Saga hade med sig sin älsklingshund när vi kom till dagiset i morse. Waw waw säger vovven enligt henne. Och hon sprattlade glatt i tamburen. Nu skulle det bli leka av. Jag gjorde mitt bästa för att hålla mig lugn och positiv, för Sagas skull.Men när Saga insåg att hon skulle lämna min famn klamrade hon sig fast på mig som en liten apunge. När jag ändå satt ner henne och dessutom vinkade och sa att jag skulle komma tillbaka snart började hon gråta.
Dagisfröken vinkade åt mig och jag gick upp på personalrummet och grät ut hos de andra fem föräldrarna.
Vi satt och pratade i en och halvtimme. En dagisfröken spionerade lite åt oss och sa att alla barn där nere lekte och var glada. Skönt.
När jag gått ner för att hämta Saga kom hon rultande emot mig med ett stort leende. Medan jag fick världens kram berättade fröknarna att allt gått jättebra.
Saga hade varit lugn, undersökt sin avdelning och kollat vad de stora barnen gjort. Hennes vovve fick vi hämta i stora salen där det nu myllrade av barn mellan två och fem år.
I vagnen på väg hem somnade Saga nästintill. Riktigt trött. Jag kände mig stolt och glad.
Och Tias var lika glad han. Tacksam för att vår första lämningsdag var över och att Saga klarat den med bravur!
Jag hann bara stanna hemma i fem minuter och Saga blev lite ledsen när jag var tvungen att gå igen... Men nu är de hos farmor i Heby, och de får säkert en mysig helg. Jag jobbar för fullt och längtar redan till på söndag då jag åter får hem min underbara familj!
- Bloginlägg från mobilen ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar