Röding, lussebullar och banangröt

Dagens utflykt var lunch med Elin och Christer. Kul! Men lite jobbigt att släpa sig ut i regnet med en bebis som inte alls var på humör... När vi åkt tunnelbana till Kungsträdgården, tog jag på henne mössa och halsduk under stora protester. Och hon ville INTE ligga i vagnen, så hon fick sitta upp. Det brukar hon få. Problemet var att det regnade. Vi var tvungna att fälla upp sufletten, så hon satt ganska illa... som en ostkrok ungefär. Och när vi mötte Chrtister hade hon somnat vilket gjorde att hon satt ännu sämre! Jag lade ner henne och hon vaknade. Vi mötte syster och gick till Musikmuseet. Saga hade nu somnat igen, men vaknade och blev arg och ledsen när jag tog av henne mössan. Tur att moster var kelsugen och kunde hålla Saga när jag tog sallad! -Och att morfar Christer var i lektagen. Titt ut för hela slanten!
När klockan blev ett var de båda tvungna att rusa. Jag som ammat och haft vilda bebin i knät när jag kämpade i mig min röding behövde förstås mer tid, så vi fick sitta själva en stund. Saga försökte (och lyckades tyvärr) suga på min jacka som hängde på vagnen.
När vi skulle gå sen hade regnet tilltagit i styrka. Saga var arg men fick ändå lägga sig ned i vagnen. Regnskydd på och det dåliga Lagerhaus-paraplyer upp. Shit, det är redan trasigt fastän jag använt det så få gånger. Man ska inte köpa billiga paraplyer!!!
Så skyndade vi oss till tunnelbanan och for hem.
I Solna-gallerian mötte Malin och Stella oss. Vi har inte setts på över en månad, och visst har bebisarna förändrats! Stella har fått mer hår och kan sitta alldeles själv!
Vi gick upp och gjorde kaffe och te och värmde mina lussebullar. Go-fika. Perfekt när vädret är så dystert utanför. Även om det kom små leenden då och då var båda småtjejerna övervägande gnälliga nu på eftermiddagen. Stella ville inte äta heller, så de fick gå hem och mata. Sen somnade hon visst.
Det gjorde inte min bebis. Hon stod i mitt knä och vålds-gosade med mig. Hon är kelig till tusen nu. Men ont gör det. Hon håller gärna fast sig i mina kinder och borrar in naglarna ordentligt i sin stackars mamma. Hon drar mig i håret också. Och känner med sina små söta händer på min näsa, mina örhängen (aj!), min haka... Nyfiken, gosig och söt.
Hon får gröt på kvällarna nu. Nästan varje kväll. Idag var det jag som matade, och det mesta hamnade helt klart på bebisen och på haklappen. Svårt att säga om hon fick i sig något över huvud taget. Skålen var tom men Saga hade banangröt ända upp på pannan! Och jag hade gröt på mina armar och händer.
Jag har i flera år undrat hur det kommer att gå när jag får en bebis som ska äta å kladda... Jag är ju så kräsmagad! Hittills kan jag säga att det är lite äckligt men ok. Jag har ju ett fokus; att få in maten i Sagas mun. Så jag hinner inte titta alltför mycket på kladdet. Lite jobbigt är det dock när jag försöker hålla bort Sagas händer från skeden, och hon med sina små kladdiga bebishänder tar tag i min hand och gosar med den, vill äta på den och kramar den mot sin nedgeggade haklapp.
Livet som mamma har bara börjat!
;-)