måndag 9 augusti 2010

En massa sprall... och så ett blåöga...

Det känns att det hänt mycket sedan början av juli. Det var en månad sedan vi lämnade Trönö förra gången och därefter har Saga börjat gå och pratat som aldrig förr. Hon komunicerar massor och blir bara mer och mer rolig och social. Så det var superkul att anlända till dalen och visa upp henne för släkten. Hon har sprungit runt här i stora huset, skrattat åt Axel och hans Bollibompa-spel på datorn, dansat till Electric Banana Band med mormor och klättrat i trappan med pappa. Rädd för Daniel blev hon tyvärr. Men det gick över efter en stund.
Värre var att hon snavade in i hallbänken och fick bänkhörnet inkört precis bredvid sitt högra öga. Fy vad hemskt det var. Hon blev snvullen och vit på en gång och snart hade hon en stor blå bula vid ögat. Hon skrek något fruktansvärt medan jag kramade och tröstade, orolig och rädd. Vi ringde Sjukvårdsrådgivningen för säkerhets skull och de ville klassa olyckan som ett slag mot huvudet. Så vi har hållit koll på henne... Och allt verkar jättebra. Bara efter en halvtimme lekte hon och var som vanligt igen. Lite mera gråt blev det då Saga fick mellis och råkade trycka med ett finger precis på det onda. Stackars!!!
Vi har pratat mycket om Saga i kväll. Hon är så fantastisk att vi inte kan förstå att det är sant. Vi är kära i henne allihop. Och mitt hjärta växer för henne för varje dag. Hur mycket kan man egentligen älska en männska?

Inga kommentarer: