Mamma på rymmen!

Idag har jag varit på rymmen. Riktigt skoj var det! Det började med ett hemskt kaos här hemma. Stress, massor att göra, och mitt i det en avstängd frys som gjort att maten tinat!!! Shit. Där satt jag med mat över halva köksgolvet och hackade is med hårtork och degskrapa i insikt om att detta var ett ultimat tillfälle att frosta av eländet. Saga låg i sitt babygym bland pingviner och grisar och tittade storögt på sin galna mamma. Då ringde Tias. Mina tankar om att fixa ärenden på stan hade fryst inne i takt med matens tinande. Det började bli sent och hemmet såg ut som en knarkarkvart. Tias tyckte dock inte det var något problem. Nej, han skulle ta över fryskaoset lovade han. Jag och Saga kunde åka in till stan på en gång! Han skulle ändå komma hem snart.
Underbart! Men jag hade en ännu bättre idé.
Så det var bara att sätta igång. Amma och byta på Saga, sminka mig, fixa håret... och amma igen. När Tias kom hem var jag redo. Jag lämnade bebben i hans armar och fick en snopen min av Saga då jag gick ut och för att stänga dörren och rusa ned i tunnelbanan. S-J-Ä-L-V!!!
Det kändes underligt och fantastiskt skönt att susa ned för rulltrappan, så som jag brukade göra förr... SITTA i tunnelbanevagnen, lyssna på musik i min iPhone och framför allt att när jag anlänt till Kungsan RUSA uppför trapporna till Gallerian. Jobbigt men fantastiskt. Jag kände mig friii, dansade uppför, leendes och kände mig sååå busig.
Inget väntande på omöjliga hissar med arg bebis i en stor otymplig vagn, och inte heller en tung gravidmage att kånka på. Jag kände mig lätt och full av energi.
Väl uppe i Gallerian blev jag superstressad. Tänk om Tias ringer och Saga storgråter. Hungrig och ledsen... Bäst att skynda sig! Jag stressade genom affärerna och fastnade snart på ett ställe där jag blev kvar tills jag med expeditens hjälp funnit det jag sökte, en riktigt bra 30-årspresent till min syster!
När jag åter kom hem till Solna hade en och en halv timme passerat. Tias mötte mig med Saga på armen och hon var sur. Ville inte titta på mamma. Nyss hade hon haft en gråtattack, och jag fanns inte där för att med ens gen henne den mat hon suktade efter. Stackars barn! Så det var bara att sätta sig till rätta i soffan och njuta av att Tias fixat röran medan jag fått lämna hemmet och Solna SJÄLV för första gången på över ett år!