla fin och förklarad på något vis. Sagolika Saga!
Kram från moster!
Ja, visst är hon underbar!!!
Skicka en kommentar