Det har varit en tuff dag. Saga hade sovit i vår säng hela natten och levt om, drömt, vaknat, velat ha saft, sparkats och slagits i sömnen o.s.v. Så när vi skulle upp klockan nio var jag trött som ett vrak!
Saga hade under 37,5° och var pigg men fick ändå fick en hemmadag. Febern gick inte upp mycket på kvällen heller. Skönt!
Jag är fortfarande supertrött efter en dag då jag ständigt varit på fötter, fixat, donat, promenerat, tröstat och kämpat ute i ösregn med dottern och Ankis...
Min mage har börjat kännas tung. Det är jobbigt att stå länge och om jag går blir jag väldigt kissnödig på nolltid. Och så känner jag mig hela tiden steget efter på något vis. Hänger inte med i Sagas svängar och saknar lust att ta tag i duster. Jag vill bara vila och ta det lugnt men får inte en chans... Mitt och alla andras stora fokus ligger förstås hela tiden på Saga samtidigt som den lilla bebben i magen pockar på min uppmärksamhet. Jag känner att jag skulle vilja bara dela mitt fokus lite men varken får eller kan göra det på dagtid.
Under den första graviditeten är man ett med sitt tillstånd och bebben i magen. Nu dras jag mellan olika världar och känner att jag inte får tillgodogöra behovet av att känna in nuet och njuta av den nya bebisens rörelser i magen samt vila och ta det lugnt för att jag är gravid.
Ibland känns allt helt helt underbart. Jag älskar Saga så innerligt och är så lycklig över barnet i magen att jag både vill skratta och gråta på samma gång.
Andra dagar, som idag, känner jag mig så ensam. Det är svårt att vara gravid och sårbar, känna hur min fysik blir sämre och det blir allt svårare att vara ute och promenera, bära och släpa samtidigt som hormonerna åker berg-och-dalbana och mitt tålamod är sämre än vanligt... Mitt i allt detta skall jag vara den stadiga klippan för min dotter. Orka trösta, uppfostra, ta tandborstningsfajter, peppa och resa mig upp ur soffan tio gånger med två minuters mellanrum för att köra igång PIPPI-sången på datorn. Och så ska jag självklart vara den trygga, vackra och duktiga modern utåt.
Jag gör verkligen mitt bästa, även om det brister ibland. Jag känner ett visst behov av PAUS just nu, och pausen får jag redan till helgen. På fredag åker jag på kryssning till Tallinn med mamma och syrran. Då ska jag ta hand om mig själv en stund och hoppas kunna samla mina tankar samtidigt som jag får umgås med två till av de viktigaste personerna i mitt liv. Två som alltid funnits där, känner mig och själva varit där jag är nu. Vi har upplevt mycket tillsammans genom livet men inte fått en helg ihop på evigheter, så det känns speciellt och väldigt kul att vi gör det här. Det enda jag oroar mig lite för är själva båtturen... Läskigt att åka färja, speciellt när jag är gravid och ängslig.
Saga är i princip frisk nu, men jag tror hon behöver en dag till hemma för att stärka sitt immunförsvar och inte trilla dit på feber och virus igen efter tre tuffa sjukveckor. Så det blir VAB för min del imorgon med. Hoppas jag orkar ta tag i nåt muffinsbak eller så. Då blir allt mycket roligare.
God Natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar