Ett till fruktansvärt dubbelmord har inträffat i vårt land. Jag fattar inte att det kan hända! Att det händer!
Min dag blev inte som jag trodde. Jag jobbade med sportredigering och skulle sedan till Let´s Dance med Tobbe och köra järnet inför finalen. Vi smider planer i bilen och stämningen är på topp. Mitt i tunneln efter centralbron ringer Sven (nyhetschefen). Vi får veta ett det har skett ett dubbelmord i Surahammar. En mamma och hennes femåriga dotter.
Jag vänder bilen så fort jag kommit ut på Nybrogatan. In i tunneln igen, tillbaka till redaktionen, möter upp Sofia och David och så drar vi iväg. Mot Surahammar, förbi och vidare in i skogen. Långt långt... tills avspärrningar och poliser möter oss. Fågelkvitter, sol... vårkänsla... och ett rött hus med vita knutar. Det känns tungt. Kameran väger mer än vanligt en sån här gång. Jag kämpar med stativet i skogen. Bland mossiga stenar. En stark känsla av sorg och panik över att en mamma och hennes barn mördats där inne... blandas med yrkesprofessionell fokusering. Många bilder vill de ha på redaktionen. Men de får inte visa någonting. Man skall inte kunna se på bilderna var vi befinner oss. Ingen skall kunna se det. Policyn är stenhård.
På en kvist utanför avspärrningarna hänger några skrumpna ballonger med serpentiner. Barnkalas? Hon var fem år...
Vi intervjuar en polis. Gör en ståuppa, pratar med annat pressfolk. Det finns inte tid att känna...
På väg hem får vi hjälp med internetuppkoppling på ett hotell i Surahammar. Men vår egen teknik krånglar. Vi har inte hunnit äta, vi måste få iväg materialet snabbt för det ska ut på webben, Jag är trött och vrålhungrig och blodsockret ligger på minus. Vid tre går vårt komprimerade material iväg. Vid halv fyra äter vi pizza i Surahammar centrum. Ett sista ryck gör vi innan vi åker hem till redaktionen. Vi frågar boende i kommunen om hur det känns.
Trötta far vi hemåt. Går från Aftonbladet 18.45. Jobbat sedan 8. Tunnelbanetrafiken är försenad.
Utmattad landar jag i ett stökigt hem. Får ett städryck och fikar till den fruktansvärda danska serien "Brottet", innan jag slår mig ner vid datorn och tangentbordet.
Först nu kan jag landa. Nu vill jag bara gråta...
Länk till första inslaget
Länk till det andra inslaget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar