Knappt trettio år senare fann jag inspelningen i form av en bootleg på en musikaffär i Söderhamn. Och det var den skivan jag och min kusin Anja tokdansade till på Rönningens ordenshus på nyårsafton 1991. Det var maskerad och vi var två 60-talsbrudar. Mods. (Våra småsyskon körde NKOTB-style, men det är ett annat kapitel; ))
Min Beatlesfeber hade börjat i september samma år. Den sköljde över mig som en våg jag inte kunde stå emot. De var ju så BRA!!! Jag lyssnade mig igenom mammas och pappas gamla LP-slivor och gjorde blandband med de spontant bästa låtarna. Fyra band blev det. Jag lyssnade sönder dem i freestylen eller i min vita plaststereo, men snart ville jag ha mer. Jag gick i åttan när jag köpte min första Beatles-skiva, Help! Det tog några år innan jag hade samlat på mig alla skivor plus flera bootlegs, konserter och outgivet material.
Jag var helt såld. Snyftade mig igenom Golden Slumbers och Hey Jude, blev galen av Long Tall Sally och It Won´t Be Long. Så mycket låtar. Så många favoriter. Mamma fick sin ungdom i repris, som ett brev på posten. Jag var inne i 60-talsdimman och vägrade komma ut.
Som tur var vaknade jag upp som en ny nittiotalsmänniska när Atomic Swing och Metallica kom in i mitt liv...
Jag hade lyssnat sönder The Beatles och behövde ta en lång paus.
Här om veckan fick jag ett ryck när jag skulle göra middag. Abbey Road. Jag lyssnade på hela denna skiva som var näst intill helig för mig under min Beatlesperiod. Och det resulterade i gråtchock i övergången mellan Because och You Never Give Me Your Money. Så himla vackert!!!
Sedan kom nästa "chock", för att tala kvällstidningsspråk. LOVE. Ok, jag hade greppat att det var en skiva med om-mixade Beatleslåtar. Men då jag såg Sixties på TV, med George Martin, Beatles gamla super-producent, och det gick upp för mig att det är HAN som fått fria händer att använda sig av vilka Beatleslåtar han ville, och göra vad han ville, till en föreställning med cirkusartister i Las Vegas..! Då blev skivan verkligt intressant. Han har alltså blandat friskt och mixat om alla låtar till 5.1-ljud. Hur häftigt som helst! Som gammalt Beatles-freak blir man väldigt snurrig när introt på A hard Day´s Night följs av trumsolot i Golden Slumbers, som sakta men säkert övergår i Get Back... men häftigt är det! Och Help! utan det klassiska cymbalskramlet är en riktigt härlig upplevelse. På väg till jobbet idag rööös jag till I am a Walrus, I Want To Hold Your Hand och Drive My Car, och kom in på redaktionen som en kvittrande lärka, superglad!!!
Beatlamania is back! Haha...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar