Idag strax före två fick jag den här bilden. Saga hade fått komma hem från dagis lite extra tidigt idag och Tias visste att jag ville veta. För när jag skulle lämna henne efter nio i morse kramade hon mig hårt och grät så tårarna sprutade. Vi var trötta båda två efter Sagas långa intensiva gråtattack vid elvatiden igår kväll, precis då jag och Tias varit på väg att somna. I tio minuter var hon helt förkrossad. Sedan fick hon lite flytande Alvedon, då vi misstänkte både tandsprickningsont eller halsont... Och på en halv sekund var ledsamheten borta. Istället hade vi en duracellkanin springandes, pratandes och fixandes i lägenheten.
Vår säng var inte populär och Saga sömnvägrade länge. Men när klockan hunnit bli ett på natten orkade hon inte stå emot längre. Äntligen somnade hon... Mellan två utslagna föräldrar.
Jag sköt fram morgonens dagislämnande till nio på morgonen, och fick kämpa med att få upp dottern ur hennes djupa dvala kvart i åtta.
När jag kom till jobbet var jag riktigt trött. Men när jag väl kommit in i klippandet har det flutit på.
I denna stund går jag mellan tunnelbanan och vår lägenhet, förväntansfull inför stundande kramkalas med min sötaste Saga.
- Bloginlägg från mobilen ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar