Gravid i en vecka till...

Jag hade sovit fem timmar och var rent av snurrig när jag gick upp vid sextiden imorse, oviss om vad som väntade. Det enda jag visste om den här dagen var att jag skulle utsättas för obehagliga undersökningar... och det stämde.
Vi kom till Karolinska efter halv åtta och blev väl omhändertagen om barnmorskan Huda, som kände och bekräftade det vi redan haft på känn, att bebben fortfarande låg med huvudet uppåt. CTG sattes på magen igen och allt såg bra ut med vår lilla tjej.
Sen blev det väntan... och åter väntan... tills en riktigt rolig kvinlig läkare kom för att undersöka mig för att se om jag var mogen för förlossning. -En undersökning som visade att jag inte alls var mogen för igångsättning. -Vilket vi redan gissat.
Läkaren skulle dock prata med sin överläkare innan några beslut fattades så vi fick vänta... vänta... och vänta... igen. Sedan fick vi oväntat frågan om vi ville testa att vända bebisen ändå, med risk för att hon vänder sig tillbaka i säte igen. Eller om vi skulle välja kejsarsnitt.
Klockan hade passerat tolv och jag var vrålhungrig, inte alls i rätt sinnesstämning för att fatta svåra beslut. Läkare och barnmorskor påpekar alltid fördelen med att föda vaginalt men säger att beslutet är upp till oss. Vändningsförsöket för en vecka sedan var ju rätt otäckt, och denna ständiga ovisshet är än värre... men jag vill inte välja det sämsta alternativet för min kropp och framför allt inte för bebisen! De lämnade oss igen. Jag grät lite och visste varken ut eller in, men kände det som att jag lekte Gud om jag valde kejsarsnitt, så jag pressade mig själv till att göra ett till vändningsförsök.
Läkaren vi hade idag var mycket försiktigare än hon som brutalt vred om bebben sist. Det gjorde alltså inte lika ont. -Men det tog längre tid, för bebisen hade sjunkit ned med rumpan en bit ner i bäckenet. Saga ville inte vända sig, så vändningsförsöket avbröts och nu blir det kejsarsnitt. Jag var nöjd att vi ändå gjort ett sista försök att vända henne. Och kejsarsnitt känns inte värre än en förlossning.
Jag fick ligga med CTG i 45 minuter till. En narkosläkare kom in och pratade med mig om kejsarsnitt och jag beslutade att ta ryggbedövning istället för att bli nedsövd trots att jag är livrädd för operationer och dylikt. Allt för att få hålla min älskade Saga på en gång hon kommer ut!
Onsdag den tionde juni skall vår dotter förlösas, så det är bara en vecka kvar!
Nu hinner vi tvätta och bädda med de handsydda lakanen som svärmor köpt. På torsdag kommer vår nya tvättmaskin och på fredag kommer nog skötväskan. Vi hinner få upp skötbordet och bädda både i bebiskorg och vagn. Så nu är vi ännu mer redo när bebisen kommer!