Fyyy vilken dryyyg resa jag fick till Estocolmo. Men nu är jag åter i huvudstaden, som ett ufo fallen från skyarna - rakt ner på T-Centralen. Jag inser att jag inte tittat på nyheterna eller ens sett en enda löpsedel på en hel vecka! Mina ögon sugs till löpen och de stora, lysande, rullande reklamskyltarna på väg ned till tunnelbanan. Min hjärna börjar genast arbeta. Jag tänker helt enkelt för mycket, tycker en massa och glömmer helt bort att slappna av. Jag tittar på folk också. Retar upp mig över fåniga bimbos, turister som står i vägen... och jag får säkerligen ett veck mellan ögonbrynen. Stockholmsstress. Aktivt börjar jag tänka att jag INTE ska titta på reklamskyltarna. Inte ens på folk. Jag ska gå i min egen värld och inte ta in alla dessa intryck. Det visar sig att det är 14 min tills mitt tåg går. Och jag som haft en lång och dryg resa utan nåt att läsa eller lyssna på... köper slutligen det billigaste... en Aftonbladet.
Hem kom jag... -irriterad på alla festande superidioter i Båstad. Kunde inte låta bli att fastna i den texten trots att jag egentligen tycker att rika, champagnesprutande kapitalister inte är värda nån som helst uppmärksamhet. Kan inte låta bli att läsa om folk som är så extremt olika mig. Som lever i en lyxbubbla helt skilda från vanligt folk. Sjukt alltihopa tycker jag.
Jag blir lite gladare när en av våra gulliga grannar är på väg ner i tvättstugan och öppnar en dörr åt mig där jag kommer med min tunga resväka. Gulligt. Och Tias har putsat upp vår pigtittare, fixat draperistången i badrummet, lagt på vår svarta toasits (snart blir det svarta lappar på några kakelplattor också) och lagt på den rosa fjärilsplastmattan från Rusta m.m. Så en macka på balkongen och nu känns det ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar