I en tid av förändring...

Det händer saker hela tiden med vår lilla tjej. Igår började de två övre framtänderna titta fram och hon sa lampa för första gången. Idag har hon vinkat åt sin gammelmormor.

Saga utvecklas och våra rutiner måste ändras. Att hon får fler tänder ökar mitt behov att fasa ut amningen, och det är svårt att veta hur jag ska få min älskade dotter att somna på kvällarna utan att jag ammar henne till sömns. Och hur hon ska tröstas på nätterna när jag inte ammar henne längre.

Saga har alltid varit så lättsam. Hon har sovit bra, ätit bra och allt har varit frid och fröjd. Tills nu, när vi kommit in i den känsliga fasen då mat och sovrutiner skall ändras, mitt i en tid då Saga börjat drömma mer på nätterna och det kliar och gör ont i munnen av tandsprickningen.

Jag var riktigt trött när jag kämpade mig upp med Saga halv nio imorse för att ge henne ett vällingmål istället för morgon-amningen. Saga hade sovit helt okej under natten men jag hade inte kunnat slappna av. Jag som verkligen behöver sova efter alla vaknätter.

Morgonsolen lyste in genom köksfönstretoch Saga kämpade med att komma åt farliga leksaker i plastkorgen på golvet medan jag skakade vällingflaskan för att sedan värma den i mikron i trettiofyra sekunder. Jag räknar högt eftersom det inte finns någon timer. Saga tycker det är jättekul. Hon lär sig nog räkna tidigt om jag fortsätter så!

Men sedan tog det roliga slut. Saga ville inte ha sin välling. Tio milliliter drack hon och det klarar hon sig inte länge på. Så jag gjorde lite risgröt till henne. Hon knep ihop munnen till ett streck, och fortsatte knipa när jag skrapade banan och gav henne med en sked. Två små bananskedar åt hon, sen knep hon igen.
Efter att mormor lekt med henne och bytt blöja fick jag sätta mig och amma. Då var dottern i uppbrottstillstånd och jag uppgiven...

Jag gick en promenad med Saga senare, och det var vackert då solen strilade igenom molnen och lyste på den vita packade snön.

På eftermiddagen bakade mamma petit chouxer som vi fikade med. Christer fyller ju sextioett år på tisdag, då han är i Stockholm.
Mysigt och gott var det. Mormor och Daniel tittade in, och Saga fick smaka lite grädde.

Hon var så go och charmade alla förstås. Hon gosar väldigt med sin mormor.

En amning till bidde det sen. Trött och hungrig bebis visade tydligt vad hon ville när hon fick komma till sin mamma, och jag har superdålig koll både på vad jag kan ge henne till mellanmål och hur jag kan få henne att somna utan vagn eller amning... Så hon sov i min famn. I köket, på en pinnstol. I en kvart. Lilla gumman.
Sen revanscherade hon med at dricka 110 milliliter välling ikväll medan jag sjöng vaggvisor för henne. Duktig!

För övrigt fick jag vila helt själv mellan fem och sex... men somnade inte.

Jag längtar tills Saga äter en hel flaska välling och sover hela natten. Tills att jag har koll på mat, mellanmål och allt. Det kommer att kännas som om en sten lättat från mina axlar.