tisdag 20 maj 2008

Holstein får mig att se rött

Johan Staël von Holstein. Han är en man som ger mig kalla kårar. Det blinkar röda varningslampor för mig när jag ser honom tala eller läser hans krönikor. Idag hade han skrivit en krönika i Metro, där han hyllar Zlatan. Inget fel med det, men hela hans underton är att alla kan om de vill. Att alla kan gå hur långt som helst och alla SKA satsa och gå hur långt som helst. Det är bra med integration om alla utifrån är som Zlatan. Men de som inte kan...
Von Holstein talar alltid om framgång, människors vilja och kraft, och hur bra det är när människor lyckats. Människor som inte lyckas nämner han inte. Förutom de gånger han kallar arbetslösa för parasiter.
Ok, det är klassisk högerpolitik. De som kan gynna Sverige rent ekonomiskt skall hyllas till skyarna medan sjuka, arbetslösa och fattiga ska betala allt mer tills de inte har någonting kvar. Von Holstein, Reinfeldt eller Anders Borg skulle ju aldrig hamna i en sådan sits själva. Stadssekreterare har i genomsnitt 73 000 kr i lön, samtidigt som de har rätt till två års avgångsvederlag. Det är ju som värsta lottovinsten! Och ofta får de detta just för att de har misskött sig, missbrukat svenska folkets förtroende. Som straff får de upp till 101 000 kr i månaden i två år! -Våra skattepengar, som istället kunde ha används i vården! En vanlig arbetare med 20 000 kr i månadslön behöver inte missköta sig alls lika illa för att få sparken utan avgångsvederlag. Tre månadslöner kan man få om man har tur. Riktig tur.
Själv sitter jag i en vikariesits. Jag får korta vikariat och mellan jobben får jag inte ett öre. Inte utan att jobba. Ingen trygghet har jag om jag skulle bli sjuk eller arbetslös. Betalar dyra pengar till a-kassan, men eftersom jag har egen firma kan jag inte ta ut något utan att lägga ned firman, vilket jag ju inte bara kan göra. -För att det råkar vara lågsäsong?!
Jag har det ändå jättemycket bättre än många andra.
Istället för att slicka uppåt och sparka nedåt önskar jag bara att de som har makten kunde satsa på att minska klassklyftorna. Att få upp de som ligger på botten. Ge alla ett drägligt liv. Jag vill att det skall finnas plats för alla i samhället. Ta stadssekreterarnas avgångsvederlag och dela upp det på Sveriges fattiga och sjuka! De finns där! Och de behöver pengarna bättre än någon rik avdankad politiker.
Och von Holstein... Se på de som står utanför samhället som du ser på en VD! Vi har alla samma värde. Vi föds dock med olika förutsättningar. Vissa lyckas ändå slå sig fram, som Zlatan. Det är helt underbart! Men undrar hur många pojkar som sagt att de ska bli bäst i världen medan de dribblat på fotbollsplanen. Undrar hur många av dem som lyckats. Det finns inte plats för alla. Hur än vi önskar att det vore så. Och vad ska vi göra med de som inte lyckats? Det är DÄR vi måste börja!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej,
verkligen gulligt, men var ifrån skall du ta pengarna till de fattiga och sjuka om ingen skapar dem först? Pengar finns inte i en hög där man kan plocka dem och dela ut dem. De förbrukas och måste återskapas, vi behöver folk som satsar och drömmer. Folk som vill något med sitt liv för att det skall skapas överskott som sedan kan fördelas på de som behöver dem.
Visst, bar en av 10 som satsar kommer att lyckas, men istället för att ha 10 som satsar och 80 som sitter på sina feta rövar och ber om bidrag, vore det bättre om 90 satsade, och därmed 9 lyckades, så att det därmed fanns mycket mer att fördela till de 10 som verkligen behöver hjälpen.
Du har förts bakom ljuset av sossarna och dels lurats att tro att kakan är, förvisso given i storlek, enorm. Kakan är idag, tack vare sossarna alldeles för liten. Men det positiva är att den inte är given. Den kan växa och därmed räcka till dem som behöver hjälp.
Jag hatar när jag beskrivs som okänslig elitist. Jag var värdelös i skolan, har jobbar som servitör och mejeriarbetare, började plugga som 30-åring och har skapat det jag har genom hårt arbete. Jag är engagerad i samhällsfrågor och skänker mycket i sponsring och välgörenhet. Men jag tror på individens kraft.