Det brukar kännas både ledsamt och skönt att landa hemma i vardagslivet efter en skön sommar. Men den här hösten är inte som andra höstar. Det finns inget att landa i. Vi ska ju snart iväg och vet inte riktigt var. Ibland känns det som att det är krig i mitt huvud. Eller jordbävning. Tryggheten skakar och jag har inget att hålla i. Andra gånger längtar jag bara. Till lugnet, landet och tystnaden.
Det var i alla fall mysigt att på egen hand rå om min lilla Agnes efter en jobbsommar med för lite bebisgos. Hon ger mig långa pussar nu. Med öppen mun mot min kind. Söt. Och så älskar hon att äta själv. Ärtor, nudlar och skalade fiskpinnar fick hon till lunch.
Lite Hem till Gården hör ju mammaledigheten till. Och så lyckades vi handla innan Saga skulle hämtas på dagis.
När vi hämtat Saga träffade vi Siri och Remi i parken.
Agnes tyckte det var jättekul att få känna på en annan bebis.
Hon ville förstås äta allt hon fann på marken också...
... medan Saga och Siri plockade blommor och sprang runt. Glädjefnatt över att ses igen tycktes det.
Jag hade lite ångest för att detta är tillfälligt. Vi vet vad vi har men inte vad vi får.
På dagis var de lite sorgsna över att Saga ska flytta. Hoppas HOPPAS det går minst lika bra för henne på nästa ställe!
Gårdagen var ännu jobbigare mentalt för en stressad mamma. En guldstund var när vi anlänt hemma efter dagis och lekpark. Bänkat oss vid Bamse tagit fram russin-askarna (och jag tagit en huvudvärkstablett).
Idag kör jag morgonpass på TV4. Har jobbat från tre på natten och kommer inte att få vila innan jag hämtar Saga på dagis klockan tre på eftermiddagen för att gå till parken och sedan laga middag.. Tias har Agnes tills jag kommer, sen tar jag över kajutan.
Morgonen har varit helt ok men långt ifrån någon bildfest.
Jag sitter i utrikesredigeringen igen och bilderna från Syrien tränger in i mig. Stackars stackars människor. Jag önskar jag kunde göra någonting!! :-(
- Postat från min iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar