Nybörjarmammans rädslor

Idag har det varit tuffare att vara mammaledig då Saga inte varit på sitt bästa humör. Hon har skrikit och gnällt hela tiden. -Så fort jag tagit en tugga på frukostmackan eller gjort nåt annat som hon inte uppskattat. Jag lyckades duscha men så fort jag stängt av vattnet började hon skrika där i babysittern. Jobbigt! Vad gör man för att få en ilsken bebis på bra humör? Mata, mata, mata... men det duger ju inte hela tiden.

Mammalivet är speciellt och gör att man förändras som människa. Med ens jag fick veta att jag var gravid hände något med mig. Plötsligt anpassade jag hela livet efter denna lilla krabat;
-Inte dricka eller äta något som kan vara farligt.
-Akta mig för tobaksrök och avgaser.
-Inte halka eller snubbla.
-Akta magen!!!
Men först när barnet föds sker de stora förändringarna. Allt man trodde att man som mamma skulle klara galant utan att ens fundera är plötsligt läskigare än nåt annat man gjort i sitt liv. Det totala ansvaret man bär för denna lilla oskuldsfulla och bräckliga krabat gör att världen plötsligt känns full av faror;
-Bilar som kör fort, tutar och släpper ut avgaser!
-Stojande ungdomar, rökare eller fyllon.
-Och vad kan inte hända i tunnelbanan??? -Tänk om dörrarna slår igen mellan mig och vagnen!!! Det är det värsta jag kan komma på. Men det känns tillräckligt jobbigt att behöva gå ombord på en halvfull vagn och oroas för att Saga kan börja skrika och att folk kan bli irriterande och att jag inte kan ta upp henne, för då lär jag inte hinna lägga tillbaka henne och komma av tåget i tid... Eller tänk om någon skulle välta över vagnen!!!
-Och så har vi bussarna... Hur vet jag om jag verkligen får plats på bussen, ifall det står en eller två vagnar där? De röda bussarna har branta trappor. Hjälper någon mig eller får jag kämpa med vagnen själv och hur går det?
-Men värst är nog ändå rulltrapporna... Tänk om jag skulle tappa vagnen! Tänk om jag ramlar! Eller om någon ramlar över Saga! Rulltrapporna i Solnas T-banestation går bort. Där har det blivit nödstopp på tok för många gånger. En gång, som tur var innan jag blev gravid, blev det tvärstopp när jag stod nästan högst upp i trappan och var på väg nedåt. Jag fick kasta mig över räcket för att inte rulla ned för hela trappan. Och det gjorde ont. Tänk om en sån grej skulle hända när man står med barnvagnen!!! Nej, där blir det HISS!
Imorgon ska jag till lilla Essingen och träffa en kompis. Både tunnelbana och buss blir det. Första gången med Saga, och inte har jag sällskap heller. Lite läskigt... men jag behöver öva på det tills det känns bra för att inte känna mig som i ett fängelse här hemma, så jag tänker ta tjuren vid hornen. Jag ska dock försöka undvika rulltrappor.
-Och så hoppas jag min dotter är gladare imorgon, för då brukar allt gå lättare!