måndag 5 november 2012

Måndag i paradiset

Måndaag morgon. Nattens täta dimmor har lättat och blåljuset lämnat vår åker efter morgonens avåkning. Jag tittar sömnigt upp på min lyckliga bebis som slutat skrika nu när hon sett sin mammas någorlunda vakna ansikte. Klockan är nio och jag är överraskad och glad att jag fått sova så länge samtidigt som jag är mindre glad åt min värkande hals. Jag vet att jag varit vaken länge någon gång vid sjutiden. Och jag inser att min räddning ligger i en Bamyl Koffein och en stor mugg Yogi-te.
Jag byter på lillan och bär henne ner för trappan. Kaffebryggaren puttrar och svärmor har bänkat sig i köket. Jag försöker heja men får knappt fram ett ljud. Fixar välling, dricker Bamyl och klär på mig medan teet drar. Undrar var Tias tagit vägen men minns Sagas rop i natten. Nu springer hon upp mot mig och säger att jag är "den snälla mamman och inte som förut". Jag känner att det här måste redas ut. Och trots att jag får pressa fram rösten tar jag mig tid att förklara för Saga om drömmens värld samtidigt som jag förstår varför hon ropade på pappa i natt. Lilla gumman. Snart försvinner den oroliga blicken och jag får en stor kram. "Jag älskar dig upp till månen!"
I dag var både brödet och filen slut. Nästan mjölken också, men den räckte till en sats amerikanska frukostplättar som jag och Saga snodde ihop. Det gäller att handla i god tid nu när vi bor ute på landet med en mil till närmsta affär. Jag gjorde en kålgryta till lunch innan jag fick skynda mig in i mormors gamla Toyota för att först stanna till vid Apoteket och köpa en hel hög med förkylningspreparat för att sedan dra till jobbet nästan fyra mil bort.
Det känns lyxigt att köra på torra vägar mitt på ljusa dan. Jag pressar ner gasen för att komma fort fram. Byter radions knastriga vetenskapsprat mot Spotify i telefonen. Parkeringsplatsen jag brukar ta är upptagen. Jag åker längre bort, parkerar och försöker bylsa på mig täckjackan i den alltför trånga bilen innan jag går med raska steg mot Ljusnan. Med Eminem i lurarna. Jag mimar som en tonåring. Kan inte låta bli. Hoppas ingen ser mig.
Väl inne på redaktionen undrar jag om jag ska försöka heja eller inte. Försöker men det kommer bara ut ett väsande ljud.
Som tur var ser det ut att bli en ganska lugn kväll. Utmaningen är att fotografera en vinnarhäst i mörker. Det kan bli spännande. Tills dess håller jag till godo med Bamyl, Zyx, Alvedon, Nezeril och just nu en kopp citronte jag just blev serverad av min fotokollega.
Inte så tokigt.
Ha en fortsatt trevlig måndag alla!!

2 kommentarer:

Ida #2 sa...

Ni verkar ha det helmysigt, trots värkande hals och läskiga drömmar! Isak saknar Saga på dagis :(
Kramar

Ida Frid sa...

Ni får komma hit snart!! Vi saknar er också! :-(