Jag minns fortfarande hur det kändes den här kvällen för ett år sedan. Min längtan och starka förväntan inför att få hålla mitt älskade barn i famnen och snusa henne i nacken för första gången blandades med oro och rädsla. Inget fick ju hända min älskade Saga.
Imorgon fyller hon ett år. Min lilla tuffla har blivit så stor! Men ändå är hon så liten. Hon kunde inte somna i kväll, så vi hade cirkus i vardagsrummet. Jag bakade bullar framför TV:n, Livvakterna som är den enda serie jag följer och bara MÅSTE se just nu. Saga ville peta på degen, tog degskrapan och försökte rulla ihop mitt bakbord. När jag bakat klart ramlade Saga och slog huvudet i golvet och sedan i bordskanten. Trött förstås. Annars ramlar hon nästan aldrig. Så jag tog upp henne och det blev en lång kelstund framför TV:n. Hennes vovve och den jättestora nallen fick vara med och Saga myste.
När Livvakterna var slut sövde jag henne på vår säng. Hon tumlade runt, snuttade på sin underläpp och vände sig hit och dit, satte sig yrvaket upp och föll ihop som en hög. Och så somnade hon. Jag lyfte ned henne i spjälsängen och tänkte på hur liten hon var i höstas då jag ännu ammade henne till sömns varje natt och sedan lade ned henne i hennes säng. Så mycket har hänt sedan dess, och nu känns det som om Saga förstår mer och utvecklas synbart för varje dag som går. Idag tog hon tre steg när hon bara höll i mig med en hand. Hon säger "Tack!" fast utan "ck" när hon får saker. Ibland. Och hon gillade oväntat min specialwok med woksås och sesamolja igår.
Jag har nu precis tagit ut de goda bullarna jag bakat ur ugnen. Och det är dags att sova, för imorgon blir det KALAS!!!
Saga föddes 13.07. Men hennes födelsedag har trätt i kraft redan nu.
Grattis min ÄLSKADE SAGA!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar