Sommarmys i paradiset

 Jag känner mig mer hemma och mer levande än någonsin denna sommar. Aldrig förut har jag plockat bär med glädje, kokat sylt och myst.

Jag älskar att bo på landet och få öppna dörren på morgonen för att känna solens varma strålar och låta fötterna smekas av gräset.

Aldrig förr har jag ätit så mycket vinbär.

Frukost på vår uteplats är drömmen. Och helst äter jag fil eller mjölk i något vackert loppisfynd. Jag har ju gått och blivit en sann loppisnörd också. Nästa sommar blir det sommarloppis i vår ladugård. Det ser jag fram emot.

Och jag tror att även barnen myser. Ofta. Även om en fyraårings rastlöshet kan ta överhanden i bland.

 Vi har hunnit träffa släkten mer än vanligt denna sommar.

 Myst i Dammbroa och även fått hem kusiner till vår fina gård. Vi bor verkligen på rätt ställe sommartid. Och jag har till och med börjat spela mer fiol, precis vad jag hoppats på att jag skulle.

 I kväll plockade jag min tredje 2,5-litersbunke med svartvinbär. Denna gång från grannens buske. Vi har snälla grannar.

 Vi har drabbats av oväder också. Täkten blev en sjö efter ovädret som sköljde över oss 11 augusti. Det åskade 9.30-17.30 och grannens regnmätare stod på 110. Vi fick lite vatten i källaren men klarade oss skapligt.

Syrrans familj hade sovit över,. och först vid sjutiden vågade vi oss ut för att kolla på vägskador och sjöfåglar. Det regnade lite men inte i närheten av vad det tidigare gjort.

Nu myser jag på mitt kontor som förvandlats till något mysigt, från att ha sett ut såhär..!!!

Igår målade jag en hylla vi hittat i garaget...

... i en vågad färg som jag försökte beskriva mig till på färgaffären under stor möda.

Jag är galet nöjd med resultatet. Trivs som fisken i vattnet och ska snart börja plocka upp grejer i den.
Har idag fakturerat, fixat bröllopsbilder och lyssnat på mina gamla spellistor i datorn medan barnen haft jättekul på dagis, första dagen på länge. Underbart!!

Jag jobbar en hel del på Kuriren i sommaren har haft lite "semester" nu. Skönt, för det behövde jag.

Ha det gott, alla!!

Nu är det sommar!!!

Med blommande äppelträd och över 20 graders värme kan vi knappt fatta...

Kontrasten efter den långa vinterns kyla och långsamt smältande snö. Det kändes som om vintern aldrig skulle ta slut, och vi har pendlat mellan hopp och förtvivlan.

Jag har jobbat galet mycket men lyckades få ledigt precis när sommaren bestämde sig för att komma.

Mellan fixandet med bröllopsbilder har jag tvingat ut mig själv i en solstol för att bara njuta. Det är viktigt.

Och vår gård är helt underbar nu.

Gräset är grönt och lent mot mina fötter och tomatplantorna spirar. Barnen älskar att leka ute och idag ska vi köpa nya trädgårdsmöbler.

Det var precis det här jag längtade så intensivt efter förra våren, när jag satt i lägenheten i Solna centrum och läste allas grill- och bad- och naturuppdateringar på Facebook.

Nu är jag här. ❤

Fullt ös i köket!

 Så här kan en morgon med småtjejerna se ut nu när vi ÄNTLIGEN fått högtalare så vi kan spela musik och DANSA!!! :-)

Mormor 80 år!!!

Min mormor är speciell.
Idag fyller hon 80 år.
Hon har blivit uppvaktad från höger och vänster och är smått chockad över uppmärksamheten. Hon har fått blommor, telefonsamtal och prästbesök. I förrgår hade vi stort kalas och hon nästan drunknade i presenter. Bara sådant hon verkligen behöver, för hon unnar sig aldrig någonting själv. Vi sjöng, skålade, åt god mat, pratade gamla minnen och skrattade.

Men vid ett tillfälle blev mormor allvarlig. Ja rent av upprörd blev hon när hon kom på att Thin Lizzy inte varit med i ett enda program av Hårdrockens Historia.
Grattis Ulla, världens bästa mormor!!!

En virkningshistoria...

 Japp, nu har jag börjat virka!!

 Det började med virkningskurs hos Josefin. Jag och hennes kusin fick där lära oss mormorsrutans ädla konst. Mycket trassel och tok blev det... och jag var tvungen att rusa innan jag kommit in i det hele då kvällsjobb på Ljusnan stod på tur.
 När jag lämnade Josefin hade jag hunnit göra ett varv på mormorsrutan och inte alls kommit in i rätt tänk. Så när vi sedan var hos syrran i Stockholm blev jag sittandes i telefonen med Josefin i minst en kvart innan jag kom på hur jag skulle fortsätta för att få denna första mormorsruta klar.

 Några rutor senare, efter mycket virkande på bussen genom hälsingeskogarna, hade jag äntligen med mig en sax vilket bidrog till att jag kunde byta färg minsann.
Min första tvåfärgade mormorsruta var gjord. Vad jag ska göra av mina rutor är ännu skrivet i stjärnorna. 
Kudde?? Mobilväska? Jag har virkat fyra stycken än så länge och det är bara fantasin som sätter gränserna.

Efter fyra mormorsrutor ville jag testa nåt NYTT!! Jag letade blommönster på nätet och började skapa. Denna laxrosa ros blev först ut...

 Och sedan blev det en brosch till mormor som fyller 80 år idag.

Stockholmsrusch v/s Hälsingevinter

Kylan biter i skinnet. Jag går in men behåller ullsockarna på. Liksom de fodrade stövlarna, långkalsonger och täckbyxor. Brrr.
Vinter, vinter och åter vinter. I år har vi fått en överdos av snö och kyla redan halvvägs in i årstiden. Trösten ligger i att ljuset åter är på intåg. Och att det är oerhört vackert med snön som tynger grenarna i vårt böljande Hälsingelandskap.
Jag är på Ljusnan nu och det är kul för jag kommer ut, träffar folk och får njuta av vackra vyer.

Jag var nyligen med familjen på ett längre Stockholmsbesök. Där kvittrade fåglarna och snön var brun. Det var halva reapriset i butikerna men Saga var galet trotsig.
Det är underligt hur jag känner mig hemma i Stockholm fortfarande. Hur jag rinner ner för rulltrapporna med planer och scheman i huvudet. Vet var jag ska och när, var det är bäst att gå först och hur jag skall lägga upp de närmsta timmarna. Plötsligt är jag där igen,  i mönstret jag lämnat bakom mig. Det är oväntat roligt. Att springa runt bland affärer och coola restauranger. Putsa min fasad och släppa tankarna på Pellets och snöskottning en stund.
Jag känner mig hemma i Stockholm. Men jag ser orättvisorna tydligare nu. Tiggarna som huttrar i kylan invid husfasaderna på glammiga Stureplan. Det värker i hela mig. Så sorgligt är det att människor i Sverige tvingas bo på gatan. I många minusgrader och blåst. På Stureplan, de vattenkammade frisyrerna och dyra märkesklädernas hemvist. Jag iakttar och jämför. De rika, de fattiga. Stockholm v/s Söderhamn.
Ytan är viktigare i Stockholm. För de som har råd. Och visst är det kul att piffa till sig med nya stövlar och cool handväska. Men på Östermalm känner jag mig ibland som en katt bland hermelinerna. Jag skulle ALDRIG köpa en väska för över 5000 kronor. När jag flyttade till Stockholm skulle jag "ALDRIG" köpa ett märkesplagg. I synnerhet inte på NK. Det var snobbigt och idiotiskt. Men efter tio år i storstan har jag blivit vad jag själv kallar "Stockholmifierad". Van att ha allting framför fötterna ser jag de fina finliret, och plötsligt kan jag lägga en tusenlapp på en Odd Molly-kofta på rea och betala än mer för ytterkläder från Polarn och Pyret. -På rea.

I Söderhamn bryr de sig mindre om kläder. Inte konstigt då det ju inte finns mycket att välja på. Folk prioriterar dessutom annorlunda. Här tänker man mer på vedkorgar, uppvärmning, traktorer, väder och vind. Och strumpbyxor är inget man bär när man ska hämta ved. Jag vet att det inte funkar för jag har testat.
Igår morse när jag gick upp i mörkret för att skotta ut bilen ur garaget. Sådana stunder tänker jag på hur enkelt det var att bo i en lägenhet i Stockholm. Att springa till tunnelbanan i snöyra, vad är det??
Men när jag är på Ljusnan och får åka ut i det vackra landskapet och fotografera som jag älskar. Och när jag får kura framför kakelugnen hemma i vårt fina hus. Då känns det så rätt. Då känns det att jag flyttat hem.

Frihet

Jag har börjat komma överens med vintern nu. Hela mitt liv har jag nästintill hatat de kalla vita flingorna som singlat ner från skyn för att lägga sig som ett täcke över den frusna marken och stanna alldeles för långt in på våren. Mitt hopp när flyttlasset gick norrut var att jag skulle kunna njuta av vintern. Ta fram skidorna, grilla korv och gå knastriga promenader i den isande kylan. Känna kärlek till landskapet och allt det vackra. Jag bar också på en rädsla. Isiga vägar i mörker och yrsnö, fruset vatten och strömavbrott. Det är ingenting man önskar ens i paradiset.
Vintern kom med buller och brak. Yrande snö, ett kort strömavbrott, dåliga vägar och trafikvarningar. Stundvis har jag frågat mig själv vad vi gett oss in på. Men när vi letat oss utanför husets trygga väggar och promenerat ur på åkrarna med pulka och barn... När Saga ropat "Hallååå" så det dånar över vidderna och fått ett eko till svar medan Agnes lyckligt smakat på den alldeles vita snön som fastnat på hennes små tumvantar... Det är Frihet.

God Jul!

Vi firar vår första jul i nya stora huset, och det är helt underbart fint. Många vakna nätter har det blivit men nu bor vi i ett sagohus.
Må så gott alla!

En älskad faster har gått ur tiden.

Ingen kunde leka med Saga som Ankis. Det flög kuddar och nallar i Sagarummet. Vilda affärer gjordes i det stora torgstånd Saga fått av Ankis när hon fyllde år. Leksakspengarna rullade och träfrukter liksom chokladbollar i tyg räcktes över disk.

Ankis var en klippa. Sagolikt snäll, givmild och bekräftande. Saga och Agnes fick så mycket av henne. Massor med villkorslös kärlek. Och så kläder i högsta kvalitet, den största hunden i leksaksaffären, den bästa, dyraste barnstolen, den finaste växa-sängen, den största dockan och den finaste spisen. Inga kompromisser, bara det bästa av det bästa.

Sista sommaren var Ankis mycket med Saga i Verkskär där den nyköpta lekstugan väntat över vintern. Verkskär, platsen för återhämtning och släktkalas. När det bjöds till grillfest i Verkskär lagades mat för tjugo personer fast vi var sju. Massor med gott så alla skulle få äta så mycket de ville. Det var viktigt. 

Ankis värnade alltid om sin omgivning. Brydde sig om sina närmaste och tog dem under sina vingar. Det gjorde hon ända till slutet.

I två och ett halvt år hade hon kämpat mot cancern innan hon somnade in den 25 november i år.

Sist vi träffades var i oktober, på hospice i Uppsala. Vi trodde vi skulle ses snart igen, kanske på vår gård i Hälsingland. Sorgligt nog hann inte Ankis hit.

Vi går nu genom en mörk tid. Saga undrar och frågar om sin älskade faster och jag har förklarat att hon är borta men att hon kanske ser oss och är med oss just nu. Eller att hon är i himlen.
Saga undrar om Ankis springer fort i himlen... Och igår tittade hon upp mot himlen och frågade "Var är Ankis?" -Och undrade om hon var i "det där rosa molnet?".

Jag bara hoppas att hon mår bra nu, och att hon fått se vår fina gård och en lycklig Saga krypa runt i den nyfallna snön här ute. Ankis hade älskat det. Hon var så glad att vi flyttat ut på landet så Saga och Agnes skulle få växa upp nära naturen.

Vi är så många som sörjer. Och vi kommer alltid att sakna vår fina fina Ankis.

Vila i frid.

Måndag i paradiset

Måndaag morgon. Nattens täta dimmor har lättat och blåljuset lämnat vår åker efter morgonens avåkning. Jag tittar sömnigt upp på min lyckliga bebis som slutat skrika nu när hon sett sin mammas någorlunda vakna ansikte. Klockan är nio och jag är överraskad och glad att jag fått sova så länge samtidigt som jag är mindre glad åt min värkande hals. Jag vet att jag varit vaken länge någon gång vid sjutiden. Och jag inser att min räddning ligger i en Bamyl Koffein och en stor mugg Yogi-te.
Jag byter på lillan och bär henne ner för trappan. Kaffebryggaren puttrar och svärmor har bänkat sig i köket. Jag försöker heja men får knappt fram ett ljud. Fixar välling, dricker Bamyl och klär på mig medan teet drar. Undrar var Tias tagit vägen men minns Sagas rop i natten. Nu springer hon upp mot mig och säger att jag är "den snälla mamman och inte som förut". Jag känner att det här måste redas ut. Och trots att jag får pressa fram rösten tar jag mig tid att förklara för Saga om drömmens värld samtidigt som jag förstår varför hon ropade på pappa i natt. Lilla gumman. Snart försvinner den oroliga blicken och jag får en stor kram. "Jag älskar dig upp till månen!"
I dag var både brödet och filen slut. Nästan mjölken också, men den räckte till en sats amerikanska frukostplättar som jag och Saga snodde ihop. Det gäller att handla i god tid nu när vi bor ute på landet med en mil till närmsta affär. Jag gjorde en kålgryta till lunch innan jag fick skynda mig in i mormors gamla Toyota för att först stanna till vid Apoteket och köpa en hel hög med förkylningspreparat för att sedan dra till jobbet nästan fyra mil bort.
Det känns lyxigt att köra på torra vägar mitt på ljusa dan. Jag pressar ner gasen för att komma fort fram. Byter radions knastriga vetenskapsprat mot Spotify i telefonen. Parkeringsplatsen jag brukar ta är upptagen. Jag åker längre bort, parkerar och försöker bylsa på mig täckjackan i den alltför trånga bilen innan jag går med raska steg mot Ljusnan. Med Eminem i lurarna. Jag mimar som en tonåring. Kan inte låta bli. Hoppas ingen ser mig.
Väl inne på redaktionen undrar jag om jag ska försöka heja eller inte. Försöker men det kommer bara ut ett väsande ljud.
Som tur var ser det ut att bli en ganska lugn kväll. Utmaningen är att fotografera en vinnarhäst i mörker. Det kan bli spännande. Tills dess håller jag till godo med Bamyl, Zyx, Alvedon, Nezeril och just nu en kopp citronte jag just blev serverad av min fotokollega.
Inte så tokigt.
Ha en fortsatt trevlig måndag alla!!

Ny fotoblogg på G!!

Nu har Tias flyttat hem igen. Det har blivit lite mer ordning och jag har fått ett treveckorsvikariat på Ljusnan. Jag har också startat en fotoblogg, så kolla in på fotografidafrid.blogspot.se för att se mina senaste bilder i jobbet!
Jag vet inte ännu hur framtiden för denna blogg ser ut, men jag kommer nog på något så håll till godo!!
;-)

Liten glesbygdsrapport

Ensam med barnen denna vecka. Tur att jag har ett nätverk mitt i röran.


Vi bor ju i en flyttkartong av stora mått och vissa viktiga grejer som kökssop med skyffel samt Agnes vantar är som bortblåsta. Även sömnen lyser med sin frånvaro då Agnes blivit mer förkyld igen. Trots, stress, svartsjuka, vägran och ilska har också hägrat i vårt hus.


Ljuspunkterna har varit att vi fått mysa med barnens älskade mormor på hennes lediga måndag samt att vi plockat äpplen och målat hemma på gården.


Idag efter tredje dagen av dagisinskolning myser vi hos min mormor i Trönö.

Hemma!!!

 Totalt glädjefnatt utbröt när vi i tisdags anlände till vår fina hälsingegård.

 Äntligen ett eget hus med en fantastisk trädgård!

 Saga hittade ett jättestort äpple...

.. och pappa var med förstås. Han hade ju nyckeln efter att han och Jan låst upp åt oss!

 Line och Hedda hade varit elaktiga i välkomsthälsningen på köksbordet.

Och nu är vår första vecka till ända. Vi har haft sammanlagt nitton personer på besök medan vi levt i kartongkaos och pendlat mellan lyckotårar och migränanfall. Jag älskar huset och trädgården. Allt känns så rätt samtidigt som jag stressat på tok för mycket.

Mamma kom hit nu i kväll och röjde i vardagsrummet som nu förändrats från kaos till MYYYS!!! Tack mamma!! Och tack alla andra som hjälpt oss med barnpassning och flytt!! Vi hade aldrig klarat det utan er!

Nu ska jag dyka ner i sängen, vår andra natt i huset.

I morgon börjar Saga på dagis och vår ovissa vardag i kylig höst och vinter närmar sig...

Kram!

Grattis Älskade Agnes!!!

Mitt i flyttkaoset fyller Agnes 1 år!! Vår vackra, starka lilla tjej som redan visat på stor envishet och snabba humörväxlingar. -Hon med!! Vilka tjejer vi har!

Vi har sålt lägenheten på nytt denna vecka och i samma veva köpt hus uppe i Hälsingland! Nu skall vi vara ute ur lägenheten på måndag så denna dag liksom gårdagen har varit galet kaosig. Agnes har som grädde på moset dragit åt sig värsta förkylningen.


Tänk att Agnes snart inte är bebis längre... Det är svårt att förstå!


Mina finaste. <3 br="br">


Även jag hade gjort mig lite fin dagen till ära.


Jag har varit i farten som en Duracellkanin denna dag. Så det blev inga bilder på mina minicupcakes. Och tårta blev det ingen alls. Känns ledsamt men det fanns ingen tid.


Mysmiddag med syrrans familj blev i stället dagens festlighet medan vi skjuter tårtkalaset på framtiden. Tyvärr blev det så sent med maten att vi fick strunta i dessert..! Jag å Tias tig gokaffe å cupcakes först vid tiotiden. Och alla presenter är inte ens öppnade. :-(


Hon får öppna resten av paketen i morgon bitti.

Fina tjejer har vi, och snart bor vi i Hälsingland, långt bort från den grå Stockholmsbetongen!!
:-)

- Postat från min iPhone